I går gav jag nästan upp.

”Nu skiter jag i det här. Nu blir det inte mer fotboll från EM”-

Likväl fortsatte jag att se slutet på matchen Tyskland—Danmark och i kväll klockan 18 är jag trogen min tv-fåtölj för att se England—Slovakien och sen Spanien—Georgien. Och förmodligen alla de resterande matcherna också.

Självfallet är jag positiv för att få största möjliga rättvisa inom fotbollen. Men VAR-reglerna är selektiva. Hörna eller inte? Ingen granskning. Frispark eller inte någon meter utanför straffområdet. Ingen granskning, jo om frisparken kan rendera ett rött kort.

Ingen kan väl annat än medge att hörnor och frisparkar just utanför straffområdet är potentiella målchanser.

I min värld – måhända inskränkt – känns det futtigt att någon häl, eller tå, som är felplacerad är avgörande för en offsidebedömning.

Hur avgörande var danske Delaneys decimeterfelplacerade fot vid bakåtpassningen till ”målskytten” olycklige Joachim Andersen? Tillräckligt tydligen. Men …

***

Handsregeln begriper ingen. Kunde den engelske domaren ens med säkerhet se att bollen träffade Joachim Andersens arm, som dansken dessutom hade i ett naturligt läge. När man springer pendlar man med armarna.

***

Fortfarande med distans till matchen känner jag frustation över att den fina fotbollen har så diffusa regler. Och med ett selektivt VAR kommer man inte närmare den eftersträvade fullständiga rättvisan.