Det är inga ljuva toner som når MFF-öronen denna blåsiga fredag i slutet av september 2024.

Malmö FF—Glasgow Rangers 0—2.

Insatsen underkänns av alla, i tv, i radio, i skrift i de flesta media och inte minst på sociala medier. Överorden är förstås många.

Det mest frapperande var det usla tempot, både vad gäller passningar och förflyttningar. Detta kan räcka i den allsvenska serielunken – men gör det inte alltid – men i ett europeiskt sammanhang på lite högre nivå är det en omöjlighet att oroa ett försvar.

I de tre senaste Europamötena har MFF blivit nollat. Ett bevis för att Henrik Rydströms, tränarens, fotbollsfilosofi inte håller internationellt.

***

Belackarna har efter den nästan förnedrande torsdagsinsatsen underkänt all svensk klubblagsfotboll. Visst MFF har under 2000-talet nått de främsta europeiska framgångarna, är regerande mästarna och förvarar med största sannolikhet SM-guldet.

Men svensk herrfotboll är mer än Malmö FF. I samma Europa League deltar Elfsborg. I onsdags föll Boråslaget med 3—2 borta mot det nederländska topplaget AZ Alkmaar. Elfsborg gjorde en alldeles ypperlig match i ett högt tempo och var bara några olycksmarginaler från att ta poäng mot AZ.

Elfsborg gjorde bra propaganda för svensk klubblagsfotboll.

Svensk fotboll är mer än Malmö FF.

***

Ibland, nej ganska ofta förresten, blir jag irriterad på dagens journalisters försök att göra sig lustiga.

Som här en mening i Sydsvenskan av dess mest profilerade fotbollskrönikör efter MFF—Rangers:

”Det fattades egentligen bara vämjelig mat och skeva tandrader för att Rangers skulle kunna kalla det hela för en hemmamatch.”

I min värld – måhända gammalmodig och humorfri – känns det ovärdigt att försöka skämta om skotsk matkultur och skottarnas tandstatus. En mer nyanserad analys  hade varit att föredra.