Optimism tillhör idrotten.

Liksom positivism.

Men det skadar inte med realism.

Jag funderade i dessa termer i samband med Europacupen i lagfriidrott i förra veckan. Det blev bara för mycket av optimism och positivism från tv-kommentatorerna Jacob Hård och Ahaji Jeng. Och inte minst från förbundskaptenen Kajsa Bergqvist. Hon använde alla de superlativer som finns, till och med lite kryddade. Det gick liksom inte att misslyckas för de enskilda friidrottarna. En bra placering och ett bra resultat fick sitt berättigade beröm. En sämre insats, långt från pers, fick också beröm om placeringen var bättre än statistiken visade. Det var med andra ord konkurrentens misslyckande som var det positiva, inte den egna insatsen. I längden blev det för tröttsamt.

Jag medger att jag var sparsam med mitt tittande på tävlingarna, men sammanfattningarna lyssnade jag på.

Lite mer realism hade inte skadat.

***

För hur mår egentligen svensk friidrott?

Breddmässigt ur seniorsynpunkt dåligt. Min vän Kenneth Riggberger hade i veckan ett inlägg på Face book, där han konstaterade hur illa det var i Skåne i kastgrenarna. Han hade kunnat fylla på med alla hoppen och de flesta löpsträckorna. De som under åren följt mina blogginlägg kan inte blivit överraskade.

Friidrotten har tappat den skånska landsbygden. Vi lär inte få se svenska mästare och landslagsmän/kvinnor från Skurup, Sjöbo, St Olof, Staffanstorp, Osby, Knislinge, Tyringe, Vittsjö, Åstorp, Sösdala, orter tagna ur mitt skröpliga minne som under mina 70 år inom skånsk friidrott fostrat elitaktiva av landslagsklass. Det finns förmodligen fler samhällen i Skåne som haft elitidrottsmän men som nu är utan såväl friidrottsförening som banor och då definitivt inte moderna allvädersbanor.

Men Skåne är inte ensamt om förminskade friidrottsaktiviteter.

***

Svensk friidrott har omorganiserat sina distrikt. Det finns numera endast nio. Förbundet har en välskött statistikavdelning (tyvärr med betalvägg) och varje distrikt har sin egen statistik. Med andra ord är det lätt att analysera de olika landsdelarnas styrkor och svagheter.

Skåne är inte ensam förlorare på seniorbreddsidan.

Ta Gotland, tillhör i dessa sammanhang Stockholm, man har ett hyfsat brödrapar på sprint. Det är allt. På damsidan har en ung tjej hoppat 10.49 i tresteg. Lite hårdragit, inga damer/tjejer ägnar sig åt friidrott på Gotland,

Ett annat exempel på en tynande verksamhet är Norra Norrland, Norr- och Västerbotten, med städer som Umeå, Skellefteå och Piteå, alla historisk förknippade med bra svensk friidrott.

 I den aktuella årsstatistiken finns det ingen aktiv, varken dam eller herre, som ens är i närheten av att tillhöra svenska eliten.

I herrarnas hoppgrenar har NN:s nuvarande etta nått: höjd—1.88, stav—2.46, längd 6.26, tresteg 9.31

I kast: kula—9.83, diskus—44.38, slägga--45.50, spjut—65.65.

Det ser lika illa ut bland damerna.

Tyvärr finns det även andra distrikt där några grenar visar på samma usla både bredd och topp.

***

Detta är en sann bild av svensk friidrott. Friidrotten har fördelen av att det med sina många grenar alltid finns något positivt att hänga upp en kommentar eller ett referat kring. I dag ser vi fram mot att se Armand Duplantis och Daniel Ståhls tävlingar på Stockholms stadion. Dessa två världsstjärnor kommer att få rubrikerna. Och förhoppningsvis får även några andra svenska ungdomar några uppskattande ord på vägen.

***

Johan Storåkers, ordföranden, och Stefan Olsson, generalsekreteraren, är flitiga på sociala medier, men de berör i stort enbart det positiva inom den svenska friidrotten.

Kajsa Bergqvists framtoning efter Europacupen ligger i samma härad.

Som sagt optimism och positivism är viktigt i all verksamhet. Men det är även realism.

Svensk friidrott har stora utmaningar framför sig.

I regioner med hyfsat befolkningsunderlag och på landsorten tappar friidrotten kontinuerligt mark.

I min värld på sikt förödande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I går gav jag nästan upp. ”Nu skiter jag i det här. Nu blir det inte mer fotboll från EM”- Likväl fortsatte jag att se slutet på matchen Tyskland—Danmark och i kväll klockan 18 är jag trogen min tv-fåtölj för att se England&mdas...

I samband med ett blogginlägg om fotbollsklubben IFK Malmös satsning på att bygga upp en stabilare organisation kring sin ungdomsverksamhet, fick jag frågan om hälsoläget i handbollsföreningen IFK Malmö. Mitt svar, med nuvarande målsättning: Alldel...

Det blev långt mellan mina funderingar från EM i friidrott. Min arbetskaraktär är inte alltid vad den borde. Jag hade beslutat att reducera mitt tittande på EM-fotbollen, men det löftet kunde jag naturligtvis inte hålla. Nej, det har inte blivit al...

Först ett EM och sen direkt ett andra. Och däremellan några familjefestligheter, en med en långresa. Tiden och orken har inte räckt till allt man vill. Nåväl, en form av en delsummering av friidrottens EM kan kanske vara på plats. Som friidrott...

EM i friidrott har tagit mycket tid. Ett internationellt mästerskap är högtid för oss friidrottsintresserade. Då gäller både försök och final. Mycket har kommit kläm. När jag firat en stor familjehögtid några dagar, återkommer jag med synpunkter....