OS är slut för den här gången.

Känns tomt men samtidigt skönt. Det har tagit sin tid att följa de svenska framgångarna. Mycket har fått stå på vänt. Kommentarerna har varit många, inte minst på sociala medier. Mycket sporadiskt har jag tittat in på dessa. Har själv legat lågt. Det mesta har sagts eller skrivits. Mångt bra, mångt lite sämre. Men vem är jag att sätta mig till doms över andra?

Några personliga funderingar kan kanske dock vara på sin plats.

Om nu någon är intresserad.

***

Givetvis engageras jag av fram- och motgångar, främst de svenska. Den medaljmiss som tog mig hårdast var Ebba Anderssons på tremilen. Ebba är med sin lite blyga framtoning min speciella favorit in skidfamiljen, nästan alltid i skuggan trots sina internationella framgångar. För sådana har Ebba. De stora segrarna finns (ännu) inte. Många menar att Ebba aldrig kommer att vinna något stort individuellt. Jag tror att vinsterna kommer. Medaljer i OS, även ett brons, uppmärksammas mer än ett i ett VM. Denna stund på medaljpallen hade jag unnat den sympatiska 24-åringen. Hennes slit ensam i spåret i mer än två mil var värt mer än en åttondeplats. Och på en plats på den svenska misslyckandelistan. Detta var ett sådant. Enligt många.

***

Charlotte Kalla, inspiratören för den nya tjejgenerationen, har fått sin beskärda del av kritiken. Hon borde inte åkt till Kina. Så har det låtit både här och där. Men Charlotte Kalla hade faktiskt kvalificerat sig på den här säsongens meriter. Tyvärr är bredden hos de svenska distansåkarna inte i paritet med den på sprintsidan.

Hur hade det sett ut om Sverige inte kommit med full representation i skidloppen?

På 10 kilometer kom Charlotte som 20:a före alla norskor utom Therese Johaug och hon var inte sämsta svenska på alla distanser. Charlotte förtjänade sin plats i OS-truppen.

Låt oss komma ihåg henne som en av våra största vinteridrottsstjärnor genom alla tider. Från OS finns ju så mycket annat att minnas. Varför vara negativ när det finns så mycket positivt?

***

Norge, ja. På damsidan på skidor räddades den norska äran helt av suveränen Therese Johaug. Bredden på toppen är helt försvunnen. Rakt över var den svenska daminsatsen klart bättre än Norges. Vem såg det komma?

***

Vad är sprint? Är ett lopp på upp mot 3,30 verkligen sprint, som nu i lagtävlingen för damer? När en aktiv dessutom inom kort tid skall göra tre lopp är det inte bara sprintegenskaperna som belönas.

Sen är det inte heller helt rättvist att de lag som avancerar från heat 2 får avsevärt kortare vila än de som tävlade i heat 1.

Införandet av sprintloppen har berikat skidsporten, blivit mer publikvänlig och kommit närmare åskådarna inne i städerna.

Men explosiviteten måste belönas mer. Damernas OS-lagsprint gjorde inte detta. Uthållighet belönades mer.

***

Peking-OS rankas som Sveriges främsta i vintersammanhang. 18 medaljer skojar man inte bort. Men hur står sig utdelningen i ett historiskt perspektiv?

På måfå plockade jag fram Olympiaboken från vinter-OS 1960 i Squaw Valley. Då tog Sverige sex medaljer, tre guld, ett silver och två bron. På 27 grenar. Fler tävlingar var det inte 1960. Alltså tävlade man om 81 medaljer.

I Kina om 327 i 109 grenar.

Jämför själv!

I Squaw Valley blev Sverige tvåa i nationstävlingen efter den då officiella poängberäkningen, 7, 5, 4, 3, 2, 1.

***

Hur många medaljkandidater finns det i varje individuell tävling i OS? Frågar du runt bland de olika nationerna kommer du nog upp kring tio. Tre av dem, plus någon överraskning, får medalj. Har de övriga sju misslyckats? I mångas värld är det så. Det syns i kommentarerna. 18 svenska medaljer är en normal utdelning på de cirka 30 möjliga medaljkandidater man kunde urskilja före tävlingarna.

***

Det här är några av minst 100 tankar som fladdrat runt under de fascinerande OS-veckorna.

Det får räcka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...

Vad får man för pengarna nu för tiden? Jag tänker på den allsvenska fotbollsvärlden och i detta fall IFK Göteborg. Funderingarna kom upp i samband med derbyt i veckan mellan Gais och IFK, 2—1. I startelvan kom IFK med sju spelare med utländ...

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...