Var onsdagens handbollskvartsfinal mellan HK Malmö och Alingsås den sista den här säsongen i Baltiskan?

Efter att ha sett båda matcherna finns bara ett svar: ja. Det har varit klasskillnad i mästarnas favör. Men så är det det där med målvaktsspelet. Som i alla handbollsmatcher!

Får Neboijsa Simic i HK-målet till det kan det gå. Det är till mycket, mycket stor del hans förtjänst att det till slut blev en slutspelsplats. Det var också Simic som såg till att det blev lite nerv på slutet i onsdags. I mitten av andra halvlek hade han sån där glimrande period som gjort honom till publikfavorit i Baltiskan.

Men i det moment visade Alingsås sin överlägenhet, sin bredd. Tränaren Mikael Franzén kastade in Daniel Tellander, som fått förvånansvärt lite speltid kanske främst för att hans platskompis varit den som kontrat sönder HK och grundlagt segern. Taktiken var enkel: spela bollen till Daniel även i minimal vinkel och han sätter den. Två utspel, två mål, lugnet var återställt och Daniel Tellander tog åter plats på bänken.

Denna lilla sekvens visar på skillnaden dessa lag emellan, inte bara för dagen utan under hela säsongen. HK saknar bredd i truppen – med eller utan skador – och har kantspelare, som dels får alltför få utspel och dels har ett ganska begränsat register i sina avslut. Symptomatiskt var att alla kantspelarnas fyra mål kom på kontringar i onsdags.

HK Malmö har visionen att om några år spela SM-final. Det är skönt med visioner och höga mål. Efter att ha sett de flesta hemmamatcherna på plats och många i tv vågar jag sticka ut hakan och påstå att med denna trupp går det inte. Det finns spetskompetens, inget tal om något annat. Åldersstrukturen på många av de bästa pekar dock inte heller mot framtiden.

De som skall forma den kommande truppen har givetvis bättre kunskap och bättre koll än jag. Säsongens nyförvärv har dock totalt sett inte gett några bestående intryck. Målvakten Dennis Larsen, Adrian Wolf, Hampus Nygren och panikköpet (?) av Bozo Andjelic har man inte sett mycket av. Den enda slutsatsen en utomstående kan dra är att de inte räcker till.

Elitidrott är ingen social verksamhet. Det är jag fullt medveten om. Men jag kan inte låta bli att utifrån mitt perspektiv tycka synd om Bozo Andjelic. Här har han åkt land och rike runt och under många matcher inte fått en enda minuts speltid. Men när tränaren Ulf Sivertsson ett tiotal minuter före slut i matchen i Alingsås “gav upp” då fick Andelic spela. Det är i min värld något åt mobbningshållet.

***

För oss som vill se elithandboll i Malmö blir det en intressant sommar. De ansvariga har mycket att stå i. Finns det resurser till att både spetsa och bredda truppen? En nödvändighet för att närma sig visionen.

Så är den då igång, den allsvenska fotbollen.

Och tyvärr också debatten om domarinsatserna.

Här nere i söder diskuteras Sundsvalls straff mot Malmö FF och den åtföljande utvisningen av Adu. De olika tv-bolagen har sänt repris på repris och situationen kan ses på tidningarnas hemsidor ur en massa vinklar.

Och trots att sändningarna visas i slow-motion är experterna inte eniga. Åsikterna divergerar.

Pelle Blohm velar i c-more och mumlar “nja”, “hm”´, “nej” och kommer efter sitt långa funderande fram till: tveksam.

Markus Johannesson i SVT säger: hårt dömt. Vad är “hårt dömd”?

Jens Fjellström gav Hellenius i Hammarby kredit för att han stod på fötterna i straffduellen mot Wahlström i Häcken. Nu gjorde Sundsvalls Chennouti detsamma, alltså försökte göra mål trots obalansen efter axeldragningen. Fjellström menade då att Sundsvalls fått två chanser. Inte två likvärdiga i alla fall!

