En påsklunch med familjen, en god och trevlig sådan, gjorde att jag i går i efterhand fick välja min kvällsfotbollsunderhållning.

Mjällby—Hammarby eller Malmö FF—Sirius?

Det blev matchen på Strandvallen i Hällevik. Det mötet kunde nog bli det mest intressanta och spännande. MFF skulle väl bara hemma köra över ett Sirius som senast hemma föll med 3—0 mot Brommapojkarna. Nu blev det inte så. Uppsalalaget överraskade och nådde 1—1. Nog så spännande att lyssna efter de eventuella målplingandena samtidigt med det händelserika mötet i Blekinge.

Det var en toppmatch. Förvisso svajade Hammarbys defensiv men det är lite enkelt att förklara förlusten på försvaret. De tre hemmamålen föregicks av strålande kombinationer.

Mjällby är ett välkomponerat kollektiv med spetskompetens. Elliot Stroud och Niklas Röjkjaer är de som oftast får de högsta lovorden. Berättigat.

Jag vill dra fram en tredje spelare, målvakten Noel Törnqvist. I de tre matcher jag sett Mjällby (Elfsborg, Häcken och nu Hammarby) har Noel i kritiska moment svarat för mer eller minde avgörande räddningar. Han är en av landets absolut bästa målvakter.

***

Malmö FF:s överraskande poängtapp  mot Sirius vill jag inte kommentera eftersom jag bara sett ett kort sammandrag.

Fäste mig dock vid en välformulerad passus i SDS:s Kent Leijon Jönssons

krönika angående ändringarna i startelvan: Allt för att hålla igång sin på pappret kvalitetstarka trupp.

Just orden på pappret är signifikativt för prestationerna över tid från många av de nya och även av de mera etablerade.

***

Såg i sena torsdagskvällen Djurgårdens avancemang till semifinal i Conference League och ett dubbelmöte mot Chelsea och nya sköna miljoner in på kontot. Och vilken känsla att kunna bjuda 30 000 åskådare på 3Arena en tävlingsmatch mot en av världens mest kända klubbar.

Vinsten med ett sargat lag var meriterande. Låt vara att Djurgården fick en viss fördel av att en Rapid Wien fick en spelare utvisad redan efter nio minuter. I gengäld fick Djurgårdens tunna en spelare mindre att laborera med.

4—1, totalt 4—2, pratar man inte bort.

Djurgården var bra med de lysande stjärnorna Tobias Gulliksen, 22 år, och den 19-årge japanske backen Keita Kosugi. Deras insats i Wien lär ha lockat åtskilliga intressenter.

Sveriges plats i hierarkin syntes klart. De allsvenska klubbarna kan inte tacka nej till bud från en förening från ens den österrikiska ligan. Rapid är förstås en välkänd klubb med en stor arena. I sin trupp hade Rapid Wien Kalmar FF:s Isak Jansson och BK Häckens Romeo Amane. Två duktiga spelare, utan stjärnglans, som under säsongerna i Allsvenskan i alla fall höjde kvaliteten.

Det ryktas ständigt och jämt om Henrik Rydström. Malmö FF:s fotbollstränare.

När tar han nästa steg i karriären, när flyttar han utomlands?  En profilerad MFF-krönikor menade till och med före seriestarten att en utlandsflytt för honom var det enda hotet mot ett tredje raka MFF-guld.

Men hur stort är intresset utanför Sveriges gränser? MFF:s spel i Europa har inte imponerat. Och vilken sorts fotboll vill han spela? Vet Rydström det ens själv? Det är nog mer än jag som tycket att hans intervjusvammel i många fall är obegripligt.

Och vi som såg måndagsmötet mellan AIK och MFF, 0—0, blev väl än mer konfunderade. Över 60 procents bollinnehav, till största del tempofattig kring mittlinjen., utan ett skott på mål. Så ser inte den moderna internationella fotbollen ut. Och det är dit MFF vill komma. Och kanske är det där Rydström vill verka i en större klubb än Malmö FF.

Henrik Rydström har mycket att bevisa, innan han är mogen större uppgifter.

Jag var på fest i går, 50-årsjubileum.

