Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Magnus Månsson - 7 juli 2015 13:24

För andra året i följd har Malmö utsetts till Årets idrottsstad i Sverige.

Det är naturligtvis glädjande och uppmuntrande för stans idrottsliv, som jag på olika sätt och nivåer varit involverad i sedan jag på hösten 1962 flyttade till Malmö.

Självfallet kan jag inte ha klar åsikt om valet av Malmö är det rätta. Kunskaperna om det breda idrottslivet i konkurrentkommunerna är inte tillräckliga. Och en titt på SvT:s hemsida om statuterna underlättar inte en bedömning. Vilka är de 23 idrotter av 70 som prioriteras och vilka ligor rankas högre än andra? Utan detta underlag är det omöjligt att ifrågasätta juryns beslut.

Några anmärkningar måste man som kverulant dock få framföra. Zlatan spelade sin sista (senaste) match för MFF 2001, likväl får Malmö poäng för hans prestationer. Och vilken anknytning har proffsboxaren Klara Svensson till Malmö?

Reglerna säger att enskild idrottsutövare kan bidra med poäng till två kommuner. Men vilka skall räknas, i den hen är född i, i den hen bor i, i den hen tränar i eller i den vars klubb hen tävlar för?

De suddiga reglerna ger möjlighet till oändliga tolkningar och hur många av jurymedlemmarna känner till födelseorten för alla de duktiga aktiva som tjänar sitt levebröd utomlands? Vi har ju ganska många världsstjärnor utanför Sveriges gränser.

Oklara regler är aldrig bra. Enklast är naturligtvis att bara räkna prestationerna utförda under en säsong i en och samma klubb.

Det ges väl efter vad jag förståt endast pluspoäng. För att nu ta några exempel från Malmö så hade det väl inte varit helt fel att ge ett minus för att de näst bästa herrlagen i fotboll och handboll finns på nivå 4 respektive 5, att det är långt till eliten för damlagen i handboll och basket, att volleybollen endast spelas ganska långt från eliten, att innebandyns herrlag inte är konkurrenskraftiga i de högre serierna och att tidigare starka idrotter som vattenpolo och rugby inte utövas i en Malmöklubb längre.

Malmö är ju trots allt Sveriges tredje största kommun. Det borde finnas mer utrymme för mer.

Malmö är förvisso etta i Sverige men jag vågar påstå att det var bättre förr i alla fall sett över ett breddperspektiv vad gäller antal idrotter med topp och även vad gäller den stimulerande konkurrensen Malmöklubbar emellan.

Det senaste exemplet på att Malmöidrotten inte är lika stark rakt över som tidigare kommer från SM i simning, där MKK kom på femtonde plats i föreningstävlingen, SK Ran på 34:e.

Så illa har det nog aldrig varit.

 

 

Av Magnus Månsson - 6 juni 2015 14:28

Jag var på begravning i går.

Det var ett värdigt avsked av min klasskamrat från de första sex skolåren och min idrottsvän under resten av livet, ”Kirre”, Eric Wettréus (Andersson).

En strålande försommardag, lummiga Östra kyrkogården och fridfulla, vackra Sankta Gertruds kapell.

Ett dödsfall, en begravning är vemodigt men framkallar samtidigt fantastiska, strålande, roliga minnen. Och funderingar över hur livet sett ut om inte just en speciell händelse inträffat.

1952 och 1953 byggde man om Skurups idrottsplats med kolstybbsbanor för friidrott. Sådana byggde man på den tiden även i de mindre orterna. Svedala, Vellinge, Anderslöv, Vollsjö, Sjöbo, Köpingebro, Hörby och Kivik, det var orter man tävlade i under 1950-talet. Några av dessa friidrottsanläggningar finns kvar, de flesta har dock försvunnit.

För några av oss Skurupspågar i 13- 14-årsåldern var en ny fin idrottsplats en ny lekplats. Det fanns ingen organiserad ungdomsidrott under den första hälften av 1950-talet. Spontanidrott -- fast det ordet fanns inte då -- var det som gällde. I Skurups AIF fanns det ett 16-årspojklag i fotboll. På ett vindsutrymme på Hotellet kunde man spela bordtennis i regi av Skurups BTK men det var mestadels interna tävlingar för oss unga. Den tredje idrottsklubben var Skurups SK, brottarnas förening, men att ha organiserad träning för yngre tonåringar var otänkbart.

