En påsklunch med familjen, en god och trevlig sådan, gjorde att jag i går i efterhand fick välja min kvällsfotbollsunderhållning.

Mjällby—Hammarby eller Malmö FF—Sirius?

Det blev matchen på Strandvallen i Hällevik. Det mötet kunde nog bli det mest intressanta och spännande. MFF skulle väl bara hemma köra över ett Sirius som senast hemma föll med 3—0 mot Brommapojkarna. Nu blev det inte så. Uppsalalaget överraskade och nådde 1—1. Nog så spännande att lyssna efter de eventuella målplingandena samtidigt med det händelserika mötet i Blekinge.

Det var en toppmatch. Förvisso svajade Hammarbys defensiv men det är lite enkelt att förklara förlusten på försvaret. De tre hemmamålen föregicks av strålande kombinationer.

Mjällby är ett välkomponerat kollektiv med spetskompetens. Elliot Stroud och Niklas Röjkjaer är de som oftast får de högsta lovorden. Berättigat.

Jag vill dra fram en tredje spelare, målvakten Noel Törnqvist. I de tre matcher jag sett Mjällby (Elfsborg, Häcken och nu Hammarby) har Noel i kritiska moment svarat för mer eller minde avgörande räddningar. Han är en av landets absolut bästa målvakter.

***

Malmö FF:s överraskande poängtapp  mot Sirius vill jag inte kommentera eftersom jag bara sett ett kort sammandrag.

Fäste mig dock vid en välformulerad passus i SDS:s Kent Leijon Jönssons

krönika angående ändringarna i startelvan: Allt för att hålla igång sin på pappret kvalitetstarka trupp.

Just orden på pappret är signifikativt för prestationerna över tid från många av de nya och även av de mera etablerade.

***

Såg i sena torsdagskvällen Djurgårdens avancemang till semifinal i Conference League och ett dubbelmöte mot Chelsea och nya sköna miljoner in på kontot. Och vilken känsla att kunna bjuda 30 000 åskådare på 3Arena en tävlingsmatch mot en av världens mest kända klubbar.

Vinsten med ett sargat lag var meriterande. Låt vara att Djurgården fick en viss fördel av att en Rapid Wien fick en spelare utvisad redan efter nio minuter. I gengäld fick Djurgårdens tunna en spelare mindre att laborera med.

4—1, totalt 4—2, pratar man inte bort.

Djurgården var bra med de lysande stjärnorna Tobias Gulliksen, 22 år, och den 19-årge japanske backen Keita Kosugi. Deras insats i Wien lär ha lockat åtskilliga intressenter.

Sveriges plats i hierarkin syntes klart. De allsvenska klubbarna kan inte tacka nej till bud från en förening från ens den österrikiska ligan. Rapid är förstås en välkänd klubb med en stor arena. I sin trupp hade Rapid Wien Kalmar FF:s Isak Jansson och BK Häckens Romeo Amane. Två duktiga spelare, utan stjärnglans, som under säsongerna i Allsvenskan i alla fall höjde kvaliteten.