Det blir åter några friidrottstankar.

Det är den idrott jag i olika funktioner – och mer eller mindre – varit engagerad i under cirka 60 år.

Konservativt? Kanske!

Men det ser inte bra ut för framtiden i skånsk friidrott. Det är dags att agera, att göra något!

***

 Vi börjar dock positivt!

 Grattis till MAI för den försvarade titeln i lag-SM för 17-åringar. Lagets sammansättning visar också på betydelsen av en levande friidrott runt om i distriktet. MAI:s egna ”produkter” – vilket fult ord i dessa sammanhang – kompletterades med duktiga ungdomar friidrottsuppfostrade i mindre skånska föreningar.

Glädjande var att både IFK Lund och IFK Helsingborg hade lag med. Det har inte varit skånsk ungdomsfriidrotts styrka de senaste åren att mönstra lag till stafetter och andra lagtävlingar. Ett trendbrott?

Däremot kom inte Öresund FK med något lag, trots att tävlingen avgjordes på hemmaplan.

Den främsta anledningen till att Finish, Pallas och Heleneholm blev Öresund var att man gemensamt skulle kunna få slagkraftiga lag.

Jag tror generellt sett inte på sammanslagningar, 1 plus 1 blir ofta 0.75

Alla tre klubbarna hade svårighet att få fram en drivande ledare att hålla ihop den egna föreningen. Att då hitta någon som kan samordna aktiviteterna i tre till en gemenskap har tydligen varit för svårt – och inte oväntat.

***

 Tredje generationen har börjat friidrotta. Tiderna är annorlunda. Friidrottens status har ändrats. Miljön är inte densamma.

När morfar började tävla på 1950-talet fanns det rikligt med tävlingar på olika nivåer. Dottern/mamman startade under 1980-talet, då skånsk friidrott hade en stor inspirerande ungdomsverksamhet. Barnbarnet gjorde i söndags som 12-åring sin andra utomhustävling.

Hur inspirerad blev hon av vad hon upplevde?

Det var i Finish Games i Vellinge med ambitiösa förhoppningar, många grenar, många åldersklasser. Men det är bara det att underlaget inte alls räcker till. En deltagare per gren i åtskilliga grenar, ingen i andra. På 800 meter deltog tre löpare, en var P 15, en var P 17 och en var senior.

Hur skoj var det, speciellt som det var blåsigt och kallt och även med en och annan regnskur?

Några få grenar hade hyfsade startfält, men de var få.

Och det här var ingen engångsföreteelse. Så har det sett ut under många år i Skåne. Visst finns det ett visst nytänkande. Klippan hade i år slagit ihop två åldersklasser till en (förr i tiden tävlade man i tvåårsintervaller) och det innebar större och förhoppningsvis mera inspirerande startfält.

Jag förstår ambitionen ute i klubbarna men de biter sig själv i svansen. I längden sviker ungdomarna och inte minst den viktiga resursen, föräldrarna. Och alla nödvändiga funktionärer.

En friidrottstävling – speciellt de över två dagar – tar för lång tid och är för tråkig. 2013 är konkurrensen stentuff dels mellan de olika idrotterna och dels med andra fritidsaktiviteter.

Kvalitet vinner.

Det gäller att återfå den.

Skånsk friidrott mår inte bra. Klubbarna/arrangörerna måste tänka om, jobba mot samma mål. De måste prata sig samman.

Nu är det upp till Skånes Friidrottsförbund att snabbt arrangera en ingående framtidsdiskussion.

Idéerna finns. Men finns viljan till ett samarbete i klubbarna?

Det är upp till Robert Nord, ordförande i det skånska förbundet, att agera och visa kraft.

Jag vill gärna att mitt barnbarn skall finna samma glädje i friidrottsgemenskapen som hennes mamma och morfar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...

Fotbollen har fått sin Leif GW Persson. Ja, ni vet den där gubben som dyker upp i all media och muttrar fram sina tankar – i Leif GW:s värld givetvis sanningar – om allt som tilldragit sig i världen. Men är man professor i kriminologi r...

Två allsvenska fotbollsomgångar och redan har domarna hamnat i fokus. Illavarslande förstås. Mina funderingar kring de omdiskuterade straffsparkarna: Finns det någon annan idrott där ett normalt rörelseschema bestraffas? Vi har fått två armar f...