För några dagar sedan ventilerade Malbas sin ilska över att Luleås Riksidrottsgymnasiums damlag beviljat en plats i Ligan, den högsta nivån.

Nu har Sydsvenskan i sin nätupplaga publicerat en krönika i ämnet.

Krönikören, basketvännen Max Wiman, sågar beslutet rejält.

Men eftersom hans åsikter i stort är de samma som framfördes av Malbas representanter, klubbchefen Rebecca Zink och sportchefen Joakim Källman, är krönikan i stora delar en partsinlaga.

Att inte komma med ett enda konkret förslag till en förändring, som svensk basket på demokratiska grunder fattat, tar helt bort udden av hans uppbragthet.

För dem som följt de två division 1-grupperna är det uppenbart ätt det måste till en förändring. Speciellt för de 15 elitsatsande ungdomarna från RIG. Att vecka efter vecka möta – förlåt uttrycket – dåligt tränade motionärer (vi talar väl elitidrott?) ger inte en förväntad utveckling. Jag har blivit väldigt förvånad efter att under säsongen sett ett 20-tal matcher, från både norr och söder, hur många illa fysiskt förberedda spelare det finns i många lag. Till och med i elitklubbarnas utvecklingslag.

Krönikören menar att det inte är RIG:s uppgift att forma lag. Man skall koncentrera sig på ”individuell talangutveckling.” Nog så riktigt. Men med lite hum om elitidrott vet man att det fordras mängder av matcher i spänt läge för att använda de färdigheter man drillat under den dagliga träningen. Den möjligheten har RIG-eleverna haft i seriespelet högst tio gånger under tre läsår.

Wiman pratar också om en några ”om”. Vad händer vid en massa skador, vad händer om RIG blir svenska mästare? Truppen är 15 spelare stor. Större lär inte konkurrenternas vara. SM-guld är helt orealistisk, ett löjligt argument.

Han är också inne på att RIG inte kommer att ha någon större publik vid hemmamatcherna. Men det är ett perifert problem i detta sammanhang. Men desto större i ett vidare perspektiv. Ligans publika attraktivitet måste för de ansvariga vara alarmerande.   I den just avslutade säsongen toppade SM-vinnarna Luleå med ett snitpå 1 127 åskådare, tvåan Norrköping hade 535. Fem av de elva lagen snittade under 200. Sämst var Eos med 116. Större är alltså inte intresset. RIG:s vara eller inte vara spelar i det här sammanhanget ingen roll.

***

Både krönikör och Malbas tror att klubbarna i och med RIG:s ligastatus får svårare att behålla sina talanger. Det är inte ligaspelet som lockar. Det är den miljö som finns i Luleå som är den främsta orsaken till flytten norrut. Plus statusen att komma in i Luleå.

Eftersom det bara rör sig om fem elever per årsklass är risken för någon så kallad massflykt från någon enskild klubb liten. I min värld skall ligalagen inte vara beroende av att en eller annan 16- till 19-åring studerar, tränar och spelar i Luleå. Alla talanger vill inte söka till ett RIG, finns också ett i Norrköping. I det U 18-lag som i sommar skall spela EM finns fyra Malbastjejer, två spelar för moderklubben, två för RIG.

***

Ett av svensk dambaskets stora problem är att få fler från de numerärt starkt expanderande ungdomsleden att fortsätta som seniorer. Att inte kunna arrangera ett SM för 21-åringar på grund av för få lag är ett underbetyg åt verksamheten. Tillsammans med kvaliteten på division 1-grupperna.

***

Max Wiman förundrar sig även över ett Eos med ett ligalag för damer ligger lågt i detta ärende. Precis som andra elitföreningar. Tydligen tycker övriga Basketsverige att RIG:s inträde i ligan är positivt och gynnar utvecklingen.

Krönikören menar också i en kryptisk mening att Eos ändrat målsättning att erbjuda talangerna utveckling mot bästa möjliga motstånd.

Förvisso hade Lundaklubben inget lag i Final four, men fyra lag bland de åtta främsta visar på både bredd och topp.

***

Det här inlägget kan kanske också betecknas som en partsinlaga. Jag är medlem i Malbas, en fantastisk förening. Men jag har ett barnbarn i det aktuella RIG-laget. Två andra barnbarn har gått på ett RIG. Jag har lärt mig orsakerna till varför unga spelare föredrar att förlägga sina gymnasiestudier utanför Malmö.

