Den senaste tiden har jag sett två foton med nöjda politiker och rektorer tillsammans med profilerade ungdomsledare från Malmö FF.

MFF har presenterar en fotbollsgrundskola i Lomma och gör en nystart i Tomelilla. Politiker och tjänstemän säger sig vara nöjde med att välmeriterade tränare kommer ut till deras skola och tar hand om deras ungdomar.
Och visst känns det underbart att förknippas med Skånes idrottsligt sett främsta varumärke, Malmö FF.

Samtidigt tillåter man en selektering av 12-åriga flickor och pojkar. Det kan inte  vara ett samhälles/en skolas uppgift att vid så låg ålder säga: Du duger men inte du!

***

All forskning visar på omöjligheten att vid denna låga ålder se vad som händer innan barnen mognat. Och då menar jag både fysiskt och psykiskt.

Per Ågren, en gång huvudansvarig i Malmö FF för intagningen till klubbens nu 19 skolor i 17 kommuner, medgav i en SDS-intervju för något år sedan det omöjlig i uppgiften och han kände en viss vånda inför uppdraget.

Jag kan förstå att MFF engagerar sig i denna skolverksamhet, den ger PR och dessutom poäng i SEF:s (Svensk Elitfotbolls) certifiering av klubbarnas ungdomsakademier.  En hög rakning ger pengar och är ett argument för klubbarna när de värvar spelare från hela Sverige.

Men att kommunerna ställer sig bakom detta system är för svårförståeligt.

***

Hur utfallet blivit ute i de medverkande kommunerna har jag naturligtvis ingen aning om. Men jag har tittat på min födelsekommun Skurup, som varit en del av MFF:s skolverksamhet ett antal år.

Skurup har 17 000 innevånare, i huvudorten Skurup 9 000, Skivarp med Abbekås 3 000, och Rydsgård 1 500. Övriga bor i en massa småbyar. Kommunens högstadium finns på Prästamosseskolan Skurup, där fotbollklasserna finns.

I kommunen finns fyra klubbar Janstorps AIF, hemmaplan en halvmil norr om Skurup, Rydsgårds AIF, Skivarps GIF och Skurups AIF.

2024 hade Skivarp endast herrseniorlag, Janstorp herrlag och två pojklag, P 16 och P 14. (Jag räknar bara serier med tabeller, 19 år till och med 13.)

Rydsgård hade herr- och damlag samt två P 13-lag, I P 15 hade Rydsgård och Skurup ett gemensamt lag.

Skurup hade både herr- och damlag, flicklag i F 15 och F 13 samt ett P 13-lag.

Sammantaget i hela kommunen:

Två damlag.

Åtta herrlag, det var endast SAIF, som inte hade ett B-lag.

1 P 16-lag.

1 P 15 lag.

1 p 14 lag.

3 P 13 lag.

1 F 15 lag.

1 F 13 lag.

Ingen hänsyn är taget till kvalitet.

Men visst är det ett svaghetstecken med så få ungdomslag i en kommun med 17 000 innevånare?

Inget pojklag över 16 år, inget flicklag över 15.

Borde inte en mängd säsonger med fotbollsklasser gett ett bredare utfall?

Jag har inget svar. Men dock en fundering. Redan uttagningen innebär en utslagning, de tre följande läsåren sker en naturlig minskning. Några tröttnar, några andra finner att förmågan inte räcker till. Så står kommunens fyra föreningar där, alla utan en stabil ungdomsavdelning.

Jag säger inte att det är MFF:s fel, men menar, att denna högstadieverksamhet inte främjar en bred ungdomsfotboll.

De talanger som finns inom Skurups kommun upptäcker MFF och andra elitklubbar ändå.

De fyra Skurupsgrabbar, Hugo Andersson (Randers), Pjotr Johansson (Djurgården), Isak Jönsson (Västerås) och Filip Boman (Trelleborgs FF), som 2024 spelade elitfotboll fann sin väg dit utan någon fotbollsgrundskola.

***

Vi har ett Idrottssverige som åldersmässigt är som störst vid 11,5 år.

Att höja denna ålder borde prioriteras av kommuner och stat.

