Så försvann då två av de topptippade lagen från höstens medaljstrid i Allsvenskan.

Häckens och Djurgårdens söndagsförluster går näppeligen att reparera. De här båda lagen tillsammans med Malmö FF, AIK, Hammarby och Elfsborg var de hetaste medaljkandidaterna. Men det har tillkommit en uppstickare. Som väl alla vet, Mjällby AIF.

Höstpremiären den 30 juni, Mjällby—MFF, blir extremt spännande. Att tippa nu känns förstås lite löjligt. Men i samma omgång möts dagarna före Värnamo—Elfsborg, Hammarby—Halmstad och AIK—IFK Göteborg. Det är väl inte otroligt att det blir tre poäng för Elfsborg, Hammarby och AIK. Då lär pressen på MFF bli enorm. Även om mer än halva serien återstår blir det svårt för mästarna att ta sitt tredje raka guld vid en förlust på Strandvallen.

***

Men till dess kan ju så mycket hända. Transferfönstren har öppnats. Alla lagen riskerar att förlora sina främsta talanger. Det är givetvis svårt att hitta likvärdiga ersättare för rimliga summor. Samtidigt ingår det i de ekonomiska kalkylerna att sälja spelare för att undvika röda siffror i bokslutet.

Så ser den moderna fotbollen ut. Om det kan man tycka vad man vill. I slutändan gynnar det alltid de stora, resursrika klubbarna.

Orkar – och kan – Mjällby motstå de bud som lär komma på de spetskompetensspelare som finns i truppen? Det är väl inte heller omöjligt att det blir förflyttningar inom de allsvenska lag, vilket i än högre grad kommer att förändra styrkeförhållandena.

Några spännande veckor ligger framför oss som gillar Allsvenskan. Men samtidigt känner jag en viss olust över utvecklingen. Skickligt arbete – som exempelvis Mjällbys – kan spolieras bara på några veckor.

Visst hade det varit trevligt om vi fått ett Leicester (2015/16) eller ett Leverkusen (2023/24) i Mjällby (2025)?

***

Av medaljkandidaterna, med alla om och men, kan Mjällby och Elfsborg få en viss fördel. De ”slipper” Europaspel.  MFF, AIK och Hammarby har (förhoppningsvis för svensk fotboll) ett antal resor och matcher mitt i seriespelet.