Det har blivit ytterligare en och annan handbollsmatch sedan mitt senaste inlägg.

Alla i tv och det är kanske inte helt rättvist att diskutera domarinsatserna med denna bakgrund. Det är ju lätt att sitta i en skön fåtölj och ha åsikter. Men åsikterna grundar sig på en längre erfarenhet.

Jag har snöat in mig på arbetet kring målgårdslinjen, en handbollsplans viktigaste linje, som inte får beträdas varken offensivt eller defensivt. Finns det någon regel där bedömningarna skiljer sig så? Ibland blåser domarna straff för att en försvararhäl beträder linjen, ibland friar man trots att försvararen är minst en meter inne i förbjudet område. Jag irriterar mig i min insnöade värld.

Såg Redbergslid mot Kristianstad i går -- i tv med repriser, jag medger -- men det fanns i min handbollsvärld sex tillfällen då de ett straffkast hade varit berättgat. I stället blev det ett sketet frikast.

I den dramatiska dammatchen mellan Lugi och Sävehof fanns det också tillfällen då domarna blundade när försvararna var långt inne i målgården.

I en svårbedömd idrott kan denna regel inte vara den svåraste att hitta rätt i.

***

När jag nu är inne på klagospåret. I fotboll är domarna snabba att varna för spelsabotage, obstruktion eller tröjdragning. Hur många gånger i en handbollsmatch ser man inte hur en spelvändning förhindras genom en omfamning utan någon annan straffåtgärd än ett frikast? Upp med två fingrar i luften!

***

Och inför obligatoriskt stopp av klockan de sista fem minuterna av matchen vid varje frikast/straffkast ! Allt för att ta bort all godtycklighet från domarna.

***

Efter handbollsmatchen slog jag över till hockeyderbyt mellan Redhawks och Rögle och såg då den omdebatterade situationen mellan Mattias Persson och en av bröderna Bibic.

Jag är ingen expert på ishockeyns regler. Det finns väl inget som heter stürmerfoul i hockeyn men i min handbollsinfluerade värld var det en tydlig sådan när Persson i obalans åkte in i den stillastående Röglespelaren. Vems huvud som hade kraften i skallningen kunde inte jag avgöra.

Nåväl, det som faktiskt upprörde mig var att spelarna efter incidenten inte brydde sig om den skadade Mattias Persson utan lät honom ligga ensam på isen. I stället ägnade spelare och ledare sig åt att skälla på varandra och domarna. Och naturligtvis åt ett löjligt slagsmål utan någon allvarligare påföljd.

Var fanns empatin?

***

Det finns anledningar till att hockeyn inte tillhör mina favoritidrotter. Det finns förstås fascinerade ingredienser i sporten. Det medger jag.

Och så håller jag på Pantern, den lilles strid i en egentligen omöjlig omvärld.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter här och velar. Malmö FF—AIK eller Hammarby—Mjällby? Det är sällan man står inför ett så delikat fotbollssmörgåsbord. Fyra av de fem topplagen inblandade i två oerhört viktiga möten. Men prata inte om ödesmatch! Med 19 omgångar ...

För några dagar sedan ventilerade Malbas sin ilska över att Luleås Riksidrottsgymnasiums damlag beviljat en plats i Ligan, den högsta nivån. Nu har Sydsvenskan i sin nätupplaga publicerat en krönika i ämnet. Krönikören, basketvännen Max Wiman, så...

  USM-finalerna i basket, Final four, avgjordes i helgen. Det blev en stor framgång för Malbas och ett bevis på ett gediget ungdomsarbete. Två guld och lika många fjärdeplatser blev slutfacit. P 15-laget var finalspelets mest överlägsna vinnare...

Sydsvenskan hade i dag en stort uppslagen artikel med rubriken: Malbas rasar mot skollag. Svensk basket har nämligen beslutat att ge klartecken till Luleås Riksidrottsgymnasium att deltaga i Basketligan för damer. Och därmed bli konkurrenter med Ma...

På mandag har en tredjedel av den allsvenska fotbollssäsongen avklarats. Tiden går fort när man har trevligt. Nja, vi tänker, motvilligt, bort torsdagens skandalscener i Göteborg. Sen har klubbarna fyra matcher till innan de kan förstärka sina tr...