Vi var 2x700 personer i Heleneholmshallen, när Malbas firade sina första 50 år. Klubbens båda A-lag spelade match, herrarna vann i Superligan över Djurgården och befäste sin fjärdeplats viket innebär kvartsfinal mot Ockelbo.

Damerna föll däremot i en ren final mot Brahe med sex poäng i en av två division 1-grupper.

Malmös enda morgontidning uppmärksammade jubiléet och dammatchen med både krönika och referat. Det kan väl Malbas vara värt? Klubben är en av Malmös största idrottsföreningar, har en av landets absolut främsta ungdomsavdelningar och de båda seniorlagen tillhör cirka topp-15 i landet. Den dagliga verksamheten syns inte i massmedia mer än med resultat och tabell. Målskyttarna på nivå 7 i herrfotboll och 5 för damer kan dock få se sina namn i tryck i dagens Sydsvenska. Logiken får andra förklara.

Nästa säsong lär det dock bli en förbättring. Malbasdamerna har nämligen både på sportsliga och ekonomiska grunder kvalificerat sig till Basketligan. Där finns redan Eos från Lund och deras seriematcher får alltid några rader.

***

Av familjära skäl har jag de senaste åren följt damernas division 1-grupper kontinuerligt. Min enklas analys är att dessa serier ger en dålig utbildning för lagen som avancerar till ligan. Som nu för Brahe och Malbas. Det är endast i lagens inbördes möten de mött utvecklande motstånd. I övrigt har det varit mer eller mindre överkörningar. Det visade sig i går. När tempo och intensitet, tillsammans med matchens betydelse och prestige, höjdes då blev missarna i alla sekvenser betydligt fler än i de andra matcherna.

Samma tendens finns i Norrettan, där Riksidrottsgymnasiet i Luleå (RIG) och Fryshuset varit lika överlägsna som Brahe och Malbas. RIG med två Malbasspelare (de representerar Malbas i USM) kommer spelåret 2025/26 också att spela i högsta serien.

Malbas är på det klara med att laget måste förstärkas även om det finns utvecklingspotential i laget och talanger i ungdomslagen. I höstas möttes Malbas och Eos i Svenska cupen. Malbas var chanslöst. Eos blev nia i Basketligan, vann bara fyra av 20 matcher. Skillnaden mellan de två högsta serierna är enorm. Och tyvärr är lagen från ettan illa förberedda utan erfarenhet av tillräckligt många utvecklande möten under en hel säsong.

Även damerna borde ut idrottslig synpunkt ha ett mellansteg i form av en Superetta. Herrarnas är en bra serie med jämna matcher. Och inte minst utvecklande. Malbas hittills utmärkta säsong är ett klart bevis.

Vem vill gå till sitt jobb och bli ifrågasatt för varje litet beslut, felaktigt eller oftast helt korrekt?

Jag tänker på domarna i de olika lagbollsporterna och då främst inom fotbollens elitdel på herrsidan. Jag upplever att respekten för domarna är större i handboll och basket, två andra sporter jag följer regelbundet. Visst förekommer det protester i såväl basket som handboll, men inte på samma teatraliska sätt som inom fotbollen. Dessutom blir oftast bestraffningarna mer kännbara för lagen.

Rent generellt är filmningar och förstärkningar sällsynta i de båda inomhussporterna. Sammantaget ger detta en angenämare atmosfär både på plan och läktare.

Helt rättvist är det inte heller att jämföra. Antalet åskådare är ju så mycket större kring en fotbollsplan. Vildhjärnorna med en fanatisk klubbkänsla är så många fler och deras beteende kan diskuteras. Det är bara att se när tv-kamerorna zoomar in vissa klubbars supporters. Det är skrämmande. Det är i denna atmosfär domarteamen skall jobba. När till och med föremål kastas in på en ”linjedomare”, som i matchen AIK—Norrköping, stiger min olust.

Ledare och spelare måste värna om funktionärerna, hjälpa dem. Det är trist att se tränare, vissa sämre än andra, vid varje diskutabelt domslut verbalt attackera den stackars fjärdedomaren.

Malmö FF:s utspel nu i veckan av lagkaptenen Anders Christiansen var speciellt illa timat, dagen efter AIK—Norrköping. Domarkåren behöver stöttas, inte ifrågasättas i massmedia av en av de största profilerna.

