Vad får man för pengar nu för tiden?

Det undrade jag på torsdagskvällen, när beskedet kom att Malmö FF sålt 19-årige Mattias Svanberg till Bologna. För – enligt uppgifter – mellan 45 och 50 miljoner.  Sen skall Mattias ha några miljoner i så kallad sign-on-bonus.

Visst är den unge mittfältare lovande. Men med en skadefri trupp är Mattias bara en bänkspelare i MFF. Eller?

Man minns honom främst från ett snyggt mål mot ett Helsingborg i ett Skånederby i ett skede av matchen, då HIF övergivit alla tankar på defensiven för att försöka kvittera. Och givetvis det två målen mot Falkenberg, då MFF säkrade SM-guldet.

Men det var hösten 2016.

2017 var Mattias inte ordinarie i MFF:s guldlag. Och ingen kan väl påstå att Mattias Svanberg stuckit ut denna krisliknande MFF-vår.

Och likväl är ett Liga A-lag från Italien berett att betala 50 miljoner kronor för en spelare som på seniornivå knappast visat något alls.

En gammal man hänger inte med i pengakarusellen.

***

MFF måste vara verkligt duktig på att förhandla. Har en känsla av att klubben får betydligt bättre betalt för sina spelare än sina inhemska konkurrenter.

Östersund lär bara få 20 miljoner för Ken Sema till Watford i Premier League. Låt vara att Sema är något äldre och ett kortare kontrakt.

Men att Svanberg skulle vara värd dubbelt så mycket som Sema, visar i min värld på de vansinniga summorna i den internationella fotbollen.

***

Såg via tv FC Rosengård—Växjö i Damallsvenskan, 1—1. Och efter den finns det anledning att åter fråga: Vad får man för pengar nu för tiden?

Här kommer nykomlingen från Småland med en 27-åring och övriga spelare kring 21 år (en utländsk spelare) och pressar ett Malmölag med många svenska och utländska landslagsspelare till ett oavgjort resultat. I startelvan hade Rosengård sju spelare med utländskt pass.

Och det räckte inte mot en ungt, trevligt spelande Växjö. Där Anna Anvegårds mål var en delikatess av högsta valör.

Ja: Vad får man för pengar nu för tiden?