När det blev en ny fotbollsmatta på Limhamns idrottsplats försvann en bit av friidrottsdelen.

Det är naturligt. Sedan friidrottssektionen i Limhams IF tynade bort under 1960-talet har det bara arrangerats ett antal skoltävlingar där.

Det är många arenor med friidrott som förvunnit i Malmö -- och i övriga Skåne -- under årens lopp.

På världsrekordarenan Malmö ip spelas det numera bara fotboll.

Likadant är det på idylliska Sorgenfri med sin tidigare 300-metersbana.

Under några år på 1960- och 1970-talen fanns det en friidrottsanläggning på Kulladals idrottsplats. Den försvann snabbt.

På Mellanheden, där nu Malmökorpen spelar sina fotbollsmatcher, har det också funnits en rundbana för friidrott.

Det är få som vet, att det på området väster om Fritiden på Kockumsområdet fanns Malmös första friidrottsanläggning med allvädersbanor. Där finns nu en bilparkering.

Hästhagens friidrottsdel har inte haft något underhåll på många år och är obrukbar.

Samma är förhållandet på Rosengård södra.

Kvar i Malmö där man kan bedriva friidrott är Malmö stadion och Heleneholm.

Och på dessa platser är det i stort bara träning.

Malmö AI har av ekonomisk skäl de två senaste åren arrangerat sina svenska GP-tävlingar i Hässleholm, inte på Stadion.

Heleneholms IF har varje år en mindre tvådagarstävling med inriktning på barn och ungdom på “egna” arenan.

Friidrotten tappar mark och då tänker jag inte enbart på antalet idrottsplatser och antalet utomhustävlingar.

Det är värre än så. De ungdomar som tävlar blir färre och färre. Och det gäller inte bara Malmö utan hela Skåne.

När SM i stafett avgjordes för en dryg vecka sedan, hade inte en enda Skåneklubb något lag med i 15-årsklasserna för flickor och pojkar. MAI var den enda förening över huvud taget som hade lag i junior- och ungdomsklasserna.

Och vid Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar på hemmaplan i Ängelholm hade Skåne i några grenar inte någon alls som var intresserad av att deltaga.

Skånsk friidrott har problem och är inne i en svacka, den djupaste någonsin.

 

Rolf Liljeblad

19 september 2012 01:22

Skånsk (svensk?) friidrott är på väg mot samma borttynande som den en gång stolta paradsporten brottning, med alla sina folkkära profiler. I skaran ingår
även bandyn, med storhetstiden mellan 40- och 60-tal. Det måste handla om nån slags otidsenlighet?

Magnus Månsson

19 september 2012 08:53

Kommer inom kort ett inlägg om brottning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så försvann då två av de topptippade lagen från höstens medaljstrid i Allsvenskan. Häckens och Djurgårdens söndagsförluster går näppeligen att reparera. De här båda lagen tillsammans med Malmö FF, AIK, Hammarby och Elfsborg var de hetaste medaljkan...

En rejäl genomklappning. Och en match med många marginalavgöranden. Så såg min lördagsfotbollsunderhållning ut. Att som Inter förlora en final i Champions League med 5—0 är genant. Att ett lag från ett land med en fotbollstradition prägla...

Förra helgen avgjordes SM i stafetter. Malmö AI var den stora dominanten. På seniorsidan blev det tre guld och ett silver. Efter poängberäkningen 3, 2, 1 blev det alltså 11 poäng, lika många som Spårvägen. På junior- och ungdomssidan var MAI öv...

Det har blivit mycket fotboll den senaste tiden. Så år det förstås ofta men att se tre matcher på plats är numera en ovanlighet. Några funderingar kring matcherna. Lördag. FC Rosengård—BK Häcken, 0—1 i damallsvenskan. Vi var någo...

Ystads IF avslutade sin stålande säsong med att vinna SM-finalsviten med 3—1 över att verkligt bra Hammarby. De fyra matcherna har bjudit på de ingredienser som ger handbollen det där lilla extra, ovisst in i det sista, fart, tuffhet, oftast ...