Får man bli lite idrottsfilosofisk så här en varm sommardag?

Jag undrar över vad som gör en idrott stark. Min filosofi under mina år som ledare har varit att bredd ger topp. Och för att utveckla toppen behövs lokal och regional konkurrens.

Det är i sken av detta som jag vågar konstatera att skånsk friidrotts regress, sett över hela registret, beror på det saknas elitkonkurrens till Malmö AI. De talanger de mindre skånska föreningar upptäcker och fostrar hamnar till stor del i MAI. Men har MAI resurser, ekonomiska, ledar-  och träningsmässiga, att ta tillvara all den talang som kommer till föreningen? Och samtidigt ge sina egna ungdomar den stimulans som är nödvändig för en elitsatsning.

Jag tycket inte det. Frånfallet är över tid för stort. Det visar en genomgång av den skånska årsstatistiken några år tillbaka.

I min värld är förklaringen enkel: Brist på konkurrens både distriktsmässigt och lokalt. Det finns inga, eller få, alternativ.

IFK Lund är på sprintsidan ett ypperligt alternativ. Det är det enda. I stort sett.

IFK Helsingborgs ekonomiska problem har visat sig förödande för en bred skånsk elitkonkurrens.

***

Bilden av skånsk simning är annorlunda.

Här är konkurrensen på elitplanet hård och det finns klart fler föreningar med aktiva som kan hävda sig på SM-nivå för seniorer.

Men i storstaden Malmö finns en likhet. I simning är numera Malmö KK helt dominerande. SK Ran syns knappast längre i SM-sammanhang för varken seniorer, juniorer eller ungdomar. I friidrott har Heleneholms IF hamnat i samma situation.

***

Den senaste tiden har simningen haft sina inhemska mästerskap för seniorer, juniorer och ungdomar. Nästan helt utan massmedial uppmärksamhet i min tidning,

I föreningstävlingen för seniorer, där simningen är generös och ger poäng till de 16 främsta, kom Helsingborg tvåa, 3) Malmö KK, 6) Poseidon, Lund, 11) Landskrona. Ytterligare sex Skåneföreningar, av 55, tog poäng.

Medaljskörden

Helsingborg                     6—3—2

Malmö KK                        2—4—7

Poseidon                          3—1—1

Landskrona                      2—2—2

Kristianstad                     3—0—0

Sjöbo                               0—2—1

Ringsjön                           0—1—0

Sydsim                              0—1--0

***

JSM, 19 år är högsta åldern

Föreningstävlingen

2) Helsingborg, 3) Malmö KK, 7) Kristianstad. Ytterligare fyra klubbar erövrade poäng.

Skånska medaljer

2) Kristianstad                 6—3—1

3) Malmö KK                    3—3—2

14) Poseidon                    1—1—0

19) Helsingborg                0—2—4

21) Triton, Staff-torp        0—2—1

***

Sum-Sim, två åldersklasser, 15—16 och 13—14.

Föreningstävlingen

2) Helsingborg, 5) Malmö KK, 9) Vellinge/Näset. Ytterligare nio klubbar erövrade poäng.

Skånska medaljer

 2) Helsingborg               13—9—8

13) Malmö KK                   2—0—4

17) Poseidon                    1—3—1

23) Vellinge/Näset           1—0—0

30) Ystads SS                    0—2—0

32) Triton                         0—1—2

38) Ängelholm                  0—1—0

***

Totalt 15 klubbar hade simmare bland de 16 främsta i de 4x2 åldersklasserna. Men precis som i friidrott finns det kommuner utan aktiva föreningar och tidigare starka simfästen har försvunnit.

Sett över alla åldersklasser är skånsk simning i grunden stabilare än skånsk friidrott, accentuerat på seniorsidan.

Varför?  Jag har inget svar, bara en amatörfundering: Friidrotten med sina många vitt skilda grenar fordrar speciella kompetenser (slägga och stav, för att nämna två väsensskilda grenar, är svåra att kombinera) har inte tillräckligt med elittränare medan jag inbillar mig att en tränare i simning behärskar alla fyra simsätten.

Tidigare hade simningen svårt att behålla de aktiva upp över de 20 åren. Den trenden har man vänt. Friidrottens ålderskurva har gått åt andra hållet.

Simningen har bättre utnyttjat mottot: Med bredden mot toppen.

***

Mitt friidrottshjärta lider. Men jag beundrar simningen. Utan avund.