Det blev en ny helg med mycket handboll i tv.

VM avlöstes av Final four, slutspelet i herrarnas svenska cup.

Det var fyra bra matcher med högt tempo och många duktiga spelare. Dessutom fick vi se några av den kommande generationens inhemska storspelare

***

Men finalspelet i Halmstad visade på handbollen problem att locka åskådare till denna nymodighet, andra året. Finalen, Ystads IF—Önnered drog bara 1 650 åskådare, semin mellan YIF och OV Helsingborg 1 450. De övriga två mötena under 1 000.

Men även massmedialt uppmärksammades cupen påvert. Trots att alla fyra matcherna direktsändes i SVT fanns de inte med på text-tv. TT, Tidningarnas Telegrambyrå, vekade också ha negligerat evenemanget. Min tidning, Sydsvenskan, redovisade bara resultaten utan målskyttar. Torftigt. Två av de fyra lagen kom trots allt från Skåne.

Men SDS:s sportprioriteringar har jag givetvis förstått. Utan att dock förstå logiken. Att bevakningen är mer beroende av journalisternas personliga intressen än av den breda läsekretsens är jag inte ensam om att tycka.

***

Men att få ut sitt budskap är inte Svenska Handbollförbundets bästa egenskap. Jag har under åren påpekat bristerna, till och med personligen till några av de berörda. I dagarna såg jag att Handbollskanalens kunnige redaktör Ola Selby var kritisk till förbundets brist på information. Med en betydligt större läsekrets än min kan Ola kanske få bättre gehör än jag.

***

Sportsligt då om Final four?

Ystads IF har så här långt in på säsongen visat en viss särklass och avgjort många matcher på slutet. Bevis på bedd och tyngd. Och klasspelare på alla positioner. Inte minst har målvakten Erik Hvenfelt höjt sin högsta kapacitet och också blivit jämnare.

YIF:s nyckelspelare är dock mittnian Julius Lindskog Andersson. I min bok är ”julle” Handbollsligans för närvarande bäste spelare.

***

Både OV och Önnered skärrade – i alla fall delvis – YIF långt in i matcherna.

Det är två intressanta klubbar.

OV är säsongens främsta positiva överraskning. Vi som såg Helsingborgslaget fullständigt pulvriseras av HK Malmö i höstas kan knappast förstå förvandlingen. Det jag länge gillat med OV är att man trots degraderingar inte sparkat sin tränare Toni Johansson utan gett honom fortsatt förtroende. Resultatet ser vi nu. Detta trots att OV under tid förlorat rutin och talang till sina konkurrenter, YIF, HK Malmö, Önnered och Alingsås.

OV har i sina led några verkliga talanger och drar numera nytta av att Sund, den andra klubben i stan, också fått fram spelare för elitnivå.

***

Enligt kunniga källor har Önnered många av landets främsta handbollbegåvningar.  Det finns utvecklingspotential i truppen. Förlusten av Pelle Segertoft till Danmark blir naturligtvis kännbar.

***

Alingsås, det fjärde semifinallaget, är säsongens missräkning. Med den truppen borde man inte befinna sig på en negativ kvalplats. Men AHK:s inneboende kapacitet visade sig när man vann över Ystad, till och med borta.

***

I den rekordjämna Handbollsligan kommer det att bli många så kallade streckmatcher den närmaste tiden.