Jag tycker synd om Lasse Nielsen.

Den danske mittbacken i Malmö FF har i de två senaste matcherna varnas för fördröjning av spelet. Jag är den förste att applådera att domarna beivrar alla de maskningar som lagen ägnar sig åt i ledning i slutet av matcherna.

Fler gula kort!

Men de som drabbat Lasse Nielsen känns på något sätt futtiga, felaktiga i ett större MFF-perspektiv. Jag håller mig till MFF, vars alla matcher i år jag sett, och som topplag oftast leder när klockan närmar sig 90. Lasse Nielsens 20 (?) sekunders fördröjning av spelet är ju bara hälften av den tid det tar för Jonas Knudsen att göra sina långa inkast. Från att han får bollen, gärna utbytt och vältorkad även av honom själv, tar det sällan mindre än 20 sekunder innan bollen är i spel. Och när han i vissa fall lunkat över till ”den andra sidan” har klockan ibland passerat 40 sekunder.

Är det någon vettig människa som kan förklara skillnaden varför Lasse Nielsen bestraffats men inte hans landsman Jonas Knudsen?

I ett sammanhang tidigare under säsongen sa MFF-aren Ola Toivonen i en intervju med Sydsvenskan: ”Det är ett moget beteende av oss att dra ner på tempot när vi leder.”

Men det är domarnas uppgift att se till att det finns tempo i matcherna. Även om Toivonen anser det ingår i MFF:s taktik

***

En klarare varning än den han inte fick, var MFF:s Anders Christiansens demonstrativa transport av bollen ut till hörnstolpen vid mötet mot Kalmar FF. Nonchalant långsamt promenerade han ut för att slå hörnan jonglerande (!) bollen på fötterna. Säsongens hittills tydligaste fördröjning av spelet. Utan domaråtgärd.

***

Att få se en domare straffa en målvakt som håller bollen 20 sekunder längre än de tillåtna sex, det lär jag aldrig få uppleva.