Förra helgen avgjordes SM i friidrott för 15- och 16-åringar.

De skånska ungdomarna kom hem från Örebro med 16 medaljer av 120 möjliga.

Antalet är i paritet med de senaste åren. Om det är ett bra facit eller inte, det är i min idrottsvärld ointressant liksom att de 16 medaljerna fördelades på endast tio aktiva. I de här åldrarna är det ofta så att hen är framgångsrik i mer än en gren.

Att sen också 13 av de 16 medaljerna tog av flickor är heller inget att förvånas över. Så har Friidrottskåne sett ut under många år. Tjejerna dominerar även numerärt. Sen finns det förstås anledning att diskutera varför så få grabbar lockas till friidrott. För just detta faktum är det mest oroväckande. I P16-klassen deltog endast fem – det är ingen felskrivning – skåningar från fyra föreningar. Ingen enda från Malmö! Något bättre var det i P 15, sju klubbar med 15 deltagare. Här fanns det också några aktiva från Malmöföreningar, dock med hjälp från några grannkommuner.

Något bättre var det i de båda flickgrupperna utan att det dock finns anledning till jubelrop.

Det som förvånar mig allra mest är att jag under hela 2000-talet hört att många klubbar har kö till sina friidrottsskolor, som redan (enligt uppgift) är stora. Det rör sig inte om några tiotal ”elever” i skolorna utom om hundratals. Jag hört och läst om siffran 500. Men tyvärr pratar vi inte om ungdomar kring tio år och uppåt. Utan om barn från kanske fyra upp till just tio.

Det är väl okej om föreningens huvudmålsättning är att ägna sig åt lekverksamhet. Men så är det inte. I slutändan är målet att barnen skall lotsas in en tävlingsverksamhet. Och då inte för sju-åttaåringar.

Men det är få föreningar som lyckas behålla intresset upp i tonåren. Startfälten i tävlingarna och årsstatistiken är svidande bevis på det inte fungerar.

Är det inte dags att tänka om?  Som att ta in ”eleverna” i senare ålder och ge de skickligaste instruktörerna mindre grupper att arbeta med. När jag är funktionär frapperas jag ofta hur tekniskt illa skolade en del klubbars aktiva är. De som kommer från exempelvis gymnastiken har en helt annan grund än de som har idrottsbakgrund endast från friidrotten.

***

Jag har skrivit det tidigare. Min oro för den skånska friidrotten består. I alla fall om man vill en bred idrott med en gedigen ungdomsgrund. För båda könen.

***

KIippan är en av de skånska orter, utanför städerna, som under de närmare 70 år jag följt skånsk friidrott nästan alltid haft en fungerande verksamhet. I höstas vann Klippans FIK flickklassen i den riksomfattande breddtävlingen Kraftmätningen. Och i Örebro blev klubben bästa skånska medaljklubb med ett guld, två silver och två brons. Med sina sju deltagare hade Klippan, näst MAI, flest aktiva av de tolv Skåneklubbar, som deltog i USM.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...