EM i friidrott har tagit mycket tid.

Ett internationellt mästerskap är högtid för oss friidrottsintresserade. Då gäller både försök och final. Mycket har kommit kläm.

När jag firat en stor familjehögtid några dagar, återkommer jag med synpunkter.

Men här några senkomna funderingar kring 0—3 för Sverige mot Serbien i fotboll. I vissa journalistkretsar var allt svart, inte en antydan till något positivt. Lyckligtvis har jag också läst nyanserade krönikor. För visst fanns det intentioner och sekvenser som visade att det finns utvecklingspotential i lagbygget. Första halvlek var sevärd och intressant.

Okej, fotboll är en resultatfixerad bransch. 0—3 sätter facit på insatsen. Men varför i en träningsmatch inte också uppmärksamma det som var bra, till och med mycket bra?

En stilla undran är på sin plats: När skall en ny förbundskapten inte pröva något nytt om inte i en just i en träningsmatch?

***

Många har undrat över varför allsvenska spelare, som exempelvis Malmö FF:s Sebastian Nanasi, inte fick någon speltid alls under samlingen.

Givetvis har jag inget svar. Men väl en fundering: Träningarna har kanske visat att de helt enkelt inte räcker till tempomässigt i konkurrens med spelare som finns i topplag från ligor, betydligt högre rankade än Allsvenskan. Som ärligt talar inte är speciellt tempostark.

Det finns en anledning till att de främsta svenska spelarna finns utomlands. Och att de svenska toppklubbarna gärna söker sig till utländska marker för att stärka sina trupper.