Det blev stora rubriker efter den senaste allsvenska omgången i fotboll.

Djurgården tappade två poäng, AIK och Malmö FF alla tre. Det antyddes till och med om missade guldmöjligheter för trion. Statistiknissarna hittade alla möjliga och omöjliga vinklar och konstaterade att med de poängsnitten kan det inte bli guld och för att ta medalj måste man nå minst den och den poängsumman. För så har det varit de flesta säsonger med 16 lag.

Och här har jag gått och inbillat mig att varje säsong lever sitt eget liv. Så här långt in programmet efter 17 omgångar, 13 återstår, har de sex topplagen, 35, 34, 33, 31, 30 och 30 poäng med två lag på 27 poäng. Jag har inte forskar men har det så långt in i spelåret varit så många lag involverade i en medaljstrid?

Visst har varje poängmiss sin betydelse i slutändan men att redan nu dra ödesdigra konsekvenser av tappen är min för mycket effektsökeri.

Och glöm inte alla de inbördes mötena som återstår i de så kallade sexpoängsmatcherna!

Djurgården, AIK och MFF hade för övrigt Europaspel före i veckan. ”Alla” pratar ju om svårigheterna att prestera på två fronter. De här resultaten var måhända ett exempel på att det finns en viss sanning i påståendet. Men att förlora med 1—0, som AIK borta mot Kalmar, kan knappast kategoriseras som en överraskning. Det är snarare en övertro på AIK:s kapacitet. Eller om man så vill en underskattning av Kalmars.

***

Det kommer att bli fler överraskande resultat framöver, var så säkra. Och därmed fler möjligheter till drastiska rubriker.

Jag säger som min förre kollega Calle Palmér: Jag älskar sensationer. Bara det inte drabbar mitt lag.

Det blir en spännande allsvensk höst.

Så kategorisk är jag.

***

Det är bråda dagar för sportcheferna, den nya fotbollsvärldens viktigaste person. Allt från högsta elit långt ner i seriesystemet-.

Några skall hitta en ny tränare till en man själv anställde för bara något halvår sedan, samtidigt skall han hitta ersättare för en eller annan egen misslyckad rekrytering,

Och tillhör man de mindre bemedlade klubbarna måste sportchefen ge sig ut på jakt för att fylla de luckor som de bemedlade föreningarna åstadkommit.

Det är ett tufft jobb att vara sportchef. Men i alla fall tryggare än att vara tränare.

Omsättningen är i alla fall mindre på sportchefer.

Över detta faktum kan man givetvis fundera.

.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...

Vad får man för pengarna nu för tiden? Jag tänker på den allsvenska fotbollsvärlden och i detta fall IFK Göteborg. Funderingarna kom upp i samband med derbyt i veckan mellan Gais och IFK, 2—1. I startelvan kom IFK med sju spelare med utländ...