Max Wiman i Sydsvenskan gör den verkliga saltomortalen. Han tycker sig se Adus hand på Chennoutis axel men anser likväl att straffen är felaktigt dömd och som en följd av detta givetvis även utvisningen. Detta får jag inte att gå ihop.

Tänk om Michael Lerjéus haft samma tid och hjälpmedel som alla experter!

Min åsikt, då? Efter att ha haft hjälp av alla repriser menar jag att Lerjéus gjorde rätt. En ojusthet i målchansläge skall innebära rött kort och sker händelsen innanför straffområdet är det straff.

Dessa beslut fattade en rätt placerad Michael Lerjéus utan hjälp av repriser och också direkt.

Heders, Lerjéus!

En av vårlekarna är att tippa den allsvenska fotbollstabellen.
Svårt men en rolig lek och det må väl vara tillåtet även för äldre män att leka. Och jag klarar av att bli retad när sluttabellen är klar i oktober och mitt tips är helt åt fanders.
Men så här blir det:

1) IF Elfsborg
För: En ung trupp under utveckling men också med rutin på plan och inte minst på bänken.
Mot: Har haft svårt att omsätta sitt spelövertag i mål. Måste förbättras.
2) Malmö FF
För: Den bredaste truppen med spetskompetens. En överlägsen ekonomi.
Mot: Är verkligen de nya spelarna bättre under en lång säsong än de som lämnat? Jag tvivlar.
3) BK Häcken
För: En bred trupp med många duktiga fötter och en konsekvent spelidé, signerad Peter Gerhardsson.
Mot: Stundtals lite naivt i båda riktningarna.
4) IFK Göteborg
För: Många spelare av hög allsvensk klass.
Mot: Hinner nye tränaren Jörgen Lennartsson få ihop ett stabilt lag med många nya som skall ersätta nyckelspelare från 2014.
5) AIK
För: Ett ständigt topplag med en bra trupp. Finns kvaliteter i unga spelare som kan blomma ut.
Mot: Har tappat många av de senaste säsongernas främsta. Bangura, var står han?
6) Örebro SK
För: Strålande höst- och försäsong. Gedigen trupp ledd av Alexnder Axén.
Mot: Klarar man många skador och en eventuell flytt av Crespo Kamara?
7) Kalmar FF
För: Bröderna Elm åter samlade. Jämn trupp med kapacitet i alla lagdelar och bra åldersfördeling.
Mot: Tredje tränaren på tre säsonger. När blir Rasmus Elm frisk och hittar formen?
8) Djurgårdens IF
För: Tränaren Pelle Olssons andra år. Jämn trupp med en strålande målvakt, Höie.
Mot: Mycket av spetskompetensen har försvunnit de senaste åren och är inte ersatt rakt igenom.
9) Helsingborgs IF
För: “Henke” Larsson. De nya spelare som kom i höstas är nu acklimatiserade och de unga spelare som fick chansen under en tuff skadeperiod 2014 ger en bra bänk.
Mot: Förlusten av David Accam, den ende spelare i Allsvenskan som ensam kunde oroa motståndarnas försvar.
10) Hammarby IF
För: Nanne Bergstrand. Publiktrycket. Kennedy Bakirciogli.
Mot: Nykomling. Många osäkra kort, räcker bredden?
11) IFK Norrköping
För: En trupp med många unga spelare som med rätt utveckling kan höja laget ett pas snäpp.
Mot: Den sena förlusten av Alhaji Kamara. Har man råd att ersätta honom?
12) Halmstad BK
För: Ett starkt försvar. Janne Jönsson, men kan han klara denna åderlåtna trupp kvar? Mitt tips grundar sig på att de andra lagen är sämre.
Mot: Svaret, se ovan!
13) Åtvidabergs FF
För: Seriens åldersmässigt mest erfarna starttrupp.
Mot: Seriens åldersmässigt mest erfarna starttrtupp, som dessutom tappat fyra av fjorårets bästa.
14) Gefle IF
För: Det här är lagets placering, fast det bara hänt två gånger under de tio senaste säsongerna. Hög lagmoral. Nya arenan inspirerar.
Mot: Linan är givetvis alltid slak med dessa ideliga köplaceringar, så risken finns.
15) GIF Sundsvall
För: I stort intakt trupp. Forwarden Johan Eklund håller bra allsvensk klass.
Mot: Nykomling med en trupp med liten erfarenhet av spel på den här nivån.
16) Falkenberg FF
För: Klubb och spelare har ett års erfarenhet av allsvenskt spel.
Mot: Det mesta.