I stället för att glänsa i ett samarbete, som exempelvis, med Malmö FF.

2025 har Malmö två allsvenska damlag i fotboll, mästarna FC Rosengård och nykomlingen Malmö FF.

Finns det tillräckligt med spelare i närområdet för två elitlag? Frågan är naturligtvis dum. I 2020-talets svenska fotbollsvärld rekryterar elitlagen, även på damsidan, långt utanför den egna regionen. Hela världen är öppen för köp.

Rosengård visar med sina nio utländska spelare på verkligheten. Mästarklubben var för cirka fem åt sedan en av de främsta i landet i de äldre flickklasserna. I år deltog klubben inte i Allsvenskan för F 19 och i F 17 kom laget i den södra Götalandsgruppen först på femte plats. I Skåne distanserat av tvåan Helsingborgs IF och fyran Malmö FF.

Rosengårds äldre talanger deltog i en division 1-serie för seniorer, nivå 3, och kom tia med minus 22 i målskillnad. Ur ett elitperspektiv håller division 1 ingen högre klass, det har uppflyttade lag visat under åren. Men givetvis kan några spelare från Rosengård Utveckling ha kapacitet att konkurrera om en plats i föreningens elittrupp.

På ungdomssidan har Malmö FF redan passerat FC Rosengård. MFF kom sjua i F  19:s vårserie och vann sedan Höstserie B.

MFF hade också ett akademilag i seniorserien division 3, nivå 5. Laget kom trea.

Kristianstads DFF är Skånebäst i F 19, sjua i höstserien, och sexa i F 17:s Götalandsgrupp.

Ingen klubb i Skåne har serielag i samtliga åldersgrupper från F 19 till och med F 13, i de åldrar man redovisar tabeller.

***

I Helsingborg är det en kamp om vem som skall bli Skånes sjätte elitklubb efter Rosengård, Kristianstad, Vittsjö, Malmö FF och Trelleborgs FF.

Eskilsminne, trea i division 1, och HIF, fyra, har bra flicklag som grund för avancemang. HIF:s 17-¨årstjejer var bäst i Skåne.

***

I Malmö dominerar MFF och FC Rosengård breddmässigt med LB 07 därefter.

Hyllie IK:s F 17 vann högsta Skåneserien, det är värt uppmärksamhet och uppskattning.

***

Hur ser den breddmässiga utvecklingen ut på dam-flicksidan i Skåne?

Jämfört med 2022 är siffrorna negativa.

2022 fullföljde 132 seniorlag sina serier, i år 123.

1 F 19 tom F 13 var antalet 201—177.

Siffrorna är fria för tolkning.

***

Att jag jämför med 2022 och inte med 2023 beror på Skånes Fotbollförbund efter 2022 slutat ge ut en skriftlig sammanfattning av alla serier. Allt skall digitaliseras till allt mer svårnavigerade sajter. Till förfång för senare forskning.

Ungdomsidrotten får en alltmer undanskymd plats i pappersmedia, i alla fall i de större tidningarna.

Jag saknar också en seriös debatt om den svenska ungdomsidrotten. Patrik Brenning, sportjournalist på Aftonbladet, har nyligen gett ut en bok i ämnet, Så vinner vi igen. Det är en skarp vidräkning om hur idrotten för barn och ungdomar bedrivs i dagens Sverige. Ja, inte bara i Sverige utom även i andra länder. Vissa avsnitt är direkts skrämmande. Det mest underliga är hur idrotten och samhälle i mångt och mycket helt negligerar den omfattande forskning världen över som finns i ämnet.

Jag har några sidor kvar i den 284 sidor tjocka boken, som jag rekommenderar till de som är intresserade av ungdomsidrott och dess utveckling.

Det finns anledning att återkomma till olika kapitel i boken, som borde vara obligatorisk läsning, för idrottsledare och makthavare inom idrottssamhället. Och varför inte för sportjournalister.

Boken väcker onekligen funderingar.

***

Det här var en lång inledning till det jag tänker skriva om och fundera över: Hur var fotbollsåret 2024 för skånsk ungdomsfotboll på pojksidan?