Visst kan jag tycka att MFF vid något tillfälle i år borde fått en straff. Men jag har också sett andra lag blivit förfördelade. Utan att det framförts några konspirationsteorier.

Domarchefen i Sverige Stefan Johannesson intervjuades i veckan och var orolig för den framtida domarrekryteringen. Visst är det förståeligt: Vem vill bli ifrågasatt på sitt jobb!

Elitlagens ledare och spelare måste hjälpa till att skapa bättre relationer till matchfunktionärerna. De senaste händelserna har visat på motsatsen.

Sydsvenskan hade i dag tre artiklar om den ekonomiskt krisande ishockeyklubben IK Pantern.

Den intressantaste var den om att BK Flagg, den anrika fotbollsklubben på Kirseberg, bildat en ishockeysektion för att försöka rädda Panterns ungdomsavdelning.

Skribent var Niklas Wihlborg, som ofta hittar lokala vinklar. Som i alla fall lockar mig, som är trött på den elitfixering på ett fåtal idrotter som präglar sportredaktionen och dess profilerade journalister.

Nåväl, all kredit till Flagg som verkligen värnar om ungdomarna i stadsdelen. Pantern hör också hemma på Kirseberg. Jag är förstås också medveten om att ishockeyn med sina få föreningar har ett större rekryteringsområde än en lokal fotbollsklubb.

Men nytänkandet, viljan att tänka på, ungdomarna, att rädda en betydelsefull verksamhet som riskerar att försvinna, uppskattar jag verkligen.

Jag hoppas också att man inom Flagg tagit till sig den diskussion och forskning om vikten av allsidig ungdomsträning för att dels bibehålla ungdomarna längre inom idrotten och dels få bättre utbildade aktiva juniorer och seniorer.

En sommaridrott och en vinter ger tillfällen till att inom en och samma förening pröva både fotboll och hockey och se till att träningstiderna inte kolliderar. Här har BK Flagg/IK Pantern ett perfekt tillfälle att bli innovatör för ett tänkande som journalisten Patrik Brenning framför sin utmärkta debattbok Så vinner vi igen.

***

Man blir dock lite betänksam när Malmös fritidsdirektör Johan Hermansson i ämnet säger:  Det är en strikt regelverksfråga. De direktiv och regler som är uppsatta följer vi.

Jag tror inte för ett ögonblick att det finns någon paragraf i regelverket som behandlar frågan om hur man gör när en befintlig förening bildar en ny sektion för att rädda en stor och viktig ungdomsverksamhet.

Om nu Flagg och Pantern kommet överens är det bara för Malmö stad och ishockeyförbunden att ge klartecken. Och ge hjälp.

Ungdomarna är viktigare än eventuella paragraferna!

***

Några rader om något annat, om Nikola Roganovics, Sveriges kanske mest lovande handbollsspelares, övergång till HK Malmö.

Klockan 20 i går publicerade Sydsvenskan – Niklas Wihlborg igen – nyheten på Sydssenskan.se.

Men inget i pappers- eller e-tidning.

Platsbrist eller ej. Jag vet inte. Nyhetsvärderingen förstår jag inte.

Men gudbevars, Malmö FF skall ju ha sina två artiklar.

Jag har ändrat mig.

Fann efter en vecka att det med min skrivklåda var omöjligt att bara publicera en blogg i veckan. Det finns ju så mycket att ventilera att ett tisdagsinlägg skulle bli alldeles för långt och inaktuellt.

Därför återgår jag till att blogga, när det finns lust och ämnen att fundera över och förhoppningsvis också visa på skeenden som helt kommer bort i en pressad tidningsvärld.

Som nu Malbas strålande jubileumsår.

***

Lagen inför Final 4, USM i basketboll, är klara.

Nio klasser i åldrarna 15, 16, 17, 19 och 21. En missräkning är förstås att i damernas 21-årsklass endast elva lag var anmälda. Det blev inget SM.

I ungdomsbasket är Stockholmsdominansen enorm. 18 klubbar har finallag, elva kommer från Storstockholm. Av de 36 lagen är 23 från den regionen.

Främste utmanare är Malbas med fyra lag. Det är bara Fryshuset som har fler, fem. Tre finallag har Alvik, Duvbo och Blackeberg.

