Det är inte ofta jag ser Varbergs Bois i Fotbollsallsvenskan.

Men i måndags var det dags. I ärlighetens namn var det förstås nyfikenheten på det nya, ”gamla” IFK Göteborg som jag valde Varberg—Göteborg på måndagsmenyn, 2—0 till slut.

Visst 1—0 kom på en rejäl försvarsmiss och 2—0 på straff. Men klasskillnaden i spelet i Varbergs favör var stor. Detta Varberg med för den stora fotbollsallmänheten nästan okänt lag. Den karismatiske tränaren Joakim Persson hade till och med petat nyförvärvet Robin Simovic. Den mest kände i laget var 41-årige målvakten Stojan Lukic. Hans rutin kompletterades av många talanger kring de 20 och några till och med under.

Varberg har sedan fjoråret också mist 2020 års succéspelare Astrit Selmani (nu i Hammarby). I Göteborg spelade för övrigt i måndags även Gustaf Norlin, i fjor en av Varbergs främsta.

Att den fattige kusinen från landet vinner över den rike, resursstarke släktningen händer då och då. Sensationer är idrottens krydda. Men att Varberg som nu spelmässigt utklassar – så var det faktiskt – detta IFK Göteborg var i min värld en angenäm överraskning. Blåvitt har den senaste tiden förstärkt sin trupp med ärrade återvändare med landslagsmeriter och spelare från Islands landslag samt spelare från allsvenska konkurrenter.

Med måndagsmötet på näthinnan kan man – lite elakt – konstatera att Göteborg format sin trupp på ålder och namn medan Varberg byggt sin på ung, utvecklande fotbollskompetens.

Nu vet jag att en match inte ger något svar på hur tabellen ser ut efter 30 omgångar. Göteborg kommer med största sannolikhet att placera sig före Varberg i sluttabellen. Men att vinna över en av Sveriges mest meriterade klubbar är givetvis alltid en minnesvärt för en klubb som Varbergs Bois.

***

IFK Göteborgs svajiga vägval förvånar. För några år sedan hade klubben en av de yngsta allsvenska trupperna med många spelare från egna akademin. Under tiden har några av talangerna försvunnit utomlands. Det skall sägas. Men visst är steget på bara ett par, tre år långt till det lag som nu i måndags är ett av de äldsta som hittills spelat i Allsvenskan.

Långsiktig strategi är fortfarande ett framgångsrecept i idrottsvärlden.

Även om pengarna spelar en allt större roll. Långt ner i systemet.

***

Detta inlägg skulle publiceras i går men ett ideellt arbete några förmiddagstimmar i värmen tog det mesta av den nödvändiga energin.

För övrigt lär jag nog välja att se Varberg fler gånger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag blir det mycket sport i tv. Något får jag betala via skattsedeln, annat via en betalkanal. Allt kostar. Sydsvenskan har i dag en krönika, signerad Max Wiman, där han diskuterar handbollens/bolaget Infronts problem och affärsmetoder. Några s...

Tidningsmorgnarna är inte som förr, som de varit i över 70 år av mitt liv. Jag talar som trogen läsare av Sydsvenskan och dess sportsidor. Den tidigarelagda tryckningen har gjort att händelser efter klockan 21 inte finns att läsa i den tidning, jag...

Jag är ingen frekvent tittare på damhandboll. Nu pratar jag om det inhemska seriespelet. De internationella mästerskapen är däremot några av idrottsårets höjdpunkter med den intensitet och finess som få andra damlagsporter kan uppvisa. Min lilla ...

Jag såg Göteborg—Malmö x 2 i går. Två klassmål och ett touchmål gav 3—0 till Malmö FF mot IFK Göteborg. Ett klassmål och ett touchmål gav 2—0 till FC Rosengård mot BK Häcken. Malmö i topp för både herrar och damer i den högsta...

Jag har fått ett nytt favoritlag i fotboll. Nja, favoritlag är förstås att ta i, det skall lite mer till än några enstaka matcher för att få en stabil plats i mitt fotbollshjärta. Men jag erkänner att jag på senare tid gärna sett och följt Bayern L...