Ensam är stark!

Eller?

Friidrottssäsongen är i det närmaste slut. På SM-menyn återstår bara terrängloppen.

De kommer förmodligen inte att ändra något i toppen av SM-pokalen, en tävling över alla årets mästerskap från seniorer ner till och med 15-åringarna, där de sex främsta belönas med poäng men med olika koefficienter beroende på ålder. Pokalen ger en bra bild av hälsotillståndet i klubb och distrikt.

Min analys är klar. Skåne är inte ett starkt distrikt. Statistiken är ett ypperligt bevis. Jag har tidigare år gett åtskilliga bevis på saknaden av främst en hygglig bredd i de flesta grenar och bristen på topp, faktiskt i merparten av de olika grenarna. Detta skall jag bespara läsarna.

***

En titt på SM-pokalen räcker. Malmö AI ligger sexa, efter Tureberg, Spårvägen, Hässelby, Upsala och Örgryte.

Först på 33:e plats kommer näst bästa Skåneklubb, Klippans FK på 32 poäng. Att jämföra med MAI:s 238, som i sin tur är 130 färre än Tureberg. Jämförelsen mellan MAI och Klippan, under många år en av Skånes stabilaste föreningar, bara för att påvisa den enorma skillnaden mellan de, i detta sammanhang, två främsta Skåneklubbarna. Klippan har i 19-årige Leo Göransson en verkligt lovande mångkampare. 17,5 av klubbens 32 poäng har Leo fixat.

Skåne i övrigt: 37) IFK Lund 26,75, 41) Åhus FIK, 21, 5, 49) IFK Helsingborg 13,7 och med ströpoäng 65) Ystads IF, 83) Björnstorps IF, 102) Höörs IS, 107) Ängelholms IF, Eslövs AI, 117) KFUM Kristianstad, 144) Båstads IF och IS Göta. 154 klubbar erövrade poäng.

Förutom nu MAI:s många seniorpoäng är det endast Klippan, Lund och Helsingborg som hade senioraktiva bland de sex främsta.

***

Nu ger detta inte en rättvisande bild av det arbete som de skånska klubbarna lägger ner. Bland MAI:s medaljörer finns aktiva vars moderklubbar är IK Finish, Heleneholms IF, IK Pallas, Hässleholms AIS, Eslövs AI samt inte minst IFK Helsingborg.

Det i min bok mest anmärkningsvärda är de få Malmöbor som i år tog någon SM-medalj. Heleneholmsfostrade Erika Wärff tog medalj inomhus i mångkamp för MAI och sen också utomhus för IFK Växjö. Lisa Lilja, före detta MAI, 2024 Ullevi, var på medaljpallen både inne och ute,

Maria Freij, 800 meterslöperskan, och sprintertalangen William Trulsson kommer från orter utanför Malmö men deras första klubbar var Pallas och MAI, så de inlemmas i facket Malmöfostrade. Liksom Viktor Gardenkrans, Heleneholm, MAI och nu senas Högby från Öland, kultrea.

Men allt som allt:  Borde en så stor stad som Malmö inte ha fler elitaktiva än vad som nu är fallet?

I dag presenterade Svenska Friidrottsförbundet en lista över 60 aktiva som i olika grupper kommer att få ett elitstöd. Ingen av dessa har en Malmöklubb som moderklubb.

Detta för utsökt in funderingarna på det jag konstaterade i ett inlägg för en tid sedan, de få spelare från Malmö i stans båda mästarlag i fotboll.

***

Malmö AI är ensam skånsk elitklubb på seniorsidan. Hur ser det ut på ungdomssidan? Återkommer inom kort.

Då får ni mitt svar på ingressens fråga.

I helgen spelades Steg 1 i handbollens USM för Flickor 14.

Den yngre gruppen har en annorlunda spelform än de två äldre, 16 och 18. Alla 14-årslagen får spela i fyra omgångar, innan man utkristalliserar de åtta främsta som får deltaga i finalspelet i Uppsala i maj.