Två av barnbarnen har efter gymnasiet återvänt till Malbas och tillfört kvalitet, till delar tack vare kvalificerad träning under gymnasieåren. En grundmening för alla sporter med idrottsgymnasier.

***

Har jag då något förslag, någon tanke, på att förändra damernas serieträd? Herrarna har infört en Superetta under ligan. Säsongen har varit bra med många bra, jämna matcher. Lagen har geografisk varit spridda från Ockelbo till Malmö med stark koncentration till Stockholm.

En damernas Superetta vore kanske en sportslig lösning, men ekonomisk svårlöst med lag från Luleå till Lund och klubbar spridda över hela landet.

***

Basketen är inte den enda idrott som tillåter sitt RIG att spela i högsta inhemska ligan. Volleybollen har gjort det i många år. Både för damer och herrar.

USM-finalerna i basket, Final four, avgjordes i helgen.

Det blev en stor framgång för Malbas och ett bevis på ett gediget ungdomsarbete. Två guld och lika många fjärdeplatser blev slutfacit.

P 15-laget var finalspelets mest överlägsna vinnare, 95—72 i semin mot Täby och 95—68 i finalen mot Fryshuset.

Det andra guldlaget, F 19, hade det lite tuffare men visade sin klass i slutperioderna både mot Fryshuset och Alvik.

17-årsgrabbarna hade inte marginalerna med sig, först minus tre mot Kalmar och sen minus ett i bronsmatchen mot Blackeberg.

Flickorna i 15-årsklassen var också nära ett brons, förlust med tre poäng mot Viby (Sollentuna).

Det är Malbas som i USM-sammanhang är den främste utmanaren till Stockholmsregionens föreningar. I nio finaler hade 18 klubbar lag, elva av dessa kom från Stockholm.

Efter poängräkningen 5, 3, 2, 1 fick Fryshuset 16 poäng, tvåa var Malbas 12, följt av ytterligare tre från Stockholm, Alvik, Duvbo och Blackeberg, med nio poäng. Sexa kom Norrköping med åtta poäng.

***

För att ytterligare betona Malbas framgångsrika ungdomssektion så blev F 17-laget för en tid sedan inofficiella nordiska mästarinnor. De vann en inbjudningsturnerng i Södertälje med de 16 bästa lagen från Norden.

Olyckliga omständigheter och små marginaler gjorde att laget missade Final four.

Sydsvenskan hade i dag en stort uppslagen artikel med rubriken: Malbas rasar mot skollag.

Svensk basket har nämligen beslutat att ge klartecken till Luleås Riksidrottsgymnasium att deltaga i Basketligan för damer. Och därmed bli konkurrenter med Malbas och Eos från Lund.

”Det blir svårare att behålla våra talanger”, hävdar man från Malbashåll, klubbchefen Rebecca Zink och sportchefen Joakim Källman.

RIG är attraktivt för 16-åringarna, speciellt det i Luleå men även det i Norrköping. Endast fem elever per kön tas in varje läsår vid varje skola.

Riksidrottsgymnasierna, det gäller alla idrotter, har som mål att fostra elit. För att nå detta höga mål krävs en professionell organisation kring de utvalda talangerna. Den finns i Luleå. Men det krävs också att de unga spelarna får rätt typ av matcher mot kvalificerat motstånd. Jag har av familjära skäl under några säsonger kontinuerligt följt de båda division 1-gupperna, nivån under Ligan. Den senaste säsongen hade Malbas två jämna matcher, de mot seriesegrarna Brahe. I övrigt var mer eller mindre utklassningsvinster.

RIG Luleå, i norra serien, förlorade en enda match, borta mot Fryshuset. I övriga matcher låg segermarginalerna oftast mellan 30 och 60 poäng. För en elev på RIG Luleå skulle det innebära att hon på tre läsår få som mest kanske fem utvecklande matcher. Med ett sådant upplägg får man inte fram många elitspelare, en av RIG:s huvudsakliga målsättningar.

Att skapa en bättre tävlingsmiljö för ett 15-tal av landets främsta talanger var anledningen till att RIG sökte till och godkändes som ligalag.

