För oss friidrottsintresserade har alltid Finnkampen varit något stort.

Den tillhör klassikerna under ett året. Lite av glansen har förvisso försvunnit. Allmänhetens kunskap – även min – har minskat. Tidningarnas minskade utrymme för friidrott ger inte samma kännedom om lagen.

Under 1950- och 1960-talen (de år jag minns bäst) skrev Idrottsbladet så mycket om friidrotten i Finland och Sverige att man kände till det mesta om alla i de båda lagen. Det var en sport att själv göra en kalkyl och jämföra den med vad IB:s legendariske friidrotts- och skidexpert Sven Lindhagen tippade och så naturligtvis med det reella utfallet.

Inför Finnkamper under 1990-talet fick jag i Sydsvenskan några gånger i uppdrag att tippa gren för gren med en kort kommentar. Så stor bedömdes intresset vara inför tv-sändningarna. Det var en självklarhet att de större tidningarna sände egna medarbetare till landskamperna för att bevaka de lokala friidrottarna.

Förutsättningarna inom tidningsvärlden är förändrade. Mina morgontidningar får nu förlita sig på en TT-text utan den minsta lokala känsla.

***

Finnkamp är just kamp, hen mot hen. (Kan man skriva så utan att bli påhoppad?). Resultatnivån är av underordnad betydelse. Det är poängen, placeringen, som betyder något.

De aktiva betonar gång på gång det stimulerande i att tävla i lag.

Är det då inte underligt att i en krisande skånsk friidrott det inte finns en enda lagtävling för ungdomar eller ens någon form av mästerskap i stafett.

(Jag räknar inte den riksomfattande Kraftmätningen för 15-åringar.)

”Alla” pratar om det positiva med laggemenskap även i en så individualistisk idrott som friidrott. Men varför inte då göra något?

Börja i 12- till 14-årsgrupperna (i de äldre årsklasserna är det för sent, där finns inget underlag.)

Vad är det som hindrar?

Jag sticker ut hakan: Brist på engagemang och vilja hos alltför många tränare och ledare.

***

Malmö FF förlorade i går sin endast andra match i årets Allsvenska. Genast underkänns insatsen mot Djurgården. ”Bort”-förklaringarna är många, det tuffa matchandet, baksmälla efter det utmärkta mötet mot Saltzburg och – det mest kufiska – Djurgårdens tidiga mål. Det finns förmodligen fler.

Men handen på hjärtat: Hur många gedigna 90-minutersmatcher har MFF gjort i höst i Allsvenskan? De första halvlekarna har ofta varit mediokra och laget har legat under eller haft oavgjort men med skicklighet och de nödvändiga marginalerna har MFF lyckats undgå förluster.

Att man inte lyckades i går berodde på Djurgården är ett av seriens bättre lag. Jag har i tv sett många av lagets matcher och vågar påstå att Djurgården är ett av lagen som haft sämst poängutdelning i förhållandet till sitt spel.

Så enkel kan också MFF-förlusten förklaras.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ystads IF avslutade sin stålande säsong med att vinna SM-finalsviten med 3—1 över att verkligt bra Hammarby. De fyra matcherna har bjudit på de ingredienser som ger handbollen det där lilla extra, ovisst in i det sista, fart, tuffhet, oftast ...

Sitter här och velar. Malmö FF—AIK eller Hammarby—Mjällby? Det är sällan man står inför ett så delikat fotbollssmörgåsbord. Fyra av de fem topplagen inblandade i två oerhört viktiga möten. Men prata inte om ödesmatch! Med 19 omgångar ...

För några dagar sedan ventilerade Malbas sin ilska över att Luleås Riksidrottsgymnasiums damlag beviljat en plats i Ligan, den högsta nivån. Nu har Sydsvenskan i sin nätupplaga publicerat en krönika i ämnet. Krönikören, basketvännen Max Wiman, så...

  USM-finalerna i basket, Final four, avgjordes i helgen. Det blev en stor framgång för Malbas och ett bevis på ett gediget ungdomsarbete. Två guld och lika många fjärdeplatser blev slutfacit. P 15-laget var finalspelets mest överlägsna vinnare...

Sydsvenskan hade i dag en stort uppslagen artikel med rubriken: Malbas rasar mot skollag. Svensk basket har nämligen beslutat att ge klartecken till Luleås Riksidrottsgymnasium att deltaga i Basketligan för damer. Och därmed bli konkurrenter med Ma...