Vilken härlig OS-start det blev.

Självfallet vet jag att en enstaka, inledande seger i ett gruppspel i slutändan inte betyder en rak väg till en topplacering. Men de svenska handbollsdamernas vinst, 32—28, mot Norge kan ge inspiration inte enbart till laget självt utan till hela den svenska OS-truppen.

Under ett olympiskt spel förenas lagen och de enskilda aktiva över de annars lite konstlade gränserna de olika idrotterna emellan. I ett OS tävlar alla för ”laget” Sverige i sin jakt på medaljer.

Även om jag anser att fokuseringen på medaljer och medaljligan tar bort glansen från andra strålande prestationer.

***

Tillbaka till handbollsmatchen!

Åter fick jag bekräftat att damhandboll i internationella mästerskap är bland det mest underhållande i idrottsväg man kan uppleva. Det var ett rasande tempo både i löpningar och passningar, kryddat med finessrika kombinationer och spektakulära avslut.

Jag är fullt medveten om att handbollen publikmässigt inte kan konkurrera med exempelvis fotbollen. Men en neutral åskådare måste väl tillstå att Sverige—Norge bjöd på en större underhållning än exempelvis de svenska fotbollsdamernas EM-kval mot Frankrike och England.

***

Johanna Bundsen, målvakten, var förstås den stora matchvinnaren. Men det fanns andra spelare som starkt bidrog till överraskningen. Inte minst unga Nina Koppang. Att Nathalie Hagman efter tre (?) raka missar – eller räddningar av Katrine Lunde – fortsatte att gå på avslut var en avgörande detalj. Emma Lindquists mod vid det avgörande rycket kan inte nog berömmas. Jamina Roberts stabilitet var som vanligt betydelsefull.

Ja, jag vet att Norge saknade en av världens främsta spelare, Henny Reistad, men det gör inte den svenska insatsen sämre.

***

OS har börjat.