IFK Malmö gör en storsatsning på sin ungdomssektion.

Fotbollsklubben har på heltid anställt två personer att bygga upp en verksamhet med målet att på sikt återkomma till svensk elitfotboll.

Dessutom har IFK också anställt en föreningskonsulent för att sköta administrationen.

Det är naturligtvis dyra investering men den enda vägen att långsiktigt och bestående återkomma till de högre nivåerna i svensk fotboll. Och då talar jag inte om varken Allsvenskan eller Superettan. Utan låt oss säga division 1, nivå 3.

Det har i omgångar talats om att komma tillbaka till den riktiga toppen, de två högsta serierna. I min värld en utopisk tanke. För det krävs en ekonomi och en organisation som IFK Malmö på de senaste 20 åren inte varit i närheten av. Under många år har klubben inte haft ett bemannat kansli, ordförandena har kommit och gått, tränarskiftena har varit många, sportcheferna har varit än fler.

Enligt initierade källor har under de tre senaste säsongerna cirka 60 seniorspelare varit registrerade för klubben, ytterligare ett stort antal har  provtränat.

***

Över allt detta, som den berömda våta filten, har en dålig ekonomi legat.

A-laget har också som en naturlig konsekvens av bristande kontinuitet på de flesta plan på två säsonger degraderats från division 1 till 3.

Ungdomssektionen har inte fått det stöd som behövs för att utvecklas. För några år sedan hade IFK pojklag i de flesta årsklasser. I år finna två juniorlag – och det är naturligtvis bra – men bakom är det verkligen tunt.

Malmös ungdomsfotboll har under många decennier präglats av Djungelns lag. Efter minsta missnöje har ledare och hela lag försvunnit till välkomnande konkurrenter. IFK har blivit drabbat men är inte ensam förlorare i Malmö.

Ett stort plus är att det i IFK:s nuvarande A-trupp finns några duktiga spelare från de egna leden.

***

Förklaringarna till IFK Malmös nuvarande situation är många.

Mycket är självförvållat.

Att bli ”utslängda” från Stadion, hemvisten från 1958, har heller inte underlättat arbetet. Nu finns A-laget, juniorlagen och de äldre pojklagen på Heleneholms idrottsplats, övriga lag på Mellanheden efter att tidigare varit på Kroksbäck. Det är givetvis inte optimalt att inte kunna ha en samlad verksamhet och dessutom konkurrera med klubbar som sedan många år är etablerade där.

***

Jag gillar att IFK Malmö FK, utifrån hur det ser ut i dag, tar detta, faktiskt, radikala grepp. Utan en fungerande administration med ett bemannat kansli och en lockande ungdomssektion är det en omöjlighet att bryta en nedåtgående spiral.

Att det sen tar tid – och måste få göra det – är en annan sak. Det måste medlemmarna, och den stora skara icke medlemmar (varför inte, när man titulerar sig stort fan?) som via sociala medier följer IFK Malmö.

***

(Till slut ett klargörande: Jag är sedan 1960-talet medlem i IFK Malmö (numera både FK och HF) och var från 1/7 1978 fram till 31/12 1980) klubbdirektör (fint ord för kanslichef), då IFK både i handboll och fotboll spelade i näst högsta serien. Efter pensioneringen har jag några perioder varit med i fotbollsklubbens styrelse, men inte på många år. På ideell basis har jag hjälpt IFK med småsysslor och gör fortfarande.

Mitt inlägg skall läsas med denna bakgrund.)