Förra helgen avgjordes SM i stafetter.

Malmö AI var den stora dominanten.

På seniorsidan blev det tre guld och ett silver. Efter poängberäkningen 3, 2, 1 blev det alltså 11 poäng, lika många som Spårvägen.

På junior- och ungdomssidan var MAI överlägset med 27 poäng före Hammarby 16 och Tureberg 13.

Jag hade gärna i min amatöranalys önskat ge poäng för de sex främsta för att premiera bredden, som för mig är en viktig del för att bedöma hälsotillståndet i en idrott. Inte minst på ungdomssidan. Men tyvärr är det så illa ställt att det i många lopp inte fanns sex startande lag. Det gäller främst senior-, 22- och 19-årsklasserna men till och med i något 15-årslopp.

Så illa är det faktiskt.

Som jag skrivit många gånger tidigare: Arenafriidrotten har det breddmässigt tufft i Sverige.

För en tid sedan presenterade Riksidrottsförbundet statistik öm utvecklingen av det lokala aktivitetsstödet. Friidrottens aktiviteter för ungdomar mellan 7 och 25 år hade minskat med 26 procent från 2019 till 2024.

Det är en utveckling som knappast behöver kommenteras.

***

På J- U-sidan, 22, 19, 17, 15 år tog MAI 7 guld och 3 silver. Man tävlade i 22 lopp.

Självfallet ett bra facit.

Nostalgiska tankar tillhör ålderdomen. Under 1970-talet blev min förening Heleneholms IF bästa klubb 9 gånger av tio i USM-delen. Då tävlade man i tre ¨åldrar, 18, 16 och 14 och gav poäng – det var en officiell tävling – till de sex främsta lagen. Alla finalheat var fulltaliga.

Att Heleneholms IF var störst och framgångsrikast var sin sak ,men oftast var både MAI och IFK Helsingborg högt placerade i föreningstävlingen. Även IFK Trelleborg, IFK Lund och KFUM Kristianstad hade då och då lag på medaljpallen.

1970-talets skånska bredd och topp står verkligen i kontrast till dagens. Förutom MAI:s stora trupp deltog IFK Helsingborg och Höörs IS med fem lag vardera. Bäst i   Helsingborgs P 19-lag på 4x100 meter som femma.

***

Utvecklingen pekar inte åt rätt håll.