Det finns de som med emfas menar att alla resultat i fotboll är rättvisa.

Det ligger förstås en viss sanning i påståendet. Syftet med fotboll, över knatteåldern, går ut på att göra mål. Flest vinner, eller så blir det oavgjort. Samtidigt förtar detta resonemang lite av charmen med fotbollen, diskussionerna efter en match. Som nu efter Besiktas mot Malmö FF i Europa League, 2—1.

Visst kan man tycka att MFF var värt både en och tre poäng. MFF hade ett klart spelövertag och de bästa, flesta målchanserna men saknade kvalitet att omsätta dem i mål. Den kvaliteten hade Besiktas i den snabba, kollektiva 1—0-kontringen och Semih Kilicsoy när han vann den stentuffa duellen mot Pontus Jansson (MFFs bäste spelare) och slog in 2—0.

De två turkiska målen var de få gånger som Besiktas visade Europa League-klass. Jag har sällan sett ett lag på den här nivån spela så dåligt, passningstempot var lågt utan kreativitet och var fanns spelidén?

Besiktas av i går var inget bra lag. Likväl vann laget från Istanbul. Därför måste förlusten svida extra mycket i alla MFF-hjärtan.

Sydsvenskans krönikör Fredrik Lindstrand menar att MFF-insatsen var strålande.

Idrott på internationell nivå är cynisk. Inom idrottsjournalistiken har ordens värden ofta devalverats, mist sitt värde.

MFF:s insats var hedervärd. Ett nog så bra betyg efter en förlust.