Friidrotten blev ett nytt alternativ. Tyvärr flyttade den ledare som tog hand om oss det första året till Olofström och vi stod utan vuxen hjälp. Men vi var fångade av den bästa av idrotter. Vi ett gäng 15-åringar tog hand om det själv inom Skurups AIF, fick lite ekonomisk hjälp men allt annat fick vi klara själv. Det var att ställa banorna i skick, gräva gropar till hoppen och att vara funktionär vid tävlingar vi själva deltog i. Några gånger var jag själv starter i ett stafettlopp över 1 000 meter, där jag sedan skulle springa sista sträckan 400 meter.

Allt gick och vi hade förbannat skoj.

De första åren var det mestadels interna tävlingar i alla grenar utom hinder och slägga. Tävlingsutbytet för ungdomar -- det var mest pojkar -- under 16 år var klent. Så småningom började vi som juniorer att tävla i det skånska seriesystemet för seniorer. Det fanns i Skåne vissa säsonger tre nivåer med sex lag/serie, som möttes en gång/år. Skurups AIF avancerade till den högsta Skåneserien och mötte bland annat IFK Lund. Det var stort.

Ett år blev SAIF bäst i Skåne i DM för juniorer, när man räknade poäng för de tre främsta i alla grenar. Före MAI och Heleneholms IF! Skurup blev det mycket tack vare duktiga hoppare i de nu utdöda grenarna stående längd och höjd. Några lördagar under året fick vi på nåder tillträde till Skurups enda gymnastiksal för våra tävlingar. Vi ville naturligtvis också hoppa ”riktig” höjd men inte fanns det någon hoppbädd att landa på. Vi tiggde ihop ett antal uttjänta vanliga sovmadrasser, förvarade dem på en vind i en fastighet några hundra meter från Folkskolan. Varje tävlingsdag forslade vi madrasserna fram och tillbaka.

I dag låter det som om ett gäng grabbar i 10-årsåldern skulle kunna göra något sådant. Men vi var faktiskt runt och till och med över de 20.

När Kirre de senaste åren blev allvarligt sjuk träffades vi lite oftare och alltid blev det prat om friidrottsåren i Skurup och minnena av när han egenhändigt snickrade ihop en prispall eller när han göt en diskusring -- förvisso kanske världens mest ojämna -- på Skurups idrottsplats.

Våra samtal utmynnade dok alltid i:

-- Åren i Skurup var de roligaste i vårt friidrottsliv.

Trots att vi båda efter flytten från Skurup fortsatte en bit in på 2000-talet som ledare på både klubb- och skånsk distriktsnivå. Kirre i MAI, Malmö Veteranfriidrottsklubb och IK Pallas, jag i Heleneholms IF.

Våra ledaruppdrag slutade i stort på samma gång. När en av de största veterantävlingar som arrangerats i Sverige EMG, European Masters Games, avgjordes 2008 i Malmö var jag tävlingsledare för friidrotten, Kirre för den svåraste och mest tidskrävande grengruppen, kasten.

Två pågar från Skurup, delvis ansvariga för något så stort som EMG. För oss kändes det i alla fall stort.

Hur hade våra liv sett ut om det aldrig byggts någon plats att leka friidrott på just de år vi var som mest mottagliga för något nytt i idrottsväg?

***

På begravningen fanns även ”Piller”, Jan Ulfshög (Nilsson). Piller fick han heta för han bodde i Apotekshuset. Han gick i samma klass och var med i samma friidrottsgäng. Senare ägnade han sig åt tennis som ledare i Vellinge TK och Skånes Tennisförbund. Det har han gjort i en herrans massa år.

Jag satt där i kapellbänken och funderade:

-- Vilken miljö skapades så att tre grabbar från samma klass ideellt lagt ner upp mot 150 år på att vara idrottsledare?

Mitt svar: Vi hade så djävla roligt!

 

Av Magnus Månsson - 10 maj 2015 14:11

Såg att Tre Kronors VM-spelare Oliver Ekman Larsson skänkt 300 000 till sin moderklubb Tingsryds AIF.

Vet också att Foppa Forsberg med ett antal miljoner såg till att Modo och Ö-vik kunde bygga en mera ändamålsenlig arena än vad kommunen annars haft råd med.