Resultaten i Steg 1 och 2 ger grunden för uppdelningen i Steg 3 i ett A-slutspel och ett B. Det är från A de flesta lagen tar sig vidare men det finns öppningar även via spel i B. Det kan verka komplicerat, men det är ett sympatiskt sätt att låta alla deltagande lag få många matcher med jämbördigt, utvecklande  motstånd. Och samtidigt ha en möjlighet att konkurrera om de åtråvärda finalpl

Nackdelen är förstås att det dyrt men många resor och övernattningar.

***

Nåväl.
Helgens omgång gav förstås vissa antydningar om vilka klubbar och lag som har bra möjligheter att ta sig långt.

Lugi imponerade igen med sin bredd, två lag vann var sin pool.  Gruppettor var även Lödde (vilken klass det finns den klubbens ungdomssektion!), H 65 Höör och Kävlinge HK.

Bra bredd uppvisade Ljunghusens HK, samarbetspartner till HK Malmö, och IFK Malmö som hade vardera två lag på topp-2, som ger en bra seedning inför fortsättningen. Det får även övriga tvåor, Ankaret, IK Sund från Helsingborg, som är på väg att bli en komplett förening, H 43 Lund och speciellt glädjande Hässleholms HF.  Det är alltid positivt när tidigare ”vita fläckar” åter tar plats på den skånska handbollskartan.

24 skånska lag deltar i F14-klassen.

Rubriken är kanske lite överdriven.

Men inte desto mindre, nästan, sann.

Jag är väl medveten om hur den internationella fotbollsvärlden ser ut, hur storklubbana agerar. Det är köp av utländska spelare från olika hyllor beroende av den egna klubbens plats i hierarkin och värvningar av svenska talanger i mitten av tonåren.

Så ser det ut och det är väl bara att konstatera verkligheten. På herrsidan har publiken accepterat utvecklingen. De höga allsvenska publiksiffrorna är beviset. Det är inte spelarna i sig som lockar till besök, det är färgen på tröjorna.

***

De utländska inslagen i Damallsvenskan ökar, samtidigt försvinner alltfler av de svenska, även unga, talangerna utomlands. Åskådarsiffrorna är genant dåliga. Endast fyra lag, Hammarby (2 534), Piteå, Norrköping och Häcken, har ett publiksnitt på över 1 000. Svenska mästarna FC Rosengård noteras för 880 i förbundets officiella statistik. Detta trots den kompakta uppbackningen i Malmös största tidning.
Jag är ingen trogen tittare på damfotboll men var gång jag ser de tre svenska topplagen, Rosengård, Häcken och Hammarby, bjuder de på bra fotboll, speciellt i de inbördes mötena.

***

Rosengårds mästarlag är ett utsökt exempel på hur man även i Sverige helt anammat de internationella normerna. I truppen finns nio spelare med utländska pass, ingen av de övriga har en Malmöklubb som moderklubb. Av de sex skånskorna i truppen är det bara Caroline Seger och Bea Sprung som haft kontinuerligt med speltid.

För att ytterligare accentuera den utländska truppdominansen, kan det tilläggas att danskan Sofie Bredgaard försvann i sommarfönstret.

***

Hur ser det då ut hos herrmästarna Malmö FF?

13 utländska spelare är registrerade. Det händer att tränar Rydström använder tillåtna nio på plan i en och samma match. Hur stor är anknytningen till kommunen Malmö som moderklubb för de svenska spelarna? Burlöv med sitt Arlövs BI, Pontus Janssons första klubb, ligger norr om Sege å, så han kan inte räknas. Då återstår endast Nils Zätterström att använda i spänt läge. De fyra andra från de egna akademi har i stort endast varit sporadiska inhoppare.

Så visst har rubriken sitt berättigande.

***

Hur ser det ur ett Malmöperspektiv ut i Malmö FF:s damlag när man kommande säsong spelar i Damallsvenskan?