Denna aspekt kom inte fram i Sydsvenskans artikel. Om detta kan man givetvis ha åsikter.

Tjejerna i RIG-laget är mer än väl införstådda med de tuffa uppgifter som ligger framför dem. Min källa tycker det skall bli inspirerande att få mäta sig mot andra lag, att inse vad som fordras för att ta nästa steg.

***

Kvaliteten på division 1-serierna visar på dambasketens klena bredd. Den understryks också att man den här säsongen fick inställa SM för U 21 på grund av för få anmälda lag. Att sedan basketen på ungdomssidan är den sport som procentuellt ökar mest i Sverige är givetvis ytterst glädjande.

***

Jag kan också förstå att Malbas vill få hem sina många ungdomslandslagsspelare från Luleå och Norrköping. Men det är givetvis svårt för en enskild klubb att skapa den miljö som ett stats- och kommunaltstött RIG har.

Det får bli nästa mål/uppgift för Malbas, en av, ur mitt perspektiv, Malmös mest välskötta och expansiva idrottsföreningar.

Det lär inte heller bli fler Malbastjejer som söker sig till Luleå i och med deras ligastatus. Man kan ju nu själv locka med spel på högsta nivån.

På mandag har en tredjedel av den allsvenska fotbollssäsongen avklarats.

Tiden går fort när man har trevligt. Nja, vi tänker, motvilligt, bort torsdagens skandalscener i Göteborg.

Sen har klubbarna fyra matcher till innan de kan förstärka sina trupper. Det kan de göra till den 29 augusti. Då återstår nio omgångar.

Med andra ord: Från den 8 juli kommer slagstyrkan mellan de 16 lagen i väsentliga delar att förändras. Den utländska marknaden öppnas också. Några flytt är redan aviserade, några unga talanger har i Allsvenskan visat att de har kapacitet för bättre ligor. Andra delen av serien kommer att ha lag, som i viktiga delar ser helt annorlunda ut än vårens. Det är därför man inte kan dra några säkra slutsatser alls efter nio omgångar. Malmö FF, storfavoriten och vårens främsta missräkning, är som femma förvisso sex poäng efter AIK. Men vad är det med 21 matcher kvar, det vill säga en ”hel” allsvenska från den gamla goda tiden då det fanns 12 lag i serien. Och en seger gav två poäng. Då var det ingen som greps av någon slags panik om laget efter en tredjedel av säsongen råkade vara distanserat med fyra poäng.

***

För det liknar lite av panik när MFF-tränaren Henrik Rydström under transferfönstret vill förstärka i backlinjen. Men beror de uppdagade bristerna inte lika mycket på ineffektiviteten framåt?

Rydström förbryllar. I Kalmar FF lyckades han som akademiansvarig utbilda många unga till bra allsvenska spelare.  När han en höst ersatte en sjukskriven Nanne Bergstrand lät han ytterligare några unga talanger få allsvensk speltid. Varför Rydström då inte fick fortsätta i KFF vet jag inte. Men under de två säsongerna i Sirius och de två i Kalmar var han inte rädd för att lita på unga grabbar. Men nu i Malmö FF, med den högst certifierade akademin (vad det nu kan vara värt), vågar han över tid inte lita på de talanger som lär finnas. Han vill söka på andra marker än de egna. Ett underkännande av akademin eller har Rydström blivit feg på gamla dar?

***

Befriande är Pontus Janssons replik på tränares utspel:

-          Vi har den bästa allsvenska truppen i modern tid och kan vinna guld med den.

Sanningshalten och trovärdigheten i detta kan naturligtvis diskuterats men innebörden är klar: Trupp och tränarteam har inte lyckats – hittills.

Pontus Jansson kan man synpunkter om. Sen han diskvalificerade sig själv som lagkapten har han vuxit och blivit mer mogen i sina kommentarer. Jag gillar också hans till synes äkta empati vid skador även hos motståndarna.

Dags att återfå kaptensbindeln?

***

De många skadorna hos främst den topptippade trion Malmö FF, Djurgården och BK Häcken har satt sin prägel på de nio omgångarna. Djurgården med sitt exceptionellt tuffa program med spel både hemma och i Europa har gjort det bra. Lage har haft det tävlingsmässigt tuffaste vårprogram ett svenskt lag någonsin haft det.