Malbas fina återväxt understryks av att P 21- och F 17- lagen båda var bland de åtta främsta och var nära att tillsammans mer F 19, F 17, P 17 och P 15 göra resan till finalerna i Uppsala. Att ha sex ungdomslag bland de åtta främsta i Sverige är respekt.

Eos, Lund har också visat bra bredd, förvisso inget finallag men fyra lag i Topp 8.

Lommaklubben Lobas hade ett lag bland de åtta främsta.

***

På söndag (klockan 16) kan Malbas damer via seger mot Brahe bli seriesegrare i damernas näst högsta serie.

Lite tidigare (klockan 13) kan herrlaget i samma hall (Heleneholm) säkra sin fjärdeplats vid vinst mot Djurgården och därmed få en hygglig lottning i Superettans slutspel.

***

Malbas fyller 50 år 2025, en välmående 50-åriing.

Visst har det kliat i pekfingrarna den här veckan. Det har ju hänt mycket att fundera över. Och skriva om.

Men har man sagt att jag skall bloggskriva endast en gång per vecka så får man stå för det. I gengäld har jag publicerat ett inlägg om Bokskogen/Torup med en hel del friidrottshistorik på Idrottsmuseets Vänners hemsida, imv.nu, Texter idrottshistoria. Sidan rekommenderas. Inte enbart för mina texter. Det finns mycket intressant att ta del av

HANDBOLL

 Det var väl få eller ingen som ens hade annat att ett av lagen OV Helsingborg eller HK Malmö skulle nå semifinalplats i handbollens SM-slutspel.

Två av säsongens tre största positiva överraskningar. Den tredje är HF Karlskrona. Men förstås även Hallby kan räknas in i denna kategori.

Kvartetten skall förstås vara nöjd med säsongen, även om det just nu svider för HK Malmö.

Det som uppenbarade sig i kvartsfinalspelet var förstås det som gjorde att HK allmänt tippades som ett bottenlag, det vill säga bristen på bredd. Kristian Zetterlund i målet har haft ett alldeles strålande försvar till hjälp. Detta har lagt grunden till tredjeplatsen i Ligan – ta denna som facit för säsongen 2024/2025 – tillsammans med Truls Gröttas eminenta spel i stort i varje match. Norrmannen är, i min bok, för sitt lag seriens absolut viktigaste spelare. Omgivningen är bra och i många fall lovande men sett över en hel säsong, inklusive fyra kvartsfinaler, räckte inte kvaliteten.

Alex Montebovi är i kontringsfasen skicklig och sällsynt sevärd, linjespelaren Hugo Stuivers håller högsta svensk klass både framåt ock bakåt. Tim Hilding (strålande nu senast), Arvid Johansson och Alfred Olsson har haft många ljusa stunder men inte den stabilitet som gjort att skicklige tränaren Björn Sätherström kunnat vila Truls Grötta. Malte Månssons tid kommer, när han lärt sig spela försvar i seniorsammanhang.

Så har vi då publikfavoriten Hampus Nygren, försvarsjätten. Han är ovärderlig för HK. Många rankar honom som Ligans bäste försvarare. Jag håller inte med. Det är för lite finess i hans defensiva arbete. Hans försvarsarbete slutar nästan alltid med ett frikast till motståndarna. Jämför med Philip Stenmalm i Ystads IF, nominerad till främste förvarare de två senaste säsongerna. Hans brytningar renderar ofta i egna mål eller assists i kontringarna.

Här är min amatöranalys av HK Malmös utmärkta – det understryker jag – säsong. Har faktiskt sett de allra flesta matcherna.

Ser fram mot kommande spelår. Sportchefen har mycket att stå i för att nye tränaren Zoran Roganovic får ett material som kan göra en liknande säsong som den här. Grötta och Zetterlund blir svåra att ersätta.

***

OV har jag inte sett så ofta. Efter 23—36 i oktober mot just HK Malmö såg man inte detta komma.

I det fyra mötena i nu i kvartsfinalerna är det lätt att analysera. OV:s bredd var överlägsen HK:s, inte minst på målvaktssidan. När Michael Andersson efter sina strålande inledningar mattades kom rutinerade Espen Christensen in och var i samma klass.