Steget från Elitettan till den högre nivån har visat sig vara väldigt stort. Se bara på Trelleborgs FF som i Allsvenskan bara tagit poäng i tre kryssmatcher! MFF kommer inte att nöja sig med annat än en topplacering direkt. Omsättningen sedan nystarten 2019 har varit stor. Från debuttruppen fanns i år bara Malin Gunnarson kvar. Ingen av de elva spelarna från dåvarande division 1-laget Dösjöbro IF spelade 2024 någon seriematch för MFF.

24 spelare har MFF använt i årets seriespel. Sju har en Malmöförening som moderklubb, fem från FC Rosengård, en LB 07 och en Husie IF.

Hur många av dessa som får en chans 2025 har jag naturligtvis ingen aning om, men visst skulle det vara intressant att se lite fler Malmöspelare i ledande roller i ett lag från stan i ett av Malmös tre allsvenska fotbollslag.

***

Styrkeförhållandet mellan FC Rosengård och Malmö FF lär väl bestå några år. Men redan 2025 kommer MFF att passera Rosengård i publikligan. MFF var i år bäst i Elitettan med ett snitt på 764 personer.

Alltså klart lägre än för Handbollsligans HK Malmö, trots den oerhört stora massmediala bevakningen i, exempelvis, Sydsvenskan.

***

I all den euforiska textmassa som följt efter Rosengårds fantastiska säsong fanns en SDS-spalt med rubriken: Fakta damfotboll i Malmö.

Den började med att MFF:s dåvarande ordförande Eric Persson 1970 introducerade damfotbollen i MFF.

”Faktarutan” var osignerad men jag har mina aningar, den var skriven av en herre vars fingra ofta går snabbare över tangentbordet än tanken.

IFK Malmö hade tre säsonger på högsta nivån, förvisso sex grupper, innan MFF 1981 nådde dit i en av fem grupper.

Skåne hade en ypperlig helg, när 16-årsgrabbarna inledde sitt USM-spel i handboll.

13 lag av 17 avancerade, som gruppetta eller tvåa, direkt till Steg 3, ytterligare två var relativt nära att gå vidare. Endast Stavsten och Åhus var mer eller mindre chanslösa.

Ystads IF och Lugi visade åter sin fina bredd. Precis som bland 16-årtjejerna fick de två storklubbarna två lag vardera direkt till den tredje omgången.

Lödde Vikings har en stabil verksamhet rakt genom åldersklasserna för båda könen. P 16-grabbarna vann i helgen sin grupp.

OV Helsingborg har också en bra grund, avancemang som tvåa efter YIF:s förstalag.

I min bok är lokal konkurrens den bästa vägen till nya framgångar. IFK Ystad var överlägset i sin grupp, IK Sund från Helsingborg i sin. Det kommer att sporra OV och YIF att jobba än hårdare för att behålla sina positioner som etta i sin stad.

I IFK Ystad gör den förre världsstjärnan Fredrik Petersen ett otroligt arbete för sin moderklubb, på i stort alla plan.

HK Malmö, Ankaret (har båda också sina F 16-lag i Steg 3), Eslövs HF och två lag från IFK Kristianstad blev också tvåor.

***

Så var det då med ”näraavancemanget”.

H 43 Lund var i en i extrem tuff pool och blev utan vinst, men 1 minus mot både Heid och Kristianstads lag 1 och minus 3 mot ett lag från Sävehof tyder på en viss klass.

IFK Malmö kom trea i sin grupp, besegrade ettan Kungälv med 28—25 men föll sedan mot Sävehof med åtta bollar. I den inbördes tabellen kom IFK trea. Utklassningen av Stavsten räknades inte in.

***

I mitt förra handbollsinlägg hade jag en förflugen tanke om att man i de två äldsta klasserna borde ha en form av seedning så att de bästa lagen fick stå -över Steg 1. Helgens matcher gav mig vatten på kvarnen. Vem har glädje av siffror som 61—7, 42—4, 41—2, 42—9, 59—12? Listan över liknande resultat kunde göras betydligt större.

Dags att tänka om!

Jag var på 100-årsfest i lördags.