Det finns naturligtvis åtskilliga andra idrottsstjärnor som ekonomiskt stöttat sina moderklubbar som ett ringa tack för den hjälp de fått för att nå sina framgångar, som i många fall i modern tid även gett stora inkomster. Stjärnor som Ekman Larsson och Forsberg har naturligtvis råd med sina tackgåvor.

Idrotten har gett dem miljoninkomster.

Men det finns en idrottsvärld utanför den som ger pengar, den som ger minnen för hela livet i form av kamratskap vid träning, tävling och resor. Hur många är vi inte som varit medlem i en förening i 5, 10, 15 år och haft fantastiska, minnesvärda upplevelser. Men den dag vi slutar så upphör också inbetalningen av medlemsavgiften, i många fall bara cirka 200 kronor per år. Varför inte fortsätta betala och visa sin tacksamhet mot de föreningar och de ideella ledare för något som i många fall delvis präglat det fortsatta livet?

I många klubbar rör det sig om tusentals före detta aktiva som i en idealisk värld skulle betala in sin årsavgift. Det skulle innebära några välbehövliga hundratusentals kronor per år. Och sätt då resonemanget i ett tidsperspektiv på säg 50 år och många av kassörernas problem skulle minskas radikalt. Tanken svindlar.

***

Så kan man fundera efter att ha sett en notis om Oliver Ekman Larsson.

***

Jag vill absolut inte sätta mig på en piedestal men det har i alla år känts naturligt att betala in min medlemsavgift till Skurups AIF, vars verksamhet under tonåren präglade mitt liv och gav mig den grund jag byggt min yrkesliv på.

Som ideell ledare vet jag hur glad man blir när någon utomstående skänker en summa för att hen uppskattar klubbens verksamhet och dess ideologi.

Visst har de flesta av oss råd att vara stödjande medlem i någon förening!

 

Av Magnus Månsson - 24 april 2015 13:12

Såg hela den dramatiska sista SM-finalen i ishockey.

Det var en bra idrottsunderhållning med hög intensitet och i stort helt i avsaknad av de glyttiga låtsatsslagsmålen och de vårdslösa tacklingarna mot sarg och huvud. Några små handgemäng går väl tyvärr inte att undvika i en SM-final.

Men jag har svårt att acceptera att domarna inte beivrade ojustheter som i ”vanliga” matcher renderat utvisningar med motiveringen att det är en final. I idrott skall det inte löna sig att inte följa reglerna. Oavsett nivå!

Förlåt min gamelmodiga syn på hur idrott skall utövas och bedömas.

***

Med samma synsätt har jag mer och mer börjat reagera på hur man i massmedía bedömer och kommenterar ojustheter i fotbollens straffområden. Det skall alltid lite extra till för att man skall acceptera en straff – i alla fall mot det egna laget.

Tyvärr har domarna under den korta allsvenska säsongen i alltför många fall underlåtit att blåsa straff i situationer där man aldrig tvekat att blåsa för frispark.

Citys krönikör älter fortfarande tre veckor efter Sundsvalls straff mot MFF och menar att den var felaktig. Ett domslut som andra anser vara tveksamt och andra helt korrekt.

Jag blir så trött på sådan journalistik.

***

Det framförs ofta att motståndarna är extra taggade när man möter ett mästarlag, som nu Malmö FF.

Nonsens.

Visst tror jag att exempelvis Gefle vill vinna över MFF men jag är övertygad om att de är mer fokuserade när de möter Sundsvall, Falkenberg, Halmstad och andra presumtiva bottenkonkurrenter. Det är matcher som har större betydelse.

***

Åter till hockeyfinalen!

Jag har varit i Kristianstad och hört och sett det orangea havet vid IFK:s handbollsmatcher.

Okej, intrycket via tv kan vilseleda men jag tror aldrig jag hört ett sådan oerhört orangeat stöd som Lakers fick i Vidar arena.

Imponerande!

***

Jag satt klistrad alla perioderna framför tv:n. Men i min omgivning fanns det personer som var märkbart irriterade. Fyran tvingades stryka sista säsongsavsnittet av Badhotellet, en av många fantastiska danska serier som till och med jag följer, och hänvisade till play eller till söndagen.

Jag förstår irritationen.