Om – ett ord man kanske inte bör använda i dessa sammanhang – Djurgården vinner hängmatchen mot Brommapojkar är man endast en poäng efter MFF. Dit har laget kommit med många spelare under de 20 i laget.

***

Inte heller Häckens trupp är uppbyggd på att med seniorerfarenhet kunna ersätta alla de många skadade spelarna. I 3—3-mötet hemma på Bravida senast  mot AIK använde tränaren Jens Gustafsson nio spelare födda 2004 eller senare.

Djurgården och Häcken har, givetvis delvis tvingade, utnyttjat den stora frånvaron genom att investera i framtiden.

Det kan betala sig under resten av säsongen.

Vilken var Skånes främsta handbollsklubb säsongen 2024/25?

En i och för sig omöjlig fråga ett ge ett svar på. Vilka kriterier skall man ta hänsyn till? Jag har lekt med tanken – att leka må väl vara tillåtet även för oss 85+ -- att lista Skånes främsta föreningar det här spelåret. Det återstår förstås SM-finalerna för herrar. Men hur det nu än går för Ystads IF är deras förstaplats ohotad.

Mina kriterier har varit:

A) Seniorlagens insatser i serier och cuper, även i Europa.

B) Seniorbredden.

C) Antalet ungdomslag enligt den lista som publicerades här på bloggen för en tid sedan.

D Insatserna vid slutspelet i USM.

E) Placeringarna Skåneserierna för U 19 och U 16.

F) Dubbelklubbar (dvs de som har verksamhet för båda könen, vilket de allra flesta handbollsklubbar har) har premierats.

***

Ta det för vad det är, alltså en lek!

Här har du min lista!

***

1)     Ystads IF. Ohotad. Svenska cupmästare, överlägsen serieseger (åtta poäng före tvåan), SM-final, till gruppspelet i Europa League. Ett strålande herrfacit. På minussidan, degradering för damlaget från Ligan. Men fler plus, tre lag per kön i seriesystemet för seniorer, trea i föreningstävlingen i vid USM-finalerna, två medaljer, ett guld och ett silver. Dessutom höga placeringar i de äldsta skånska ungdomsserierna. 22 ungdomslag.

2)     OV, Helsingborg. Säsongens största överraskning som nykomling i herrarnas SHL, sexa i grundserien, och inte minst semifinalplatsen i slutspelet, 1—3 i matcher mot Hammarby. Och glöm inte bronsplatsen i Svenska cupen.      Damlaget kom fyra i Allsvenskan, nivå 2, en poäng från kvalplats. Damernas farmarlag fyra i division 1, herrarnas också fyra i Söderettan, det   visar på bra bredd. Två finallag i USM. Topplaceringar i de högsta ungdomsserierna. Med sina 27 ungdomslag är OV den tredje största klubben i distriktet.

3)     H 65 Höör. En vinst i damernas svenska cup är meriterande liksom tredjeplatsen i Ligan och semifinalplatsen i slutspelet.  Klarade två kvalomgångar i European League. Med tanke på Höörs storlek är antalet ungdomslag, 15, helt ok, men ett stort minus är att H 65 inte hade ett enda herrlag på seniorsidan.

4)     HK Malmö. Näst OV den främsta herröverraskningen med en tredjeplats i Ligan. Var också i åttondelsfinalen i cupen. Damlaget räckte inte till i Allsvenskan, blev elva och degraderades. Ett finallag i USM, hade lag i de fyra skånska ungdomsserierna som utgör underlaget för rankningen. Nia på föreningslistan.

5)     Lugi. Flest ungdomslag i Skåne och flest seniorlag i seriesystemet är ett stort plus liksom två brons i USM. Men på elitnivå är det många år sedan Lugi hade en så skral säsong som denna. Damerna missade efter en andraplats i Allsvenskan att återkvala till högsta serien och herrarna kom på en så undanskymd plats som tia i Allsvenskan.

 6)   IFK Kristianstad. Inget glansår för IFK. Ett silver för herrarna i högsta  serien men ut redan i kvartsfinalen, 0—3 mot Hammarby, är inga meriter som ger en högre ranking. Inget lag I USM-finalerna är också ovanligt för IFK, som inte heller i Skånes U-serier hade en bra säsong. Dock bra bredd på pojksidan.

