När det blev en ny fotbollsmatta på Limhamns idrottsplats försvann en bit av friidrottsdelen.

Det är naturligt. Sedan friidrottssektionen i Limhams IF tynade bort under 1960-talet har det bara arrangerats ett antal skoltävlingar där.

Det är många arenor med friidrott som förvunnit i Malmö -- och i övriga Skåne -- under årens lopp.

På världsrekordarenan Malmö ip spelas det numera bara fotboll.

Likadant är det på idylliska Sorgenfri med sin tidigare 300-metersbana.

Under några år på 1960- och 1970-talen fanns det en friidrottsanläggning på Kulladals idrottsplats. Den försvann snabbt.

På Mellanheden, där nu Malmökorpen spelar sina fotbollsmatcher, har det också funnits en rundbana för friidrott.

Det är få som vet, att det på området väster om Fritiden på Kockumsområdet fanns Malmös första friidrottsanläggning med allvädersbanor. Där finns nu en bilparkering.

Hästhagens friidrottsdel har inte haft något underhåll på många år och är obrukbar.

Samma är förhållandet på Rosengård södra.

Kvar i Malmö där man kan bedriva friidrott är Malmö stadion och Heleneholm.

Och på dessa platser är det i stort bara träning.

Malmö AI har av ekonomisk skäl de två senaste åren arrangerat sina svenska GP-tävlingar i Hässleholm, inte på Stadion.

Heleneholms IF har varje år en mindre tvådagarstävling med inriktning på barn och ungdom på “egna” arenan.

Friidrotten tappar mark och då tänker jag inte enbart på antalet idrottsplatser och antalet utomhustävlingar.

Det är värre än så. De ungdomar som tävlar blir färre och färre. Och det gäller inte bara Malmö utan hela Skåne.

När SM i stafett avgjordes för en dryg vecka sedan, hade inte en enda Skåneklubb något lag med i 15-årsklasserna för flickor och pojkar. MAI var den enda förening över huvud taget som hade lag i junior- och ungdomsklasserna.

Och vid Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar på hemmaplan i Ängelholm hade Skåne i några grenar inte någon alls som var intresserad av att deltaga.

Skånsk friidrott har problem och är inne i en svacka, den djupaste någonsin.

 

Rolf Liljeblad

19 september 2012 01:22

Skånsk (svensk?) friidrott är på väg mot samma borttynande som den en gång stolta paradsporten brottning, med alla sina folkkära profiler. I skaran ingår
även bandyn, med storhetstiden mellan 40- och 60-tal. Det måste handla om nån slags otidsenlighet?

Magnus Månsson

19 september 2012 08:53

Kommer inom kort ett inlägg om brottning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...

Vad får man för pengarna nu för tiden? Jag tänker på den allsvenska fotbollsvärlden och i detta fall IFK Göteborg. Funderingarna kom upp i samband med derbyt i veckan mellan Gais och IFK, 2—1. I startelvan kom IFK med sju spelare med utländ...

Ett silver och ett brons blev den skånska utdelningen vid Final four i basket för juniorer och ungdomar, som avgjordes i helgen i Uppsala. Men ack så nära Eos U 21-lag för flickor var ett guld. Lundatjejerna förlorade finalen mot Alvik med 90&mdash...

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat? Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går. Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör...

I helgen avgörs Final Four i basket, slutspelet i J- och USM. I Uppsala samlas 40 lag, uppdelade i 10 grupper, från hela landet. Det där med hela landet är förstås en sanning med en stor portion av modifikation. Svensk ungdomsbasket på den här ni...