Kris är ett säljande ord.

Det används ofta i tidningsvärlden för att locka läsare. Senast i en handbollskrönika i min morgontidning nu i veckan.

Visst i IFK Kristianstad finns det en viss oro, lagets herrelitlag har på tio år tappat 40 procent av sin publik. Ystads IF redovisar också negativa siffror, detta främst beroende på att Ystad numera räknar endast de närvarande i Ystad arena. Tidigare meddelade YIF sålda biljetter, alltså även alla säsongskorten.

Det är klart att två sådana tapp ger utslag i statistiken. Från 2015 till 2024 har Handbollsligans snitt minskat från 1 450 till 1 330. Lätt att härröra från två klubbar.

Det är förvisso inga siffror man inom handbollen är nöjda med. Men en allmän publikkris är att ta i.

***

Den första allsvenska serien 1935/35 drog 1 017 personer i snitt. Störst intresse fanns på 1940- och 50-talen med 1 717 åskådare 1948/49 och rekordet 1 754 säsongen 1958/59.

Säsongen 73/74 när IFK Malmö satte dåvarande rekord 2 954 var det totala snittet 1 343, nästan identiskt med senaste årets.

Under 1980-  90-talen och en bit in på 2000-talet pendlade snittet kring 1 000 med många år under.

2010-talets snitt är, med andra ord, bra i jämförelse.

***

1940- och 50-talens siffror är imponerande. Hallarna var små och ofta överbefolkade. Tennishallen i Malmö, IFK:s hemmaplan på den tiden, hade några säsonger ett snitt på över 1 500, oftast kring 1 300.

När IFK Malmö hade snittet 2 954 var Baltiskan den överlägset största arenan, ingen annan förening hade denna kapacitet för en enda match.

***

Hallkapaciteten har alltid begränsat en större publiktillströmning. I säsongens liga har Amo och Skånela hallar på max 600 åskådare.

I gengäld finns icke utnyttjad kapacitet i alla de arenor som tillkommit de senaste 20 åren i de handbollsfästen som finns i landet.

***

Senaste säsongens totala snitt ligger i paritet med vad herrhandbollen kan redovisa de senaste 40 åren.

Liksom HK Malmös under de senaste tio åren.

***

Elitklubbarnas (undantagandes IFK Kristianstads nedbantade budget) ekonomiska problem beror alltså inte  på minskad publiktillströmning. Höjda kostnader och minskade sponsorintäkter är orsakerna.

***

Det är ingen allmän publikkris i svensk herrelithandboll.

Det är ett allmäntillstånd.