På mandag har en tredjedel av den allsvenska fotbollssäsongen avklarats.

Tiden går fort när man har trevligt. Nja, vi tänker, motvilligt, bort torsdagens skandalscener i Göteborg.

Sen har klubbarna fyra matcher till innan de kan förstärka sina trupper. Det kan de göra till den 29 augusti. Då återstår nio omgångar.

Med andra ord: Från den 8 juli kommer slagstyrkan mellan de 16 lagen i väsentliga delar att förändras. Den utländska marknaden öppnas också. Några flytt är redan aviserade, några unga talanger har i Allsvenskan visat att de har kapacitet för bättre ligor. Andra delen av serien kommer att ha lag, som i viktiga delar ser helt annorlunda ut än vårens. Det är därför man inte kan dra några säkra slutsatser alls efter nio omgångar. Malmö FF, storfavoriten och vårens främsta missräkning, är som femma förvisso sex poäng efter AIK. Men vad är det med 21 matcher kvar, det vill säga en ”hel” allsvenska från den gamla goda tiden då det fanns 12 lag i serien. Och en seger gav två poäng. Då var det ingen som greps av någon slags panik om laget efter en tredjedel av säsongen råkade vara distanserat med fyra poäng.

***

För det liknar lite av panik när MFF-tränaren Henrik Rydström under transferfönstret vill förstärka i backlinjen. Men beror de uppdagade bristerna inte lika mycket på ineffektiviteten framåt?

Rydström förbryllar. I Kalmar FF lyckades han som akademiansvarig utbilda många unga till bra allsvenska spelare.  När han en höst ersatte en sjukskriven Nanne Bergstrand lät han ytterligare några unga talanger få allsvensk speltid. Varför Rydström då inte fick fortsätta i KFF vet jag inte. Men under de två säsongerna i Sirius och de två i Kalmar var han inte rädd för att lita på unga grabbar. Men nu i Malmö FF, med den högst certifierade akademin (vad det nu kan vara värt), vågar han över tid inte lita på de talanger som lär finnas. Han vill söka på andra marker än de egna. Ett underkännande av akademin eller har Rydström blivit feg på gamla dar?

***

Befriande är Pontus Janssons replik på tränares utspel:

-          Vi har den bästa allsvenska truppen i modern tid och kan vinna guld med den.

Sanningshalten och trovärdigheten i detta kan naturligtvis diskuterats men innebörden är klar: Trupp och tränarteam har inte lyckats – hittills.

Pontus Jansson kan man synpunkter om. Sen han diskvalificerade sig själv som lagkapten har han vuxit och blivit mer mogen i sina kommentarer. Jag gillar också hans till synes äkta empati vid skador även hos motståndarna.

Dags att återfå kaptensbindeln?

***

De många skadorna hos främst den topptippade trion Malmö FF, Djurgården och BK Häcken har satt sin prägel på de nio omgångarna. Djurgården med sitt exceptionellt tuffa program med spel både hemma och i Europa har gjort det bra. Lage har haft det tävlingsmässigt tuffaste vårprogram ett svenskt lag någonsin haft det.

Om – ett ord man kanske inte bör använda i dessa sammanhang – Djurgården vinner hängmatchen mot Brommapojkar är man endast en poäng efter MFF. Dit har laget kommit med många spelare under de 20 i laget.

***

Inte heller Häckens trupp är uppbyggd på att med seniorerfarenhet kunna ersätta alla de många skadade spelarna. I 3—3-mötet hemma på Bravida senast  mot AIK använde tränaren Jens Gustafsson nio spelare födda 2004 eller senare.

Djurgården och Häcken har, givetvis delvis tvingade, utnyttjat den stora frånvaron genom att investera i framtiden.

Det kan betala sig under resten av säsongen.