Fiasko!

Katastrof!

Rubrikerna var svarta efter Sveriges kvartsfinalmiss i VM-handbollen.

Det är både etablerade handbollsjournalister och spelarna själva, som sätter betyg på den svenska insatsen. Besvikelsen är stor. Givetvis är jag också besviken, hade trott på kvartfinal med möjlighet att där hota Tyskland.

Gårdagsförlusten mot Brasilien var tung. Men samtidigt har vi genom åren sett våra fantastiska målvakter, den senaste perioden Andraes Palicka, presterat på en verkligt hög nivå. Varit matchavgörande. Tillsammans med en icke samspelt och synkroniserad defensiv har målvaktsspelet inte fungerat under turneringen. Alla är eniga: Utan ett bra försvarsspel är det svårt att nå långt i ett internationellt mästerskap. Och möter man sen en ”Palicka” i motståndarkassen i form av Rosa med en räddningsprocent på 50 är det näst intill omöjligt att vinna mot en bra motståndare. Brasilien har tveklöst kvaliteter.

Det skall man inte förtiga i all bitterhet efter VM-uttåget.

***

Tre skadade världsstjärnor som Darj, Bergendahl och Claar ersätter inget lag utan att det märks. Samtidigt visar den aktuella VM-truppen på bristande bredd. Edwin Aspenbäck har bara spelat någon enstaka minut. Konkurrensen är förstås tuff på hans position, Albin Lagergren och Luklas Sandell. När Eric  Johansson tappat form och självförtroende är det tunt även på ”vänsternio”.

Jonathan Edvardsson är ännu inte mogen att under längre tid ersätta Jim Gottfridsson, hittills sett över alla matcher Sveriges bäste spelare, i skarpt läge. Olle Forsell Schfefert tillför inte mycket till det offensiva spelet.

När dessutom kantutspelen varit ovanligt få är det kanske inte så underligt att det gick som det gick.

Den aktuella VM-truppen var måhända övervärderad. Av många.

Jag tillhör den skaran.