Hajade till inför en rad i tidningen i går:

Malmö Redhawks tar tillbaka Marcus Sylvegård.

I och för sig inget underligt i den underliga spelarkarusell som råder inom ishockeyn. Men så såg jag att det var IK Oskarshamn han hämtas tillbaka ifrån. Ett Oskarshamn som i kväll spelar match mot Leksand för att få ett direkt avgörande mot Mora för att nå SHL.

Marcus Sylvegård måste vara en duktig spelare eftersom han kallas in till ett lag i inledningen av SM-slutspelet. Då hade han väl mer än väl behövts i SHL-kvalande Oskarshamn?

Jag förstår inte hur man kan utforma ett kontrakt så att man kan tappa en av sina mest använda spelare inför så avgörande matcher.

Sylvegård junior har den här säsongen spelat 25 matcher för Malmö, 21 för Oskarshamn. Jag inbillar mig att han är viktigare för smålänningarna än för MIF.

Hur tänker man i Oskarshamn? Här har man uppenbarligen hjälpt Malmö med att hålla i gång en marginalspelare på en elitnivå men i en kanske avgörande matchserie kan man inte använda honom. Eller det kan man kanske?

Det finns ju exempel på spelare som ena dagen representerat Redhawks, den andra Pantern.

Ishockeyns representationsregler blir jag aldrig riktigt klok på.

Hur många spelare har för övrigt spelat för mer än en SHL-klubb den här säsongen? Och hur många ha lirat både i SHL och Allsvenskan?

37 spelare har medverkat i Oskarshamns seriematcher den här säsongen, 39 i Pantern. Detta som ett exempel.

I SHL har Malmö och Rögle använt 40 spelare var, flest av alla, marginellt förvisso, men ändå.

En sportchef i ishockey har att göra.