IK Finish fyllde 100 år. Man hade valt en festlokal vid Öresund bara några kilometer söder om den plats, Eskilstorp, där föreningen bildades den 30 mars 1924.

Två 100-åriga gentlemän fanns med i fredags och förgyllde festen, Sven Fredlund och Lennart Nilsson. Med fanns också Sven Fredlunds några år yngre syster, Margareta Fredlund, trefaldig skånsk mästarinna under 1950-talet. Sven höll ett känslomässigt fint tal om åren på Kostadion, den ”idrottsplats” som ett 20-tal försigkomna tonåringar ställde i ordning på strandängen väster om Vellinge. Kostadion var länge en kultplats för generationer av finishare.

Ynglingarna från gårdarna kring den lilla byn Eskilstorp var idérika och ville även ägna sig åt friidrott under det mörka halvåret och fick låna en större lada, där man utövade de flesta grenar. Även stavhopp. Hur nu det gick till.

***

Unikt är ett starkt ord. Men jag har svårt att tänka mig att det finns många idrottsföreningar, grundad i en liten by, modell mindre, som överlevt 100 år och dessutom under en period varit en av svensk friidrotts främsta klubbar, damerna under 1940- och 50-talen. Från Finishleden kommer också 12 landslagsmän/kvinnor.

18 SM-medaljer i Finishdräkten har det blivit – hittills. Lägg till 75 av åtta aktiva, som har IK Finish som moderklubb, och alla förstår betydelsen av att ha livskraftiga föreningar i de mindre orterna, även om kommunen Vellinge, klubbens numera stora upptagningsområde, har närmare 38 000 innevånare.

***

”Kvartersklubbar” har vanligtvis inte så lång livstid. 100 år – nu är vi inne på det unika – är anmärkningsvärt. Fram till 1954 hade Vellinge ingen annan friidrottsarena än Kostadion. Ive Larsson, en av grundarna och sen från 1925 ordförande i 52 år, förstod att om Finish skulle utvecklas måste de aktiva få bättre träningsmöjligheter.  På 1930-talet bildades en Malmöavdelning, som höll till på först Sorgenfri och sedan på Heleneholm. Finish hade under en lång period två klubblokaler, en i Eskilstorps skola och en på Baskemöllegatan i Malmö.

***

Finish var en av pionjärklubbarna inom damfriidrotten i regionen. Redan under Kostadiontiden fanns aktiva damer och flickor. Under åren i Malmö ökades antalet och några av den tidens främsta i Sverige var Malmötöser.

***

Hur många Skåneklubbar har haft kontinuerlig friidrottsverksamhet i 100 år? Det är åtta: Ystads IF, IFK Trelleborg, Malmö AI, IFK Lund, Eslövs AI och Helsingborgsklubbarna IFK och IS Göta samt då IK Finish.

***

Kretsverksamheten präglade friidrotten i drygt 50 år. Den sydvästra, av sju i Skåne, bilades 1929. Klubbarna var IFK Trelleborg, Trelleborgs FF, Trelleborgs BK, Skanör Falsterbo IF, Svedala IF, Skurups AIF, Hvellinge IF, Samskolans IF (Trelleborg eller Anderslöv?) samt IK Finish, postadress Eskilstorp.

Av dessa har numera bara IFK Trelleborg och Finish friidrott.

***

I kretsen har funnits över 40 föreningar med friidrott, från Rynge IK i öst via Genarp i norr (har funnits tre olika föreningar med friidrott i Genarp) till Malmö i väst. Under de första åren fick Malmöklubbarna inte vara med i kretsen. MAI har aldrig deltagit i kretsverksamheten.

Av dessa över 40 föreningar är det bara IFK Trelleborg, IK Pallas, Heleneholms IF och IK Finish som 2024 har friidrott på sitt program.

***

Sammanhållning och kontinuitet har alltid varit ett ledord i IK Finish. Det framhöll Sven Fredlund i sitt tal.