Percy Nilsson har självklart fått sin beskärda del av uppmärksamheten efter Redhawks avancemang till SHL.

Det är han värd. Nu får han se SHL-hockey i sin arena. Det var väl därför han först och främst satsade på den ståtliga byggnaden ute i Hyllie.

Men detta minnesvärda dygn för hockeyn i Malmö känner jag kanske mer för Kjell Olofsson, han om någon Mr Pantern. Han var med och bildade Pantern 1959 -- var också målvakt i några av de första matcherna på någon damm utanför stan -- och har sedan dess haft olika ledande positioner i Pantern. Kjell har varit med i medgång -- Pantern kvalade faktiskt under 1990-talet till högsta serien -- och motgång -- det har funnits funderingar om att lägga ner verksamheten.

Ekonomin har alltid varit ett problem. Mecenater har trätt in. Förra säsongen redovisade Pantern publiksiffror några gånger under 100, lägsta siffran var 40.

Det är faktiskt ett idrottsligt under att denna lilla kvartersklubb nu har sin hemvist bland landets 32 främsta hockeylag.

Det finns givetvis många andra personer bakom denna succé.

Men utan Kjell Olofssons idoga idealitet under alla år tror jag inte det varit möjligt.

2005 föreslog jag att Kjell skulle få Skåneidrottens mest prestigefyllda pris Ledarpokalen. Han fick den.

Han var värd den. Liksom den glädje han känner hemma lägenheten i Lomma denna dag.

Jag hoppas att han njuter.

Avancemanget till Allsvenskan innebär nya arbetsuppgifter. Känner jag Kjell rätt kommer han att vara delaktig i att lösa dem. I smått som stort.

Som Malmöbo kan man knappast undgå att påverkas av alla tiggare och deras erbarmliga boende.

Man möter dem dagligen i gatuhörn och utanför affärerna, sittande i regn och kyla med sin pappmugg. Det händer att jag kastar i ett växelmynt, som hamnar tillsammans med andra småpengar. Kronorna kan förhoppningsvis bidra något till lite mat, något till resan hem och något till familjen därborta. Nu vet det där om bäckar små.

Godtrogen som jag är, jag inbillar mig att mitt lilla bidrag skall gå till det allra nödvändigaste. Utanför min spelbutik har det suttit en välklädd man i 30-årsåldern, som kanske fått ett tiotal kronor under en månad. Ja, mest för att han skall få hjälp till att få lite mat och dryck i sig.

I går stod han bakom mig i snabbköpskön. Han köpte två läsk av något slag, en inplastad rulltårta och en påse ostbågar. Det kostade 60 kronor.

Jag blev konfunderad: Använder han “mina” pengar till det här och inte till nyttigare mat och varför inte spara något för att åka hem och förbättra villkoren för familjen?

Men samtidigt: Han var kanske på väg hem och ville fira det med att bjuda en kompis på läsk, rulltårta och ostbågar.

Vad tänker jag om han finns kvar nästa gång jag kommer förbi?

Han som jag måste väl få unna oss något extra ibland.

Men?

I går spelade Sveriges A-landslag i fotboll mot Iran.

