Alla idrotter vill få tv-tid. Det ger positiv PR. Oftast i alla fall.

Brottningen var dock inte nöjt med effekten av de många timmarna från OS i London.

De händelsefattiga matcherna och de underliga reglerna gav upphov till många, långa och negativa diskussioner. En anrik idrott har länge levt i motvind. Den mojnade inte efter OS.

Jag gillar brottning. Det var en av få idrotter man kunde se i Skurup under mina ungdomsår på 1950-talet. Jag minns hur trångt det var kring mattan i Folkets park, när Skurups SK i derbyna mötte Pantern från Skivarp. Känslorna var heta mellan de inte speciellt objektiva supportrarna. 

Jag gillar också de aktiva. När Sydsvenskan bevakade de internationella mästerskapen på 1980- och 1990-talen kom jag i kontakt med bland andra mästare som Tomas Johansson, Mikael Ljungberg, Martin Lidberg och Malmös Jörgen Olsson. De var -- och är -- verkligen positiva och sympatiska. Det finns många fler.

I går besökte jag Kulladals sporthall i Malmö för att se matchen mellan anrika hemmaklubben IK Sparta och Bergania från Helsingborg i den skånska Elitserien. Det blev 90 trevliga minuter.

Och betydligt intressantare än stunderna framför tv:n under OS.

Det är förstås så, att när det är klasskillnad mellan brottarna finns det utrymmen för spektakulära, poänggivande kast. Det fick de cirka 200 åskådarna se.

Sparta var tämligen överlägset, vann med 21--9, men det var jämnare på mattan än vad differensen visade. Den dramatik, som kan uppstå i en jämn klubbmatch, uteblev dock. Spänningen uteblev.

Sparta försökte -- och lyckades -- göra ett attraktivt arrangemang. Det var ett strålande initiativ att låta en kunnig speaker för publiken förklara alla regler, avblåsningar och poängfördelningen. Ingen behövde stå undrande.

Motvinden för brottningen är dock stark. I år deltar endast 13 lag i de två skånska serierna. Och av dessa är ett en kombination av Pan (Sjöbo) och Skurup. Det är dessutom tillåtet -- och det utnyttjas också -- att till serielagen låna aktiva från klubbar, som inte har egna lag.

Klassiska brottarorter som exempelvis Klippan, Eslöv och Svedala har av olika anledningar inget lag den här säsongen.

Det har gått snabbt utför. 2008 deltog 22 lag, 2009 19, 2010 18 och 2011 15.

Och då pratar vi inte om årtiondena kring 1950. Då fanns det runt 50 lag i Skåne.

Dambrottningens intåg har gjort att antalet aktiva totalt inte sjunkit så drastiskt som siffrorna antyder. Pojk- och flickbrottningen är också relativt stor.

Trots regressen i distriktet är Skåne, som alltid, ledande i Sverige. Kanske lite oroande i ett framtidsperspektiv.

Fotnot:

Malmö Tigers lär också ha genomfört ett bra arrangemang i sin segermatch mot Hästveda, 17--12.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...

Fotbollen har fått sin Leif GW Persson. Ja, ni vet den där gubben som dyker upp i all media och muttrar fram sina tankar – i Leif GW:s värld givetvis sanningar – om allt som tilldragit sig i världen. Men är man professor i kriminologi r...

Två allsvenska fotbollsomgångar och redan har domarna hamnat i fokus. Illavarslande förstås. Mina funderingar kring de omdiskuterade straffsparkarna: Finns det någon annan idrott där ett normalt rörelseschema bestraffas? Vi har fått två armar f...