Så var det nu igång igen bland Malmökrönikörerna, snacket om ett MFF-guldryck.

Nu är man dock lite hovsammare. Man vill vänta till de två förestående matcherna, de mot AIK och Elfsborg, är spelade. De har kanske insett att MFF hittills inte mött de vassaste lagen. Av de åtta vinsterna har sju kommit mot lag från den nedre halva, den åttonde mot sexan Göteborg. Det blev kryss mot sjuan Djurgården, förlust mot trean Häcken.

Denna serieinledning lär vara MFF:s tredje bästa under de allsvenska säsongerna. En gynnsam lottning har varit en stark bidragande orsak till detta.

Jag har skrivit det tidigare, det finns inga guldryck förrän man kommer in en bit in på 20 omgångar. Definitivt inte med två tredjedelar kvar, det vill säga nästan en hel ”gammal hederlig allsvenska”, den med tolv lag och 22 matcher.

Man luras kanske också av att seger ger tre poäng. Ingen pratade tidigare om ett ryck vid en differens på fyra poäng. Nu menar man att fem poäng är det.

Lite kuriosa, en tabell enligt tvåpoängsregeln hade sett ut så här i toppen: 1) MFF 17 p, 2) Elfsborg 14, 3) Kalmar 14, 4) Häcken 13, 5) Göteborg 13, 6) AIK 13.

Erfarenheten visar också att när man summerar en säsong, är det sällan någon skillnad i placeringarna om seger ger tre eller två poäng. Toppstriden i Allsvenskan är med andra ord, trots ett försprång på åtta poäng för MFF gentemot sexan Göteborg, långt i från avgjord.

Om nu någon vilseletts att tro detta.

Vad har varit MFF:s styrka? Jo, att man lyckats vinna åtta matcher utan att spela rakt igenom bra i någon match. Men just det är förstås en styrka i sig.

Formen, då?

Jag vågar påstå att insatsen mot Mjällby nu senast var den hittills sämsta. Blekingelagets placering säger det mesta om lagets kapacitet. Lagets toppspelare har för många i sin omgivning som saknar kvalité i de viktiga, avgörande momenten.

MFF:s måndagsmöte mot AIK blir ett intressant test på MFF:s form och kapacitet.