Det är något som skaver mitt nostalgiska fotbollshjärta.

Ibland känns det till och med lite olustigt med alla dessa klubbyten, allt från de globala storklubbarna ner till de lägsta distriktsserierna. För att nu stanna vid herrarnas allsvenska, den serie jag följer med störst intresse. Men med ett minskat sådant.

Jag tror på kontinuitet som en väg mot en stabil förbättring. Under en säsong har spelare slagigt igenom och man ser en potential förbättring för lag och spelare. Det här blir bra nästa spelår. Men så blir det sällan. Spelare, man byggt sina förhoppningar kring, försvinner  till bättre bemedlade. Då och då med klubbens välsignelse: Försäljningen fyller ett hål i en ansträngd budget. Nu pratar vi elitfotboll.

De osunda ekonomiska transaktionerna långt ner i systemet har jag fått allt mindre förståelse för. Varför skall man få betalt för en hobby, som i stort ingen betalar för att se?

***

Wilbert Hansson, den legendariske ledaren i Håkanstorps BK och mångårig ordförande i Fotbollsklubbarnas samorganisation i Malmö, sa en gång att man måste byta tränare vart fjärde, femte år, så att spelarna fick höra en ny röst. Den gode Wilbert hann med början på den stora förändringen och menade då:

n  Nu kan man ha samma tränare i en massa år, han får ju alltid nya spelare varje säsong.

Undrar vad Wilbert sagt i dag, när spelarkarusellen nått än högre hastighet?

***

I samband med de öppna transferfönstren spekuleras det i massmedia mer  om klubbyten än det debatteras om fotbollens allmäntillstånd.

Man kan till och med få hedersbetygelsen silly-season-expert om man skriver om en massa rykten om klubbyten och till och med har ett och annat rätt.

Jag har i alla fall inte varit kapabel att hålla reda på hur utfallet blivit på alla rykten som varit på svaj.

***

Så här långt in på den svenska transferfönstret är det mest anmärkningsvärda att BK Häcken ännu inte presenterat någon ny spelare. Man anser sig nöjd med den trupp man har och litar på att den nye tränaren Jens Gustafsson skall utveckla den till ett topplag. Kapaciteten finnas. 2024 var ett misslyckande för Hisingeklubben. Det är ett djärvt beslut, när det ryts i supporterleden. Men på samma gång välgörande.

Som sagt kontinuitet är aldrig fel.

***

Självfallet har jag förståelse för att spelare byter klubb, byter jobb. Vem säger nej till ett lönelyft på 100 000 i månaden (vi pratar Sverige)? Och vem lockas inte av en sign on-bonus på 10 miljoner? Det är en summa som florerat till landslagsspelaren Simon Olsson vid en eventuell återkomst till svensk fotboll.

Det är stora summor som är i omlopp. Med stora floppar som följd.

De riktigt rika klubbarna i Sverige – men de är få – kan komma undan med några misslyckade köp, men för de ekonomiskt sett sämre rustade är det oerhört mycket viktigare att hitta rätt. Ingen annan klubb kan under en period göra tre så dyra misslyckade investeringar, Anton Tinnerholm, Stefano Vecchia och Sead Haksabanovic, som Malmö FF utan att det inverkar radikalt på verksamheten. Och dessutom utan någon högljudd supporterprotest.

***

Fotbollsvärlden är inte jämlik.