OV kunde i långa perioder – av olika anledningar – undvara sin storskytt Marcus Norrbrink utan att spelet rasade samman. HK var ”tvunget” att spela nästan non-stop med Truls Grötta.

Jag har tidigare några gånger gett OV en eloge för att man gett tränaren Toni Johansson nytt förtroende trots två degraderingar. Känns skönt i en idrottsvärld där tränarna får sparken för att styrelse och sportchef misslyckats med att skapa en konkurrensduglig trupp.

***

H 43 Lunds återkomst till eliten, till Allsvenskan, gläder många i Handbollssverige. Jag har en känsla av att klubben är populär i stora delar av landet. Kanske inte i delar av Lund, men ändå.

Avancemanget lär väl innebära att H 43 lättare kan behålla sina talanger och kanske till och med få tillbaka några av de många H 43-fostrade spelare som varit på högre nivåer än där H 43 harvat efter konkursen 2014.

***

Allsvenskan 2025/2026 blir en serie med sällsynt meriterade föreningar. De tre som tog steget upp, Redbergslid, Kroppskultur och H 43 tillhör historiskt de stora i Sverige.

De tre högst placerade klubbarna i maratontabellen för högsta ligan finns nämligen i serien:

Ettan Redbergslid (82 säsonger), tvåan Drott (50) och trean Lugi (57). Om Guif missar kvalet mot Varberg (2—1 i matcher till Eskilstunalaget inför dagens möte i Varberg) kommer även maratonfyran Guif (61 säsonger att hamna i Allsvenskan.

I övrigt 11) H 43 (34), 18) IFK Ystad (17), 24) Kroppskultur, (27) Aranäs (10), 31) IFK Tumba (12), 61) Varberg ? (2) och 66) Skånela (2).

Handbollsallsvenskan 2025/26 rymmer mycket historik.

BASKET

I USM-basketen är man i åtta av nio klasser framme i Final 4.

Malbas har fyra lag finalklara, F 19, F 15, P 17 och P 15. I veckan spelar herrarnas 21-lag kvartsfinal mot Nässjö med möjlighet att få ett femte finallag. Enligt expertisen en svår uppgift för Malbas

Men fyra lag i final är förstås ett bra facit och ett bevis för en gedigen verksamhet. Inga andra Skånelag har kvalificerat sig till finalrundan.

Trots allt finns det en viss besvikelse i Malbasleden då F 17-laget missade i sista steget. Laget med fem landslagsaktuella spelare (en dock skadad) vann endast en match.

Det här är mitt blogginlägg 1809.

Det första skrev jag den 15 september 2012. Den lästes av fem personer.

Antalet besökare har ökat, kulmen nåddes i maj 2022, då antalet klick var 8 124.  I den allt hårdare konkurrensen har det blivit färre och ligger nu kring 3 500 per månad. Nedgången är oväsentlig, även om det självfallet är trevligare att ha höga siffror. Glädjen att skriva och framföra mina funderingar är drivkraften. Att antalet läsare minskat är absolut inte orsaken till att jag, efter lång betänketid, beslutat att bara publicera min blogg en gång per vecka.

Jag har valt tisdagen. En gammal kollega har ”ockuperat” måndagen.

Det tar oftast lång tid att skriva en blogg, speciellt de som handlar om tendenser inom ungdomsidrotten, något som ligger mig varmt om hjärtat efter mer än 70 års verksamhet i olika funktioner som lärare, ledare och tränare. En genomarbetad artikel kräver mycket research. Denna del av min blogg vill jag fortsätta med.

Men jag ha i mina gömmor underlag till artiklar om framför allt friidrottshistoria, från Skurup, Sydvästra Skånes idrottskrets, Heleneholms IF, IK Finish och allmänt om utvecklingen i Skåne. Detta påbörjade arbete vill jag försöka fullfölja med förhoppningen att artiklarna är så pass intressanta att de platsar under rubriken Idrottshistoria på Idrottsmuseets Vänners hemsida.

Väl medveten om att tiden rinner iväg, har jag insett att jag inte hinner med allt jag vill. Något måste prioriteras bort. Det blev delar av mitt bloggskrivande.

***

Men på tisdag återkommer jag. Det blir även i framtiden en blandad kompott. Inte bara ungdomsidrott.