Stafett-SM i friidrott avgjordes precis före min semester.

Hann inte med att kommentera. Kan dock så här i efterhand inte låta bli att komma med några iakttagelser.

Aldrig – och jag menar verkligen aldrig – har Skåne kommit från ett stafettmästerskap med ett så dåligt resultat. Och då både topp- och breddmässigt. För seniorerna blev det ett silver, MAI:s damer på 4x100 meter.

Därutöver inte en enda placering bland de sex främsta. MAI:s 4x100 metersherrar blev diskvalificerade. Men det mest anmärkningsvärda var att Skåneklubbarna inte hade ett enda startande lag på de andra sex seniorstafetterna, 4x400, 4x800 m och 4x1 500 m för de båda könen.

Hade det inte varit för MAI:s segrande lag på 4x100 m i M 22 hade det varit lika tunt i den åldersklassen. Precis som i P 19 och K 22.

I F 19 räddade duktiga Åhus lite av den sydliga äran med två finallag, 4x100 m (fyra) och stafett 1 000 m (sexa).

Sammanfattningsvis: I 20 lopp i de tre äldsta åldersgrupperna deltog endast fem skånska lag.

I min värld ett rejält bottennapp.

Bättre var det i 17- och 15-årsklasserna. MAI hade lag i de fem pojkloppen, inga medaljer. Flicksidan har under åtskilliga år varit både större och bättre i Skåne. MAI, IFK Lund, IFK Helsingborg, Höör och Åhus deltog med 14 lag som fixade tre guld (MAI två och Höör ett) och ett silver (IFK Lund).

MAI:s segertid på F 17 4x100 meter, 46,60 är imponerande, svenskt rekord i F 19.

I Höör gör den gamle mästarlöparen Gert Möller ett utmärkt ledarjobb. Guldet på 3x800 m i F 17 visar att det finns talanger överallt. Finns det bra ledare/tränare blir det framgångar. Åhus är ett annat exempel på att ”de små” kan lyckas på SM-nivå.

Om man får behålla sina talanger.

***

Nu är friidrott mer än löpning. I hopp och kast finns några skånska toppar. Liksom i löpning. Men bredden är rakt igenom skral på seniorsidan.

Det finns mycket att göra på alla områden, inte minst för att skapa många stimulerande seniortävlingar för att få bredd på verksamheten.

År efter år visar det sig att seniorgrenar inlagda i de ofta dagslånga ungdomstävlingarna inte lockar. Startfälten är små och föga inspirerande. Likväl försätter klubbarna i sin överambition att bjuda in till tävling för seniorer. Nej, ta bort och arrangera i stället mindre tävlingar på kvällstid över max två timmar!

Min förening, Heleneholms IF, inbjöd i fjor till en nationell kvällstävling i maj månad. Deltagarmässigt ett fiasko, endast cirka 50 starter. Vi trodde på idén och återkom i år. Nu kom 125 startande. Det visar att konceptet är intressant och kan utvecklas. Deltagarna var nöjda.

Det är dags för andra klubbar att ta efter. På 1960-talet fanns det ett år över 50 nationella tävlingar i Skåne, merparten på kvällstid. På den tiden fanns det gott om aktiva seniorfriidrottare. Det finns det inte nu, så 50 tävlingar är givetvis orealistiskt. Men säg fem, sex kvällstävlingar under 2019!

Det vore väl en realistisk skånsk målsättning?

Och enligt mig en väg för att bibehålla de aktiva längre upp i åren. Och i framtiden undvika fler skånska fiaskon liknande det i årets stafett-SM.

Men det krävs förstås att klubbarna och de aktiva  – och kanske inte minst tränarna – ställer upp på idén.

Friidrotten lever farligt i det här distriktet.

 

Göran Mörkeberg

15 juni 2018 17:47

Som alltid en bra analys av läget i Skånsk friidrott. Din idé om kvällstävlingar är bra men precis som du säger så måste ju klubbarna och tränarna ställa upp. Jag har inte koll men det kan inte vara många Skånska klubbar som har seniorer överhuvudtaget. Kan det skånska förbundet göra något?

http://www.feldengood.se

Magnus Månsson

15 juni 2018 19:26

Sju, åtta om man är generös, har seniorer. Och då har jag räknat de som bara har en.
Förbundet, tja, kan ju inte styra klubbar/tränare/aktiva. Som det är nu prioriterar förbundet något annat som jag återkommer till.
Ha det bra, Göran!
MM

 

Rabbe Sjöberg

16 juni 2018 11:43

Rabbe Sjöberg Vart tog de fina kluibbtävlingarnma vägen? Kommer ihåg hur man i Stockholm på 1950-talet tävlade om att komma i högsta serien och få bilen av Stadionklubbarna, de som arrangerade Stadiongalorna i fri idrott. Dessa tävlingar, där det gällde att fylla lagen, för att inte förlora värdefulla poäng, jfr Finnkampen, lockade fram oanade talanger i de mest oväntade grenar. Här fanns alltid en plats för de talanger som lockades fram på gymnasieskolornas idrottstimmar och skolmästerskap.

Magnus Månsson

16 juni 2018 11:49

Numera finns ett urvattnat seriesystem. Tyvärr finns det få föreningar i landet som kan mönstra kompletta lag. Definitivt inte enligt den "gamla" modellen med två deltagare/gren-
MM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...