7)     H 43, Lund. Efter elva säsonger utanför eliten kvalade herrlaget upp i Allsvenskan. Damlaget vann division 2 och ett av herrfarmarlagen, HK Blå, division 3. Konkursen 2014 gjorde att de främsta talangerna försvann till högre placerade lag. Nu har även ungdomsavdelningen repat sig. Med sina 23 lag är H 43 Skånefyra, ett av lagen var i med i SM-slutspelet.

8)     IFK Ystad. Trots ett överhängande konkurshot lyckades IFK både rädda sin elitlicens och rädda kvar sin plats i Allsvenskan för herrar. Samtidigt har klubben fått allt starkare ungdomslag på pojksidan. Den förre elitspelaren Fredrik Petersen är en viktig person i det ”nya” IFK Ystad.

9)     HK Kristianstad. Åttondeplats i Damligan räddar en plats bland de 12. Har få flicklag i de yngre åren-

10)       Vinslövs HK. En kvalplats till SHL för herrar inger naturligtvis respekt

11)       Lödde Vikings. Herrlagets avancemang till division 1 ett extra plus för en av landets bästa ungdomsklubbar sett över tid.

12)       HK Ankaret.  Skånes näst största ungdomsklubb.

Nära plats på listan: Åhus HB, IK Lågan, Eslövs IK och IK Sund i nämnd ordning.

Den skånska ungdomstoppen i handboll är bra, till och med mycket bra.

Beviset syntes vid förra helgens finalspel i USM, som jag redogjorde för i en blogg i början av veckan.

I min idrottsvärld är det bredd som ger topp. Den givna frågan är då: Hur ser bredden ut?

Jag studerade därför hur många skånska lag som genomförde HF Syds serier från 10 till 19 år säsongen 2024/25.

Det var 431, 227 flick- och 204 pojklag. De representerade 39 klubbar, 32 av dessa hade lag av båda könen. Låt vara att spännvidden var stor, från Lugis 43 lag till Tomelilla IF:s enda pojklag.

27 av dessa 39 klubbat hade också minst ett seniorlag.

Bra eller dåliga siffror i ett historiskt perspektiv? Jag vet inte, har inga uppgifter att jämföra med. Att antalet seniorföreningar på herrsidan är färre än för cirka 50 år sedan är förstås klart. Bara i Malmö fanns under 1970- och 80-talen ungefär tio klubbar, i dag två, HK Malmö och IFK Malmö.

431 ungdomslag i 39 föreningar är i sig en imponerande siffra. Det fordras ju minst cirka tio spelare per lag.

Bakom siffrorna hittar man intressanta detaljer, som:

• Staden Lunds fantastiska mängd lag, 71 lag i innerstandsklubbarna Lugi, H 43 och Lundagård, tio till i Dalby och två i Veberöd.
• Grannkommunen Lommas HK Ankarets 30 lag och näst störst i Skåne är imponerande.
• En annan grannkommun, Kävlinge, med sitt HK och sitt Lödde Vikings har tillsammans 32 lag, också ett antal som inger respekt.
• Malmöhandbollen på ungdomssidan växer numerärt, IFK med 23 lag är Skånefyra, HK nia (17) och så finns HF Limhamn (5). 45 lag fanns väl knappast ens under ungdomstorhetstiden på 1980-talet med MBI, Dalhem och IFK Oxie.
• Här bör väl också HK Malmös samarbetspartner Ljunghusens HK få några berömmande ord, 12 lag visar på bra verksamhet.
• Ystads IF har både topp och bredd i sina ungdomsled. Efter några tunna år är IFK Ystad åter på gång, bygger upp en damavdelning och har starkare och flera pojklag än de senaste åren.
• Ungdomshandbollen i Helsingborg växer också. OV 27 lag och uppstickaren IK Sund 15 visar på handbollens starka position.
• I Kristianstads kommun är det IFK som dominerar. HK, som specialiserat sig på dam- och flickhandboll har bara fyra ungdomslag. I kommunen finns också stabila Åhus HB och Tollarp och i närområdet även Vinslöv (Hässleholm kommun). Regionen i nordost är stark.
• I Mellanskåne har handbollen fler starka fästen, som i Höör (H 65) och Hörby (Lågan).
• Till kommande säsong kommer Eslöv att få en klubb med cirka 20 lag, EIK och HF har slagit sig samman under namnet Eslövs HK.
• För oss lite äldre känns det lite nostalgiskt att återse namnet HS Sierra. Ängelholmsklubben var under 1950- och 60-talen en av Skånes främsta föreningar både för herrar och damer.
• Nedanstående tabell ger förhoppningsvis en bra översikt över hur handbollen i Skåne ser ut på ungdomssidan. Jag reserverar mig för någon eventuell felmarkering.