En ur många synpunkter intressant match, inte minst ur ett idrottspolitisk perspektiv. I min värld fanns det många ingångar till en krönika. På nätet har jag hittat en del läsvärda artiklar i krönikeform. Men inte i de två morgontidningar jag betalar för att få i brevinkastet vid 5-tiden. Där prioriterade man en match i U-21-serien för ett A- U-lag från Malmö FF mot ett ungt Helsingborgs IF och den sedan några dagar kända ”nyheten” om Rasmus Bengtssons återkomst till MFF.

Läsarna av Malmötidningarna fick nöja sig med texter från TT, varav den ena dock hade en klar MFF-vinkel, Anton Tinnerholms härligt självkritiska kommentar till sin ojämna insats.

Men ingenstans om tidningarnas åsikter om lämpligheten av att spela en träningslandskamp mot en omdiskuterad och ifrågasatt nation som Iran och heller inget om förbundskapten Erik Hamréns något kryptiska uttalanden inför matchen. Lika lite om vad man tyckte om hur de olika spelarna skötte sig i detta viktiga test inför kommande EM-kval.

Jag hade förväntat mig att tidningarna och dess fotbollshuvudskribenter skulle lyfta blicken förbi MFF, i alla fall när landslaget spelar. Och när det dessutom inte ens är A-laget.

***

Det var en bra träningslandskamp. Iran var bra. Inramningen härlig. Kändes på något sätt sympatiskt att så

många iranier, som av olika orsaker bosatt sig i Sverige, fick en chans att se sitt duktiga lanslag.

Lördagen gav en massa intryck på olika områden.

Förmiddagens promenad i det fina vårvädret förde mig slumpmässigt förbi Bellevue allé, platsen för ett av veckans två Malmömord. På platsen fanns mängder att ljus och blommor och på husväggen fanns hälsningar på olika språk till den mördade.

Bredvid, på en upphöjning, satt en ensam ledsen tonårsflicka. Jag vet ej vem, men scenen berörde.

***

Längre ned i Hyllie allé ligger en stor, gul, vacker byggnad, den urspungliga Bellevuegården. Den är omgiven av en större dunge. I den växer scillor, på latin Scilla siberica (jag har läst på. Jag har aldrig sett så många på samma gång. Synen var fascinerande.

***

Eftermiddagen bjöd på ett (alltför) stort utbud av idrott i tv med många kollisioner. Det gick inte att se allt, i alla fall inte fullt ut.

Såg en del av VM-hockeyn mellan Sverige och Japan. Vid ett föredrag i Idrottsmuseets Vänner menade Leif Boork, förbundskaptenen, att damhockeyn utvecklats. Jag tycker han har rätt. Jag medger att jag sällan ser damer spela ishockey, men detta var bra idrott.

Och man får fakiskt tackla i damhockey. Spelarna är tacklingsbara om de åker i samma riktning. Jag förstår inte de kritiker som menar att sporten missar sitt innersta väsen, då vissa sorters tacklingar inte är tillåtna för damer. De är ofta samma personer som energiskt pläderar för att damer skall få idrotta på sina egna villkor.

Låt dom då göra det i ishockey!

Samtidigt som man kan fundera över herrhockeyns utveckling med sina många allvarliga skador på grund av vårdslösa tacklingar.

***

Hade tänkt se Önnered--HK Malmö på Tv4 play. Men orkade inte länge. Nu hade man hittat en kommentator/referent som faktiskt var den sämste hittills. Jag trodde inte det var möjligt.

Hur klarar för övrigt Önnered sin ekonomi med två elitlag och en bred, bra ungdomssektion?

Med 107 åskådare på en Elitseriematch för herrar.

På onsdag avgörs det om Malmösäsongen i skall förlängas, Redbergslid mot HK Malmö. Jag ser hellre slutspelsmatcher i Baltiskan än i Lund och Ystad.