 Det accentuerades i samband med de utmärkelser som delade ut vid jubiléet. Tre tillföll familjen Kronvall och fyra familjen Madsen. I den senare ingår Carina, dotter till Arne Andersson, den legendariske Heleneholmsledaren, som efter problem med att finna en ny ordförande övertalades att göra  come back som ledare i Finish och är tillsammans med Ive Larsson de två personer som gjort att IK Finish 2024 kan fira 100 år som en välmående förening.

Carinas man Paul och deras döttrar Jenny och Sofia hedrades också av Svenska 

Friidrottsförbundet.

En bild, av många, som kännetecknar den nödvändiga kontinuitet som är ett måste för att överleva 100 år.

Föreningen Idrottsarkivet (Helsingborg), Idrottsgillet (Lund) och Idrottsmuseets Vänner (Malmö), tre föreningar som förgyller pensionärslivet ett antal dagar/kvällar om året.

I förra veckan bjöd Lund på en intressant intervju, väl förberedd av Lasse Holmström, med vd:n för Svenska Handbollslandslaget Stefan Lövgren.

***

I går i Helsingborg var fotbollsprofilen Glenn Hysén gäst i ett samtal med FIA:s vice ordförande, påläste Christer Fermvik. Det blev en trivsam samvaro med många skratt, varma hyllningar till ”Svennis” och Kurre Hamrin och hans familj och inte minst en repetition av Hyséns, och IFK Göteborgs, fantastiska 1980-tal.

Varje gång jag besöker en sammankomst i regi av FIA och Christer Fermvik blir jag imponerad av den research teamet gjort. Att på film få se hälsningar, som i det här fallet, från personer som haft betydelse för Glenn Hyséns liv och karriär förhöjer värdet av tillställningen.

Verksamheten inom Helsingborgs Idrottsmuseum präglas av energi och utveckling och det finns verkligen fog för att ranka museet som ett av landets främsta idrottsmuseer, kanske till och med det bästa.

***

I morgon kl 16.30 bjuder IMV i Malmö på en intervju i Baltiska hallen med den förre mästarbrottaren Jörgen Olsson, som timmen senare skall få se sin minnesplatta avtäckas på Stadiontorgets Walk of fame, den 37:e i ordningen.

***

Tre trevliga tillställningar inom tio dagar som gett och kommer att ge härliga inblickar i den mångfacetterade idrottsvärlden.

***

Ett besök i Helsingborg följs dock alltid av saknad, saknad av det magasinerade idrottsmuseet från Baltiska hallen. Kanske inte själva museet utan mest det fantastiska biblioteket och arkivet. Jag vet att det finns i källarvalven på Stadsarkivet på Bergsgatan, men jag vet också hur svårt det är att beställa upp just det material man vill ta del av.

Det är en enorm skillnad mot att i lugn och ro strosa omkring i rummet på Baltiskan och plocka fram det man ville studera.

Under åren har jag skänkt årgångar av Cewe-förlagets tidningar Friidrott, Handboll och Basket, åtskilliga klubbars årsberättelser och jubileumsböcker med mera med mera.

I går fick jag lite samvetsbetänkligheter gentemot den stad jag älskar, Malmö. Jag tog med mig tio årgångar av magasinet Offside och skänkte till FIA, medveten om att de hamnar i ett bibliotek, öppet för allmänheten.

Men vem är intresserad av mina 15 hyllmeter idrottslektyr? Barn och barnbarn lär inte vara det. Men en del borde vara intressant i ett idrottsmuseum. Och som Malmöbo i närmare 65 år ser jag helst att det värdefullaste stannar i Malmö.

Kan jag hoppas att de nya byggnaderna på Stadionområdet även ger plats för ett återuppstående idrottsmuseum? Med ett stort bibliotek.

Steg 1 i handbollens USM har tyvärr en tendens att bjuda på många ojämna matcher och grupper.

Så blev det i 16-årsflickornas premiäromgång i helgen.

Skånes sju gruppettor hade segermarginaler i snitt på mellan 15 och 25 mål per match. Det är naturligtvis inte bra och kan vara direkt nedslående för de lag som förlorar med uppåt 20 bollar i match efter match. De två främsta från varje grupp avancerar direkt till Steg 3. Övriga får en ny möjlighet i ett Steg 2. Sympatiskt i sig, naturligtvis.