Malmö FF är Skånebäst är även här. Det är här regionens främsta talanger via Idrottsgrundskolan och Idrottsgymnasiet söker sig. Region är väl till och med ett för snävt geografiskt begrepp. Till båda skolorna kommer talanger från hela landet.

Året har inte varit odelat positivt för MFF. P 19-laget kom femma i Juniorallsvenskan efter Häcken, Hammarby, Djurgården och Halmstad.

I P17:s allsvenska A-slutspel återstår en omgång, MFF ligger tia, kan avancera någon placering men har långt upp till Brommapojkarna, Djurgården, IFK Göteborg, Häcken, Hammarby och Stocksund (!).

I P 16-klassen fanns i slutspelet en nordlig och en sydlig grupp. I den södra kom Malmö FF trea på sämre målskillnad än IFK Göteborg, som tillsammans med Mjällby avancerade till semifinalspel, som de båda vann och nu skall spela final.

Mjällby förlorade bara en match i slutspelet, 1—6 (!) mot MFF.

***

I övrigt var det tunt med Skåne i de högre nationella ungdomsserierna.

P 19 hade en Superettegrupp, i den kom Trelleborgs FF tia och Eskilminnes IF elva.

I P 17:s B-slutspel kom Helsingborgs IF fyra.

Lunds BK:s 16-åringar var med i A-slutspelet, kom sexa av sex lag.

I B-slutspelet vann FC Trelleborg med Helsingborgs IF som fyra, Trelleborgs FF som femma och LB 07 som sexa.

***

Under dessa riksserier finns regionala division 1-grupper i de tre åldersklasserna, 19, 17, 16.

Landskrona Bois hade lag i alla liksom FC Kristianstad. I denna kategori kan även Lunds BK räknas, till laget i 16-årssujtspelet skall adderas regionlag i 19 och 17. Lunds BK med sitt A-lag i kval till Superettan har en bra grund.

Två lag hade Olympic (19, 16), LB 06 (19, 17) och Torn (19, 17).

Ett lag, Ängelholms FF (19), Trelleborgs FF (17), Eslövs BK (17), FC Trelleborg (17), FC Rosengård (16),BK Höllviken (16), Eskilsminne (16), Nosaby (16) och Hässleholms IF (16).

***

Några iakttagelser ur skånsk synvinkel.

Malmö FF är starkast rakt igenom.

I Malmö är LB O7 den främsta ungdomsklubben efter MFF. BK Olympic kan med sitt seniorlag i toppen av division 1 rankas som Malmötvåa sett över hela spektret på herr/pojksidan.

I Trelleborg hotar FC TFF som bäst på ungdomssidan.

Lund är mer än handboll när det gäller ungdomar. Både LBK och Torn har gedigna ungdomsavdelningar.

I Helsingborg visar Eskilsminne IF på alla fronter att klubben har en ljus framtid.

Landskrona Bois och FC Kristianstad har duktiga pojklag.

I sydöstra Skåne är det tunt med duktiga pojklag. I Ystad dominerar handbollen.

Varje match lever sitt eget liv.

En vedertagen sanning inom fotbollsvärlden. Och inom andra lagbollsporter också, förstås.

Men det finns också andra sanningar, i alla fall statistiskt sett belagda:

Det första målet betyder oerhört mycket och sätter sin prägel på fortsättningen. Det är lättare att försvara 1—0 än att vända 0—1 till 1—1 eller till seger.

Jag pratar nu om matcher mellan två lag på ungefär samma nivå.

***

Ett tränarpar och en tränare har försökt ändra på detta grundtänkande den senaste tiden. Med negativt resultat.

Djurgårdens Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand satte sin målfarligaste trio Gulliksen, Hümmet, Nguen på bänken i derbyt mot Hammarby med förhoppningen att de skulle komma in och avgöra mot en tröttkörd motståndare. När de kom in ledde Hammarby med 2—0.  Visst blev det en viss offensiv förbättring men man skapade ingen nämnvärd oro i Hammarbyförsvaret innan matchen avbröts.

