Jag såg naturligtvis gårdagens toppmöte i den allsvenska fotbollen mellan Hammarby och Malmö FF, 2—0.

Det var en bra match mellan två bra lag, högt tempo, lagom aggressivitet, fina kombinationer, bra försvarsspel, duktiga spelare – i båda lagen. Och länge spelmässigt jämnt. Innan Hammarby tog över och vann välförtjänt. Men det behövdes ett osäkert ingripande av MFF-målvakten Richardo Friedrich vid 1—0 och ett ”flippermål” efter hörna vid 2—0. Större var inte marginalerna från ett kryss.

Därför har jag svårt att förstå att en MFF-relaterad site i en av sina rubriker påstår att MFF ska skämmas för sin insats. (Vill påminna att jag på den siten bara tar del av rubrikerna. Vägrar betala för supporterjournalistik.)

Lika undrande ställer jag mig Aftonbladets betygssättning på startuppställningarna, 33 plus till Hammarby, 21 till MFF.

Sydsvenskan följer sin vanliga linje, vid en MFF-förlust är allt elände. 20 poäng till de elva.

Det är ett MFF-syndrom, i alla led: Vid en förlust är det alltid det egna laget som underpresterar. Aldrig – nästan i alla fall – ett erkännande till de segrande motståndarna,

Det är ju faktiskt så att det inte är första gången denna vår som Hammarby spelar bra och vinner.

Och ett lag kan spela bra och likväl förlora. Till och med Malmö FF.

***

Malmö FF är givetvis favorit till att försvara sitt SM-guld.  Trots att man efter dagens matcher kan vara nere på åttonde plats. Blir det en vinnare i IFK-mötet mellan Norrköping och Göteborg (min kvällsmeny) och i matchen Gais—BP hamnar mästarna som åtta.

MFF har den bredaste truppen, men jag har svårt att se skadebenägna spelare över de 30 som förstärkningar över en längre tid i ett mästarlag. Jag tänker på Anton Tinnerholm, Martin Olsson, Oscar Lewicki och Stefano Vecchia.

Titt som tätt hävdas det om att alla MFF:s bänkspelare skulle gå in i vilket allsvenskt lag som helst.

Nonsens, visst Johan Karlsson, Nils Zätterström (bra i går), Emmanuel Ekong, Oliver Berg, Sead  Haksabanovic, Adrian Skogmar (den för mig den mest positive spelaren i går i MFF) och Daniel Gudjohnsen är alla duktiga spelare, men de behöver definitivt visa mer över tid för övertyga mig om den klass som skulle göra dem till startspelare i alla MFF:s konkurrenter.

Så dålig är inte Allsvenskan. Det finns många bra lag med många duktiga spelare.