Det är sommarvila i den allsvenska fotbollen.

Men inte för sportcheferna, en av den moderna fotbollens viktigaste personer. Några får mer att göra än andra. Tabellen ser oroväckande ut för många av de etablerade lagen. Tålmodighet är inte heller fotbollsvärldens bästa egenskap. En degradering är dubbelt kostsam.

17, 18 omgångar återstår, så visst finns många möjligheter att vända en kantrad skuta. Det spekuleras alltid om tränarbyten i krisklubbarna. Men oftast är det så att spelarmaterialet, då menar jag både spets och bredd, inte håller måttet för att klara av målsättningen. För rekrytering av trupp och tränarteam är sportchefen ansvarig. Att skapa ekonomi för att förverkliga målen ligger på styrelsens bord och det är den som stakar ut de långsiktiga målen.

Okej, tränaren har en del av ansvaret men sett i ett vidare perspektiv är hans roll mindre än många andras.

I min, kanske gammalmodiga, idrottsvärld något att beakta, när media i jak på ”gillatryck” spekulerar i vem som blir förste allsvenske tränare att få sparken.

Det var ju bara för några månader sedan som tränare och trupp hade allas förtroende.

***

Tabelltoppen är den väntade. Malmö FF i topp före Djurgården, sju poängs differens med en match mer spelad. Det är givetvis en fördel MFF att ha inkasserat de tre poängen i den tidigarelagda matchen (2—1 hemma mot svåra Elfsborg). Djurgårdens ”restmatch” är Göteborg hemma. Det lär krävas en fullpoängare för en intressant guldduell.

***

I en alltmer kommersialiserad fotbollsvärld är det charmerande att lågbudgeterade lag som, främst Mjällby och Gais, kan utmana de mera bemedlade. Det går att hitta duktiga spelare även inom Sverige. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan landsgränsen.

Jag menar att det är betydelsefullt att många spelarköp sker inom Sverige så att övergångspengarna hamnar i de mindre klubbarna med sin viktiga grundläggande utbildning.

I ett fotbollslandskap där antalet föreningar blir färre är det viktigt att minskningen inte fortsätter i alltför hög hastighet.

Talanger finns överallt. Som i Skurups AIF, som aldrig nått de större höjderna i fotboll, men som från början fostrat fyra spelare som spelar elitfotboll i dag, Pjotr Johansson (Djurgården), Isak Jönsson (Västerås SK), Filip Boman (Trelleborgs FF) och Hugo Andersson (Randers).

***

Helgens omgång gav klara indikationer om vilka klubbar som får svårt att fullt ut att koppla av under uppehållet.

En stor överraskning var förstås att MFF tappade poäng borta, 2—2 mot Brommapojkarna. Och sättet man gjorde det på. Med tanke på det Europaspel som väntar var det frapperande hur lätt hemmaspelarna, främst Tim Waker och inhopparen 18-årige Evan Botchway, sprang ifrån de bevakande MFF-arna. Bristande snabbhet hos några Malmöspelare har man sett tidigare, men detta förekom i en omfattning jag faktiskt inte sett tidigare.

Kanske något att fundera på ock koncentrera sig på för tränaren Henrik Rydström i stället för att efter i princip varje match negativt kommentera domarteamens insats.

Det börjar faktiskt bli irriterande tjatigt.