Man känner alltid en viss lättnad, när ett stort, internationellt idrottsmästerskap är slut.

Mättnad är kanske ett bättre ord. Som nu efter VM-handbollen för herrar. Även för en nörd kan det bli för mycket. Nja, nästan i alla fall.

Men snart sitter man där igen. Alpina VM hoppar jag nog. Men sen kommer skidskyttar och längdåkare att fylla kanalerna. Samtidigt är det start för de svenska cuperna I fotboll och inte minst premiär för allsvensk fotboll.

Handbollen går in i ett viktigt skede: Det kräver några besök på HK Malmös möten i Baltiska hallen och några streamade matcher via datorn.

Sen tillhör jag -- tyvärr – den sällsynta skaran som kan uppskatta både handboll och basket. Damerna och herrarna i Malbas tillhör de bästa lagen i Sveriges näst högsta serie. Herrarna, i stort endast Malmögrabbar, spelar en snabb, fyndig och finessrik basket. Värt ett och annat besök för de som gillar fart och fläkt.

På min idrottsmeny får ishockeyn ingen plats.

 uta

VM-handbollen var en humörhöjare. Jag tänker naturligtvis på Danmarks uppvisningar. Det blev en ny dimension, speciellt tempomässigt.

Experterna menar att det danska guldlaget är tidernas bästa landslag. I min värld mest en lek utan svar. Varje prestation måste mätas i den tid den utfördes. Att Danmark av årgång 2025 har ett högre tempo än – exempelvis – Sverige för 30 år sedan är det ingen som betvivlar. Men bättre som lag? Tja!

Men att ha tre världsspelare som Mathias Gidsel, Simon Pytlick och Rasmus Lague framför en målvakt som Emil Nielsen är en svårslagen kombination.

***

Det finns många överord i sportjournalistvärlden. De kom till användning i samband med VM. Visst närmare 40 matcher i följd i just VM-slutspelssammanhang snackar man inte bort. Lika lite som fyra raka guld. Det ha ar antytts att Danmark är näst intill oslagbart.

Men under den gyllene perioden har det avgjorts fyra EM och två OS. Visst har danskarna varit dominanta i dessa kvalitetsmässiga turneringar med ett guld, två silver och ett brons. Men på vägen hit har det blivit tio förluster, Frankrike X 3, Sverige X 2, Tjeckien, Island, Spanien, Slovenien och Norge samt ett kryss mot Ungern.

Svårt att betvinga Danmark, men inte omöjligt.

Säger, och skriver, optimisten.

***

I all eufori har det spekulerats om att Danmark med sin B-uppställning skulle kunna ta en medalj. Det har antytts till och med om guld och silver. Och detta i en turnering, där vinnarna matchat sina stjärnor extremt mycket. Att i slutet av en redan avgjord match, mot en tröttkörd motståndare, göra något bra är inte detsamma som att klara av att besegra en toppnation. Så överlägset är inte Danmark.

Beröm gärna, men behåll omdömet.

***

Vad gladde då förutom Danmarks tempofyllda spel?

Givetvis att fyran Portugals positiva utveckling fortsätter. Och att bollnationen Brasilien visade att man kan konkurra med Europa även på herrsidan.

Ungern har nu ett stabilare lag än tidigare. Schweiz och Österrike visade också kvalitet för topp-tio-placeringar.  På den nivån finns Nederländerna, Slovenien, Island, Spanien, Norge och slutspelslagen.

Det är tufft på toppen,

Frågan är given: Var finns Sverige inför hemma-EM 2026?

Och hur skall man utvärdera Italiens framgång? Berodde den enbart på en strålande målvakt eller på en allmän höjning av kvaliteten?

***

Och när skall Sydkorea återkomma till världstoppen? Och när skall Japan få loss den outlösta kapaciteten?