• Skånska föreningar 2024/2025 med ungdomslag, 10—19 år
• Klubb                                          Flickor          Pojkar          Totalt
• Lugi HF                                        25                 18              43
• HK Ankaret Bjärred                      15                  15             30
• OV, Helsingborg                           12                  15             27
• IFK Malmö HF                              10                  13              23
• H 43 Lund                                   11                  12              23                
• Ystads IF HF                                11                  11             22
• IFK Kristianstad                         7                      14             21
• Lödde Vikings                            12                      8            20
• HK Malmö                                  11                     6             17
• IK Sund, Hbg                               9                      6            15
• H 65, Höör                                 9                       6            15
• Åhus HB                                     9                       5            14
• Kävlinge HK                               6                       7             13
• Ljunghusens HK                          6                       6             12
• IK Lågan, Hörby                          8                      4             12
• Staffanstorp HK                          6                      5             11                
• IFK Ystad HF                               2                     9             11
• Dalby GIF                                   4                      6            10
• Eslövs IK                                    10                   --             10
• Stavstens HK, Trelleb.                6                      4            10
• Eslövs HF                                    --                    9               9
• Vinslövs HK                                4                     4               8
• Hässleholms HF                          5                   --                5
• KFUM Lundagård                        4                     1               5
• HF Limhamn                              3                     2               5
• Tollarps IF                                  5                    --              5
• Bjärnums HK                              2                    2               4
• Skurups HB                                3                    1                4
• HK Björnen, Sjöbo                     1                    3                4
• HK Kristianstad                         4                    --                4
• Gubbarna/Wargo (L-k)              2                     1                3
• Svedala HK                                --                   3                3
• Göinge HK, Knislinge                 1                    1                 2
• HK Svalöv                                  1                   1                 2
• Veberöds HK                             1                    1                 2
• Åstorps HF                                 1                   1                2
• HS Sierra, Ängelholm               --                     2                 2
• Österlens IK, S-hamn                 1                    1                 2
• Tomelilla IF                                --                   1                   1

Idrotten har sina fysiska lagar.

Speciellt elitidrotten.

Det är sällan någon utvecklas efter de 30. Så är det även inom fotbollen. Förslitningsskadorna efter långa karriärer blir vanligare och rehabiliteringstiden längre. Så ser de fysiska lagarna ut.

Johan Dahlin (39 i år), Pontus Jansson (35), Anders Christiansen (35) och Stefano Vecchia (30) var på MFF:s skadelista i går. På bänken satt Oscar Lewicki (33) efter en långvarig konvalescens och även Martin Olsson (37) har haft en skadeproblematik. De fyra förstnämnda är nyckelspelare i en startelva. Lewicki och Olsson är tänkta komplement i en trupp som kan ha en tuff matchning (cupfinal, allsvenskt spel och Europakval) framför sig. Och vem ser en framtid i Isaac Kiese Thelin (33), Jens  stryger (34) och Oliver Berg (32)?

Är detta ett truppbygge som har möjlighet att infria Malmö FF:s höga målsättningar? Jag tycker inte det. Och då jag inte nämnt Sead Haksabanovic, som av någon anledning fortfarande kallas stjärna av journalister av olika dignitet. Vad har han uträttat de senaste säsongerna? Det finns naturligtvis en sportslig anledning till att en 25-årig spelare inte fortsätter utomlands. Liksom faller är med Emmanuel Ekong.

Tränaren Henrik Rydströms filosofi finns det givetvis anledning att synpunkter på. Och det har ju alla i dessa tider. Men har den huvudansvarige sportchefen Daniel Andersson gett Rydström rätt spelarmaterial för en toppsäsong både i Sverige och Europa?