Och hur tänkte Malmö FF:s Henrik Rydström, när han lät en helt oprövad Zakaria Loukili få 60 minuters speltid på bekostnad av Anders Christiansen i Europamötet mot Olympiakos?  Rydström gav självmant över initiativet till grekerna. MFF:s bästa period kom med Anders Christiansen på plan.

Förhoppningarna från Lagerlöf/Bergstrand/Rydström var att Hammarby och Olympiakos skulle vara tröttkörda vid inhoppen. Men ingen av motståndarna var pressad. De hade haft en lugn resa med tidiga ledningsmål.

Hammarby och Olympiakos var favoriter före matchen. Motståndarnas coacher hjälpte dem.

Det är statistiskt belagt inom toppfotbollen att första målet oftast är avgörande. De här två matcherna var ytterligare bevis,

***

Även om lördagen ändrade lite på statistiken.

Kalmar vände 0—1 till 2—1 mot BP.

Mjällby kvitterade till 1—1 mot Gais.

Sandvikens IF ändrade 0—2 till 2—2 mot Helsingborgs IF.

***

Detta inlägg var tänkt att publiceras tidigare. Men det krånglade till sig på vägen.

720, 481, 561.

Tre tal, som borde oroa delar av den svenska handbollsvärlden.

Ystads IF—Bidosoa Irun, Spanien i European Leauge.

Ystads IF—Chrobry Glogow, Polen, i European Leauge.

HK Malmö—Skånela IF i Handbollsligan.

Tre åskådarsiffror som visar på det klena intresset för klubbhandbollen och hur den kommit i kläm i det enorma sportutbudet på tv.

***

YIF:s Europasiffror är näst intill förbluffande. I Ligan har laget ett snitt på 1 155 men när YIF bjuder in till internationellt toppspel sviker Ystadsborna. Jag tycker onekligen synd om Ystads IF, som lägger ner stora pengar för att utveckla laget och som en följd svensk handboll, och får så lite gehör i sin hemstad, där handbollen är den enda riktiga elitidrotten. Även om antalet boende i stad (20 000) och kommun (30 000) är relativt få, borde man stötta sin satsande förening bättre. Åtminstone höja till serielunkssiffror.

Fotbollens Europaspel ger miljoner till de deltagande svenska klubbarna, i handboll blir det ekonomiska förluster.

Så ser den svenska idrottsvardagen ut.

***

HK Malmös match i går kom i kläm. I alla fall för min del. Såg det dramatiska mötet i fotbollens Europa League, Galatasaray—Elfsborg (4—3, åter bra insats av Boråslaget). Visst den var slut en halvtimme före avkast i Baltiskan, 300 meter från min bostad. Jag hade lätt hunnit. Men hur lockande är det att ge sig i väg för att se HK Malmö och ett helt anonymt Skånela? Då jag dessutom prenumererar på alla Ligans matcher var det lätt att denna gång avstå att se matchen på plats. Att döma av tv-bilderna var stämningen inte speciell hög.

Tv bjöd dessutom, för dem som så ville, högkvalitativ fotboll samtidigt.

Det är i denna värld handbollen lever. Och då har jag inte berört ishockeykonkurrensen.

***

Lagen i handbollen är anonyma för den stora idrottsallmänheten. Det är ingen prioriterad idrott utanför de lokala tidningarna.

Herrligeklubbarnas egna hemsidor ger heller ingen större hjälp för oss nördar, och kanske även andra, som vill veta mer om spelarna än hur gamla de är och vilken position de har. Dessa uppgifter förmedlar de flesta.

Men två av de 14 klubbarna har lagfoton från förra säsongen, en klubb inte ens det och deras hemsida finns inte spelartruppen presenterad. Ett lågmärke.

Endast Alingsås HK har en fullständig presentation av sin spelartrupp med intressanta detaljer.  IK Sävehof och IFK Kristianstad är också bra. Men att så här långt in i säsongen inte presenterat sina nyförvärv är i min värld inte godkänt. Vi pratar trots allt elitidrott.

***

Handbollen är kläm men också passiv i sin marknadsföring. När tidningarna sviker är den egna hemsidan den bästa informationskällan. Den måste vara aktuell med ständig ny information. För anhängarna skall det vara naturligt att dagligen göra ett besök.

