Hur lokal får en tidning bli som i sitt namn har Sydsvenska och Skånska?

Jag begränsar mina funderingar till sportens område och exemplifierar kring två idrotter som intresserar mig, fotboll och handboll. Det är övergångstider. Många övergångar är klara. Det får man inte veta i de två morgontidningarna från Malmö. Några naturligtvis men långt ifrån alla. Jag har genom rena tillfälligheter i andra media fått kännedom om en hel del intressanta klubbyten. Jag är övertygad om läsekretsen skulle uppskatta att få läsa om detta i de tidningar de betalar för och inte tvingas ut på diverse hemsidor. Supporters till MFF och de många handbollsklubbarna i området är givetvis intresserade av vad som händer i deras seriekonkurrenter.

Jag betalar för att få information om mer än vad som händer i närområdets klubbar.

Jodå, jag får som före detta medarbetare SDS gratis, men inte helt. Jag förmåns- (nåja!) beskattas.

Tidningarnas problem har inte undgått mig med alla dessa personalindragningar (jag känner verkligen för de vänner och före detta kolleger som oroar sig för sin framtid) men att se till att bredden på bevakningen ökar är en prioriteringsfråga, att bredda synfältet hos journalisterna, att skriva kortare.

Min uppfattning är att egenintressena vad gäller klubbar, idrottsgrenar och orter (speciellt då i Skånskan) styr bevakningen både i papperstidningen, på hemsidan och på de till tidningarna

bundna bloggarna. Normalläsaren har en bredare idrottsintresse.

Jag tror att man inom tidningsledningarna måste tänka om för att förhindra ett fortsatt ras för tidningsläsandet.