Jag vet att det är svårt att vara fotbollsdomare.

Men ibland brister tålamodet. Det är trots allt professionella domare, de som dömer i Herrallsvenskan med löner en bra bit över Medelsvenssons.

Tidigt under säsongen debatterades insatserna livligt. Det fanns väl en viss acceptans, då det var tätt mellan uppdragen, kanske tre matcher på en vecka. Men med ett normalt schema finns inte denna ursäkt.

***

Efter att ha sett måndagsmötet mellan Norrköping och AIK och gårdagens Häcken—Djurgården måste jag få avreagera mig. Två liknade situationer i vardera matcher bedömdes helt olika.

1) Bollen spelas/nickas upp på en arm från nära håll, en straff i ena fallet, ingen åtgärd i det andra.

2) En brottningsmatch i straffområdet efter en fast situation i vardera matchen resulterade i en straffspark i ena matchen och ingen signal i den andra.

Det var också två av de mest meriterade svenska domarna, som fanns på planerna, Kristoffer Karlsson och Mohammed Al-Hakim. båda under den senaste femårsperioden utsedda till Sveriges bäste domare.

Al-Hakim hade i går en sällsynt dålig kväll.

Han missade två straffar för Häcken. Dels när Djurgårdens Harris Radetinac (han erkände själv) i en duell med Johan Hammar trampade denne på foten och därmed förhindrade Hammare att nå bollen.

Och det värsta: Djurgårdens Nicklas Bärkroth tacklade med kraft Patrik Wålemark i ryggen. Al-Hakim försökte ”rädda sitt skinn” genom att döma hörna.

Och då trädde tv-kommentatorn Jens Fjellström in och visade sin ofta dokumenterade fullständiga inkompetens som regeltolkare: ”Eftersom Bärkroth träffade bollen var det ingen straff,”

Sen när blev det tillåtet att tackla omkull en spelare i ryggen? Även om du träffar bollen.

Jag vill poängtera att straff inte är lika med mål, men en av de bästa målchanser man kan få.

Min åsikt – om den nu är värd något -- om de båda ovan relaterade handssituationerna är att det inte var straff i någon. Avstånd och rörelse gäller än i dag. Även om Fjellström hävdar något annat.

***

Det kändes olustigt att kommentarerna efter två så viktiga toppmatcher dominerades av undermåliga domarinsatser. Samtidigt, varför får, och tar, inte huvuddomaren mer hjälp av sina tre kompetenta medhjälpare?

***

Trots en uppgivenhet efter de där två matcherna (”Nu skiter jag i resten av Allsvenskan”) bänkar jag mig om någon timme framför tv:n för att se Sirius—AIK. Med förhoppning att unge domaren Adam Ladebäck inte blir huvudperson.