I en tid när allt färre, speciellt de under de 50, läser en dagstidning, är en rad under vinjetten Sport i dag inte tillräckligt.

HK Malmö hade på sin hemsida bra info inför gårdagsmötet men belöningen blev ringa.  561 besökare.

Den uppskjutna avslutningen på det allsvenska fotbollsmötet mellan Hammarby och Djurgården har upprört känslorna i hela Fotbollssverige.

Åsikterna har varit många och högljudda. Min tidning, Sydsvenskan har på sportkrönikeplats inte kommenterat den för herrelitfotbollen viktiga frågan. Har man helt givit upp ambitionen att vara en röst utanför den snävt lokala sportvärlden i Malmö och Lund?

Tidningens förre sportchef Åke Stolt, nu en av många krönikörer på Idrottens Affärer, har gett sin synpunkt på Polisens agerande. Men Stolts trovärdighet som en sansad analytiker minskar rejält, när han skriver att det var Reinfeldts kompisar bland djurgårdsdrägget som kastade in alla bangers.

Samtidigt hade Stolt tidigare i texten konstaterat att det var ett fåtal från Djurgårdsläktaren som svarade för olagligheterna. Att då mena att sabotörerna är Reinfeldts kompisar är ovärdigt en seriös krönikör.

***

Jag har av många skäl slutat besöka allsvenska fotbollsarenor. Inte minst har den otrevliga stämningen, frampiskad av en enögd publik, gjort mig nedstämd. Avbrotten och den otäcka bengalröken är två andra orsaker.

Det finns fler anledningar, åldersrelaterade logistiska.

***

Däremot är jag en extremt flitig besökare på de tv-kanaler som sänder den svenska elitfotbollen. Hur ser tv-bolagen på avbrotten och kanske speciellt på de matcher, där röken över planen gör det omöjligt att följa boll och spelare? Som prenumerant har jag betalt för att se en hel match. Ofta blir jag lurad på helheten. Men har väl knappast någon möjlighet att bli kompenserad.

Men kan inte de sändande tv-bolagen ställa ersättningskrav på de arrangerade föreningarna? Tv-avtalet ger årligen 540 miljoner till berörda klubbar. Nu vet jag förstås att ”drägget” inte bryr sig nämnvärt om de böter som regelbundet tilldelas deras klubbar.

Kanske skulle ytterligare förlorade stora summor få några att tänka till. Och kanske få till en skärpt visitation från arrangörerna.

Men också ett bra sätt för tv-bolagen att markera att det här accepterar vi inte. Det kan kanske till och med bli ett bra argument vid kommande förhandlingar.

Sista årsgruppen, pojkar 14, spelade i helgen första steget i handbollens USM.

18 skånska lag deltog. I motsvarande ålder för flickor startade 24 lag.  Av de 106 skånska lag som deltar i de sex grupperna är 58 flicklag, 48 pojklag. Förskjutningen åt flicksidan har varit synbar under en period. Expanderingen har varit tydlig i Ystad, där både YIF och IFK numera har både damseniorlag och flicklag.

HK Kristianstad, en dam- flickförening i grunden, har ökat intresset i den stan. I Höör finns H 65 med sin koncentration på damer/flickor. I Eslöv har IK, damklubben, historiskt sett nästan alltid varit bredare än HF.

När Hässleholms HF nu återkom i dessa sammanhang var det med två flicklag. I Trelleborg har Stavsten de senaste åren haft fler flick- än pojklag.

Tendensen är tydlig.

***

Sen är det givetvis något anmärkningsvärt att elitklubben HK Malmö och den av hävd alltid stora ungdomsklubben H 43 Lund inte anser sig ha något konkurrensdugligt lag i P 14 för att ställa upp I USM-

***

Steg 1 ger en viss fingervisning om vilka klubbar som har möjlighet att ta sig vidare till finalspelet i maj via det så kallade A-spåret. I 14-årsklasserna får alla  lag minst fyra  gruppspel.

YIF med två lag högt upp i var sin pool och IFK Ystad med en gruppetta visar som så många gånger att i Ystad är det handboll som gäller för bollbegåvningarna.