Säsongsinledningen tyder på ett nekande svar på frågan?

Men likväl tror jag att MFF mycket väl kan ta sitt tredje raka SM-guld. Sommarens transferfönster ger en så rik klubb som MFF möjlighet att förstärka på ett helt annat sätt än de flesta av konkurrenterna. Vi lär nog få se en annan  forwardsbesättning än vårens Thelin/Botheim.

Risken för utlandsflytt för Otto Rosengren, Hugo Bolin och Lasse Berg Johnsen finns så klart. Kanske även för Taha Ali efter hans strålande insats går i 2—1-förlusten mot BP. Som gav honom en oförklarlig blek 2:a i Sydsvenskans betygsättning.

Daniel Andersson lär – och bör – få en hektisk sommar.

Fem medaljer blev den skånska utdelningen vid finalspelet i handbollens USM i Uppsala.

Ett guld (P 18) och ett silver (P 16) till Ystads IF, ett guld (F 16) till Lödde Vikings och två brons (F 14 och P 18) till Lugi.

I fjor blev det sju skånska medaljer (1—2—4) och 2023 fyra (2—2—0). Det är i det häradet den skånska medaljskörden ligger vid ett finalspel. I min ungdomsidrottsvärld är det viktigare att av de 24 finalklubbarna är tio skånska och av 48 finallag är 19 skånska. Sen är det naturligtvis så att topplaceringar även i ungdomssammanhang inspirerar. Speciellt för de mindre föreningarna.

Ystads IF är sett över hela spektret Skånes särklassig bästa handbollsklubb den här säsongen. Tittar man över hela landet är det bara Sävehof som är bättre. Sen är det jämnt mellan YIF och Önnered. Det var också denna trio som var framgångsrikast[MM1]  vid finalerna, enligt poängberäkningen 8, 7, 6 osv.

1)     Önnered 26 p, 2) Sävehof 25, 3) Ystads 1F och IFK Tumba 23, 5) Aranäs/Fjärås 20, 6) Lugi 17, 7) Lödde Vikings 10.

Övriga Skåneklubbar: 8) OV Helsingborg 9, 11) IK Sund, Helsingborg 7, 14) H 43 Lund, Eslövs HF 4, 16) , HK Malmö, Ankaret, Bjärred, 3, 21) Eslövs IK 2.

***

Några funderingar:

• Att Ystads IF numera kan hävda sig i en totaltabell beror på att även tjejerna tar för sig, åtta i F 16 och fyra i F 18.
• För något år sedan blev Lödde Vikings bästa klubb, en fantastisk prestation. Ett guld (F 16) och en sjundeplats i F 18 i år visar på en stabil och utmärkt verksamhet. Löddes mästarlag var ett av de mest överlägsna  under finalhelgen.
• I F 16-klasen kom fem lag från Skåne: 1) Lödde, 4) OV, 6) HK Malmö, 7) Eslövs IK, 8) YIF.
• OV hade en bra säsong överlag och hade också P 18-laget som sexa. Lokalkollegan IK Sunds två finalplatser, båda i 14-årsklasserna, åtta bland tjejerna, fyra bland killarna tyder på Helsingborgshandbollen är på stark frammarsch.
• Lugis två brons (F 14 och P 18) kunde med rätt marginaler blivit mer. F 14-laget föll i semifinalen med ett mål mot Önnered och 18-årsgrabarna med ett i sin semifinal mot blivande mästarna YIF. Slutspelet i denna klass bjöd på mycken dramatik, finalen YIF—Önnered 24—22, bronsmatchen Lugi—Tumba 26—25.
• Eslöv är ett stabilt ungdomshandbollsfäste, såväl HF (P 14, femma) som IK (F 16, sjua) hade lag med i Uppsala. Hur går det med planerna om en  sammanslagning?

***

Intressant är att en klubb från Stockholmsregionen, som IFK Tumba, både topp- och breddmässigt kan mäta sig med Skåne och Göteborgaområdet. Ett guld, ett silver och en fjärdeplats är respekt.

Tre ytterligare medaljklubbar (Täby, Skuru och Bolton) från Stockholmsregionen tyder på en gynnsam tendens.

Slutligen en honnör för Kungsbackaklubben Aranäs, femma i den inofficiella föreningstävlingen.