Det är mittiveckanomgång i Allsvenskan, omgång 20,

11 matcher återstår, med andra 33 poäng står på spel.

Från Malmöhåll har det, när tabelläget inte ser lika ljus ut som för några veckor sedan, ett flertal gånger påpekats på omöjligheten (ja, detta starka ord har faktiskt använts) att lyckas på två fronten, i Europa och i Allsvenskan. Underförstått att det behövs så stora och kvalitetsmässiga trupper att det är för svårt för svenska klubbar. Men om inte stora mäktiga Malmö FF med sina överlägsna ekonomiska muskler, den elitmässigt bredaste truppen och i grunden den högst rankade ungdomsakademin i landet kan klara av ett tvåfrontskrig, hur skall då de övriga svenska toppklubbarna klara det?

Jag ställer frågan eftersom jag till leda läst Malmöbaserade krönikörer fråga varför det bara är MFF som satsar för Europaspel och inte övriga toppklubbar. I tv upprepar Daniel Nannskog samma mantra.

Svaret är enkelt, resurserna finns inte. Pengarna går åt till att forma bra allsvenska trupper, som någon gång får pröva på att spela internationell tävlingsfotboll.

I min värld kan man inte kritisera klubbledningar som först och främst värnar om att få ett stabilt allsvenskt lag framför vanskliga Europaäventyr, där en oturlig lottning kan ge direkteliminering. Följda av ekonomiska problem.

Det är lätt att sitta på en redaktion, eller i ett TV-hus, och skära breda remmar ur andras läder.

Verkligheten är en bra grund att känna till även för krönikörer.

***

Om några timmar är det avspark för toppmötet Elfsborg—Malmö FF. Av många kallat en ödesmatch. Så är det naturligtvis inte. För med tio matcher kvar återstår många hinder. Det lär bli många poängtapp för alla lagen. Glöm inte de inbördes mötena, förutom nu Elfsborg—MFF. även Stockholmsderbyt AIK—Djurgården, Djurgården—Elfsborg, MFF—AIK och Elfsborg—AIK.

Plus så svåra hinder som Kalmar FF, Norrköping och Hammarby, alla med en hög högstanivå.

Och så kan ett lag som, nu senast, Östersund mot Elfsborg, 3—1, ha alla marginaler med sig, 1—0 efter en av säsongens mest generösa bjudningar, 2—0, ett skott från distans som Blair Turgott inte lär upprepa i år, och 3—0 via touch.

Elfsborg var inte bra men insatsen var ingen indikation på formen.

Jag blir inte förvånad om tabelltoppen på torsdagskväll ser ut så här:

1) Djurgården        41 poäng

2) AIK                    41 poäng

3) Elfsborg             37 poäng

4) Malmö FF           36 poäng

5) Norrköping         33 poäng

6) Hammarby         33 poäng

7) Kalmar FF          31 poäng

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En bit in i maj avgörs SM-finalerna i handboll. Sedan Ystads IF snabbt hämtat sig från utklassningsförlusten mot Önnered lutar det åt en finalserie mellan Sävehof och YIF på herrsidan. Bland damerna är det lite ovissare vem som skall bli motstånd...

Det här blogginlägget skrevs i går men genom ett fel på domänen gick det varken att publicera eller läsa något på manssonsport.bloggplatsen.se. Här en kortversion. *** Är det kört nu, i den allsvenska guldstriden? Detta apropå MFF-vinsten med...

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...