I måndags var jag på basket, Sverige—Estland, 70—71.

Vi var cirka 3 650 personer i Baltiska hallen,

Jag har aldrig tidigare procentuellt sett så många ungdomar och barn under 15 år på något liknande kvällsarrangemang. Malbas, arrangörsföreningen, har även i andra sammanhang lyckats locka många av sina många ungdomar till matcher. Givetvis mycket positivt.

Även i övrigt var medelåldern på åskådarna låg.

Några klargöranden: Jag är medlem i Malbas, har av familjeskäl följt klubben sedan mitten av 1980-talet och har sett, och ser, barn och barnbarn spela på en hög nationell nivå.

Malbas är en alldeles utmärkt förening, som i i stort alla kriterier ligger min idrottsliga filosofi mycket nära.

Jag gillar basket. Och handboll. Och ser inte varför denna ibland lite löjliga antagonism frodas mellan dessa två lagbollsporter. Jag skulle i stället rekommendera ett samarbete för de yngsta. Man har mycket att lära av varandra, fotarbete, sättet att leverera passningar, för att ta några exempel.

Nåväl.

Efter matchen fanns en krönika i den enda Malmötidning som numera bevakar idrotten i stan. Krönikan vibrerade av känslor, det var eufori, show och hjältar och kärlek och att en basketpublik inte liknar någon annan. Ja, jag vet inte allt.

Det fanns jämförelser i stämning mellan serielunken i handboll och innebandy och landskampen, allt för att förhärliga basketen. Skam vore det om inte en landskamp skulle engagera mer än, exempelvis, Malmö FC och Endre i innebandy.

Krönikören drog också fram basketens fördel, inget mittplansspel. När såg vi senast spel på mittfältet i handboll?

Tempot beskrevs också som galet, det vill säga snabbt.

Jag förundrades när jag läste krönikan, men beslöt att inte kommentera den. I går mötte jag dock personer som varit i Baltiskan och även några som bara läst partsinlagan/krönikan.

De hade alla frågan: Vad var det där?

Därav dessa rader.

Visst fanns det spektakulära aktioner, både individuellt och kollektivt, och några snabba kombinationer och moment med hög ljudnivå. Men minst lika många sekvenser med tysta åskådare, som hejaklacksledare på innerplan inte kunde väcka. Och perioder med uselt tempo,

I min värld, vad den nu kan vara värd, var det ingen bra basketmatch. Det rörde sig ju trots all om ett VM-kvalmöte.

Det var spänningen som var behållningen. Nog så viktigt förstås.

***

Jag är som sagt en stor vän av Malbas och unnar föreningen och basketsporten all PR den får. Men när det blir för mycket och onyanserat känns det inte bra.

Har en landskamp av denna dignitet någonsin i Malmö fått så mycket textutrymme före och efter i en och samma tidning?

***

I kväll spelar Lugi och HK Malmö var sin ödesmatch i Handbollsligan. En kort lägesrapport hade varit på sin plats.

Tycker jag i all anspråkslöshet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad får man för pengarna nu för tiden? Jag tänker på den allsvenska fotbollsvärlden och i detta fall IFK Göteborg. Funderingarna kom upp i samband med derbyt i veckan mellan Gais och IFK, 2—1. I startelvan kom IFK med sju spelare med utländ...

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...

Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked. Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade. Men i framgångsti...