I 16- och 18-årskklasserna känner de ansvariga till kapaciteten hos de aktuella lagen. För att slippa resultat som 40—5 borde kanske topplagen/klubbarna stå över Steg 1 och börja sitt SM-spel först i steg 3. Inte helt sportsligt rättvist men det ger de mindre klubbarna fler möten med jämbördigt motstånd. Som kan inspirera till att fler fortsätter med sin handboll.

En förflugen (?) tanke efter att ha sett omgångens många utklassningsresultat. Ingen kan väl känna glädje efter 40—5.

***

Lugi och Ystads IF har bra bedd och hög klass på sina 16-åringar. De fick vardera två lag vidare till Steg 3. Sällskap får de av HK Kristianstad, OV Helsingborg och Lödde samt som ohotade grupptvåor Ankaret, Åhus lag 1 och HK Malmö.

***

Närmast avancemang utan att ta vägen via Steg 2 var Stavsten (två vinster och två förluster) och Eslövs IK med en vinst, två kryss och en förlust

Övriga deltagande skånska lag var: IFK Malmö, H 43 Lund, Hässleholms HF, IK Sund, Lågan, Åhus lag 2 samt två lag från IFK Kristianstad.

Nya tag senare i höst i Steg 2.

Diskussionerna och funderingarna efter Malmö FF:s odiskutabla 2—0-förlust hemma mot Glasgow Rangers i Europa League har varit många.

Någon menade i ett inlägg på facebook att Allsvenskan var för dålig och ojämn för ett ge de svenska lagen, som nu MFF, tillräckligt utvecklande motstånd i serien. Men som jag påminde i ett tidigare inlägg: Svensk elitfotboll är mer än MFF.

Kvar i de tre Europaturneringarna finns även Elfsborg och Djurgården. Häcken, numera ett mittenlag i Allsvenskan, skärrade Bundesligafemman Heidenheim i playoff till Conference League. I sin premiärmatch i EL-slutspelet gjorde Elfsborg en mycket bra insats mot det nederländska topplaget AZ Alkmaar, som vann hemma med 3—2 och hade några avgörande marginaler med sig.

Med tre lag kvar, av 108, känns det fel att undervärdera Allsvenskan. Danmark och Norge har hyllats för sina tidigare insatser i Klubblagseuropa. Våra grannar har den här säsongen endast två lag vardera kvar. Skottland, Österrike och Schweiz har liksom Sverige tre lag att hoppas på i fortsättningen. Ungern och Tjeckien, för att ta två andra exempel, har färre kvarvarande lag än Sverige.

Varför vara negativa? Ta fram det positiva!

***

I debatten talas det om betydelsen att ta nytta av det högre tempot som finns i Europa.

Men tar Malmö nu nytta av det i allsvenska sammanhang? Jag tycker inte det. Och efter vad jag läst och hört, är jag inte ensam om denna uppfattning. Det långsamma duttandet på mittplan öppnar sällan ett bättre lags defensiv.

Jag förundras också över att MFF i överläge, som i går mot Mjällby, tar överdrivet lång tid på sig vid fasta situationer. Att målvakten Johan Dahlin först i går fick sitt tredje gula kort beror helt och hållet på fega domare.

Att sen tränaren, den notoriske gnällspiken, Henrik Rydström på sandlådenivå beklagar sig över att i den och den matchen maskade minsann sig deras målvakt utan att få en varning, är väl bara att skaka på huvudet åt.

MFF borde med sin internationella erfarna och skickliga trupp kunna driva upp tempot i alla fotbollens faser i den inhemska fotbollen och därmed också  vara bättre förberedd på det internationella tempot.

Kanske en bättre förklaring till tillkortakommandena mot Sparta Prag och Rangers än att skylla på dålig sparring i Allsvenskan.

Detta sista apropå det ovan nämnda fb-inlägget.