***

Gårdagsmatchen mellan FC Rosengård och Wolfsburg var många gånger bättre än den förra upphaussade i Tyskland. Det här var bra med det över två matcher klart bästa laget som segrare.

Helt ärligt hade jag trott att Rosengård med sina många utländska landslagsstjärnor och sina svenska landslagsditon spelmässigt skulle vara lika bra som tyskorna. 4--4 är jämnt men de stora svagheterna fanns i Rosengård. Med målvaktsspelet som det stora undantaget.

Optimismen bland Rosengårdsanhängarna i och kring laget (även i massmedia) beroddet till stor del på att man grovt övervärderade prestationen i mötet i Wolfsburg.

***

IFK Kristianstad har ett fantastiskt publikstöd i handboll. Men tyvärr också fanatiskt.

Jag mår inte bra, när en spelare som Sävehofs Mattias Thynell (jag såg lite av även den matchen) blir utbuad varje gång han har bollen. “Bara” för att han blivit rejält knockad av en hemmaspelare med rött kort som följd. Thynells “fel” var att han reste sig och kunde fullfölja.

Det finns faktiskt domslut mot Kristianstad som är korrekta. Sen får ledare, spelare och publik säga och uttrycka vad de vill.

Som jag sagt tidigare: Alingsås försvarar SM-guldet.

Såg i en av mina morgontidningar att det behövs upp mot 50 miljoner kronor för att hålla Malmö stadion i liv tills 2023.

Ja, om den inte rivs dessförinnan. Till denna summa skall adderas en minst lika stor summa man redan lagt ner på den vackra arenan, sedan beslutet om Swedbank Stadion togs. Det är ett vackert monument, Stadion, men ack så kostsamt.

***

Enligt planerna från Stadsfastigheterna skall man nästa år lägga nya friidrottsbanor för cirka fem miljoner. Det lär behövas.

Då har Malmö tre friidrottsanläggningar, Stadion, Heleneholm och också Hästhagen med helt nya allvädersbanor. Min fråga är för vem? Hästhagens framtid är väl också oviss?

Stadion och Heleneholm är, om man så säger, inte speciellt frekventerade varken vid träning eller allra minst tävling. Ett tävling i snitt per år på senare tid är ingen bra reklam för Malmös friidrottsföreningar.

Nu gäller det för MAI och Heleneholms IF att leva upp till kommunens förtroende. Inte minst för att få gehör för sina önskemål, när de bestämmande så småningom kommer till skott med hur man tänker förvandla Stadionområdet.

Jag hoppas få uppleva ett nytt Stadion.

(Den tredje Malmöklubben i friidrott, IK Pallas, är “vilande”, lever kvar som en av arrangörerna av Pallasspelen inomhus.)

***

Och så har vi alla problemen med Aq-va-kul och alla dess turer.

***

I dagarna har ett nytt Malmöproblem aktualiserats, bristen på en publikarena som komplement till Baltiska hallen.

HK Malmö har bland annat på grund av VM i hockey för damer – Baltiskan och träningshallen används till presscentra – fått spela sina sex sista matcher i Elitserien och lag som tränar i hallarna har tvingats till anläggningar utan tillstånd att använda det nödvändiga (?) klistret.

Samtidigt har innebandytjejerna i Malmö FBC måst spela sina viktiga kvalmatcher till högsta ligan på reservbanan i Kirseberg.

Och var skall Malbas herrar spela sina Ligamatcher nästa säsong? Om det skulle gå någorlunda hyggligt lär det bli trångt i Heleneholmshallen. Och den hallen ger definitivt ingen bra pr för elitidrottsstaden Malmö.

***

Dyra renoveringar av Stadion, Hästhagen och Aq-va-kul, alla arenor som skall rivas, verkar i min värld oöverlagda med tanke på alla brister som finns i Malmö. Och då tänker jag allra minst på idrottens behov.