Lagen från Lödde, Helsingborgsklubbarna IK Sund och OV, Lugi, Eslövs HF, IFK Kristianstad samt Ljunghusen visade alla att det finns kapacitet för vidare steg på A-spåret.

Ljunghusen, samarbetsklubb till HK Malmö, deltar i USM med två lag såväl för flickor som för pojkar för 14-åringarna. Förra helgen visade också föreningens båda tjejlag både bredd och kapacitet med bra placeringar. Intressant när sporter, det gäller alla, erövrar mark på tidigare vita fläckar.

Fler Ljunghusen HK behövs.

För trots en hygglig klubbredd finns det många skånska orter utan någon större ungdomsverksamhet i handboll.

Ensam är stark!

Eller?

I mitt förra blogginlägg visade jag på Malmö AI:s fullständiga skånsk överlägsenhet på seniorsidan i friidrott och ställde själv frågan hur det ser ut bland ungdomarna.

Svaret är tyvärr – med min ideologi – lika nedslående. MAI:s dominans är även i dessa åldersgrupper stor. Visst finns det ytterligare elva föreningar som haft aktiva bland de sex främsta vid de olika USM-tävlingarna och också fixat medaljer. Men man skall ha i åtanke att det tävlas om uppåt 900 medaljer.

Det är ingen klubb som kan visa upp en stabil verksamhet rakt igenom åldersklasserna från 15 till och med 22. Inte ens MAI.

Åhus FIK är näst bästa skånska ungdomsklubb i dessa SM-sammanhang, sett till bredden. Bra jobbat!

***

Det finns underlag för dessa mina pessimistiska funderingar.

Vid åldersgruppernas stafett-SM var det förutom MAI bara IFK Helsingborg som hade lag, ett vardera i F 17 och F 15.

I F 19 och P 15 var det helt tomt med skånska lag.

***

Kraftmätningen är en lagbreddtävling för 13—15-åringar. Kvalet sker distriktvis. I Skåne deltog KFUM Kristianstad, Åhus, IFK Lund, IFK Helsingborg och MAI i det skånska kvalet. Till huvudtävlingen, mixedklassen, var det bara MAI som lyckades kvala till det 16 klubbar stora startfältet, i pojkklassen fick MAI sällskap av Åhus.

Hur gick det då i finalen, som för övrigt avgjordes i Helsingborg?

I mixedklassen kom MAI på nionde plats, i flickklassen på åttonde och i pojkklassen på 14:e med Åhus på 16:e plats.

Siffrorna är fria för tolkning.

Turebergs IF är överlägsen vinnare av SM-pokalen som landets bästa klubb  2024. I Kraftmätningen vann Sollentunaklubben mixed- och pojkklassen samt blev tvåa bland flickorna.

En för mig överraskande iakttagelse är att IFK Göteborg i denna åldersgrupp är bäst i stan, tvåa i mixed och bland grabbarna och bästa och bäst bland flickorna.

Anmärkningsvärt är också att KA 2 i alla tre kategorierna är före bästa Skåneklubb.

Annars dominerar Stockholmsregionens klubbar finalfälten numerärt.

***

17-åringarna har ett lag-SM med lika många flickor som pojkar i laget.

Elva klubbar deltog, ett från Skåne. Givetvis Malmö AI, som kom trea med 127 poäng efter Hammarbys 153 och Turebergs 152.

Av de elva lagen kom sex från Stockholmsdistriktet.

Anmärkningsvärt är att inget Göteborgslag ställde upp. Under säsongen har det märkts vissa tendenser om en minskad ungdomsbredd i den regionen i vissa grupper.

Illavarslande för svensk friidrott om antalet friidrottande tonåringar i Göteborg även minskar där, liksom i Skåne.

***

Den skånka regressen är ingen tillfällighet. Det är en trend.,

Min fråga är:  Vad gör Skånes Friidrottsförbund och de skånska föreningarna – gemensamt – för att få att rädda en kantrande skuta?

***

Mitt svar på ingressens fråga är: Ensam är inte stark. Konkurrens stimulerar. Inte minst på ungdomssidan.