Ojdå! Vilken debatt det blivit.

Känslorna har svallat rejält i alla medier.

Jag tänker naturligtvis på den infekterade relationen mellan Jon Dahl Thomasson och Hugo Larsson.

Jag vill poängtera att jag inte hörde tv-intervjun med JDH efter söndagsvinsten mot Estland. För att få behållning av en intervju/debatt måste man förstå nyanserna och min engelska är helt enkelt för dålig för att helt hänga med.

Men en sak har jag svårt att förstå, den att JDH hängt ut HL.

En journalist har till förbundskaptenen ställt den relevanta frågan om varför Hugo Larsson inte fick någon speltid i Baku. Det var en fråga som ”alla” ville ha ett svar på.

Man fick ett svar: ”Jag vill ha en mer vertikal fotboll.”

Skulle JDT undvikit svara, ljugit, kommit med ett krystat svar? Han var rak i sitt svar. Han gav sin förklaring. Det är den som gäller.

Många, även journalister, har menat att detta är att hänga ut spelaren. Har JDT under alla träningar och genomgångar inte predikat sina intentioner för spelartruppen, inklusive då Hugo Larsson, ja DÅ är det rejält illa. Men så omodernt ledarskap på denna nivå lär knappast överleva 2024. Hugo Larsson har vetat vad som gäller.

Hugo Larssons intervju (den hörde jag) var väl inte så begåvad, när han påpekade att han i Frankfurt hade en tränare som förstod honom och han antydde också att han var en bättre spelare än sina konkurrenter.

Sådana uttalanden hänger både ut och skapar disharmoni.

Synd att han inte var disponibel i går och kunnat bevisa sina påståenden och samtidigt visa att han är kapabel att anpassa sig en annan spelfilosofi än den han är van vid i klubbmiljön. En flexibilitet som kännetecknar de riktigt stora lirarna.

Jag tror nämligen att han fått speltid mot Estland.

***

Den särklassigt bästa krönikan i ärendet är skriven av Ystads Allehandas Jan Ohlsson. Rekommenderas!