Såg avsnittet på play efter dramatiken. Och längtar till en ny säsong.

***

Lika irriterad blir jag på de personer som förlänger och fördröjer fotbollsmatcher med sitt bengalbrännande. För att inte tala om de fysiska obehagen röken framkallar.

Hur kan sex procent – olika enkäter pekar på denna siffra – påstå att de svarar för den svenska publikkulturen?

Det är tur att det oftast är fotbollskanaler som sänder den inhemska fotbollen och inte behöver ta hänsyn till efterföljande program. Med alla förseningar hade kritiken blivit massiv. Som den nu blev efter hockeymötet.

 

 

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 20 april 2015 10:20

Sex medaljer, två guld, tre silver och ett brons, blev den skånska utdelningen vid finalspelet i USM i handboll i Jönköping.
Ystads IF var framgångsrikast, vann såväl herrarnas juniorklass som pojkarnas A-klass och visade åter på sin strålande återväxt. I juniorklassen var det för övrigt en intern Skånefinal. YIF vann med 25--19 över IFK Kristianstad.
I PA-klassen hade YIF det tuffare. Det var först efter så kallat shoot out Ystad kunde säkra guldet i finalen mot Sävehof.
IFK Kristianstad har också en stark ungdomsavdelning, hade även sitt 14-årslag för pojkar i final. Sävehof var där för svårt. Lugi kom åtta.
I herrjuniorklassen, där Lugi också var åtta, kom för övrigt samtliga sju spelare i All star team från Skåneklubbar.
Den skånska domiansen i AST i PA-klassen var också påtaglig. Fem spelare kom från Skåneföreningar. I åldersklassens bronsmatch vann H 43 Lundaderbyt över Lugi med 27--24
I damklasserna hade Skåne det tuffare. Lugis juniorer var dock nära ett guld, pressade i finalen Sävehof och föll med uddamålet, 17--16.
I FA kom Ystadsklubben Pandora åtta och i FB var Eslövs IK fyra och Ankaret från Bjärred femma.
Sammafattningsvis:
HJ: 1) Ystads IF, 2) IFK Kristianstad, 8) Lugi
PA: 1) Ystads IF, 3) H43 Lund, 4) Lugi
PB: 2) IFK Kristianstad, 8) Lugi
DJ: 2) Lugi
FA: 8) Pandora
FB: 4) Eslövs IK, 5) Ankaret

 

 

Av Magnus Månsson - 2 april 2015 14:39

Som Malmöbo kan man knappast undgå att påverkas av alla tiggare och deras erbarmliga boende.

Man möter dem dagligen i gatuhörn och utanför affärerna, sittande i regn och kyla med sin pappmugg. Det händer att jag kastar i ett växelmynt, som hamnar tillsammans med andra småpengar. Kronorna kan förhoppningsvis bidra något till lite mat, något till resan hem och något till familjen därborta. Nu vet det där om bäckar små.

Godtrogen som jag är, jag inbillar mig att mitt lilla bidrag skall gå till det allra nödvändigaste. Utanför min spelbutik har det suttit en välklädd man i 30-årsåldern, som kanske fått ett tiotal kronor under en månad. Ja, mest för att han skall få hjälp till att få lite mat och dryck i sig.

I går stod han bakom mig i snabbköpskön. Han köpte två läsk av något slag, en inplastad rulltårta och en påse ostbågar. Det kostade 60 kronor.

Jag blev konfunderad: Använder han “mina” pengar till det här och inte till nyttigare mat och varför inte spara något för att åka hem och förbättra villkoren för familjen?

Men samtidigt: Han var kanske på väg hem och ville fira det med att bjuda en kompis på läsk, rulltårta och ostbågar.

Vad tänker jag om han finns kvar nästa gång jag kommer förbi?

Han som jag måste väl få unna oss något extra ibland.

Men?

 

Av Magnus Månsson - 29 mars 2015 12:12

Lördagen gav en massa intryck på olika områden.

Förmiddagens promenad i det fina vårvädret förde mig slumpmässigt förbi Bellevue allé, platsen för ett av veckans två Malmömord. På platsen fanns mängder att ljus och blommor och på husväggen fanns hälsningar på olika språk till den mördade.

Bredvid, på en upphöjning, satt en ensam ledsen tonårsflicka. Jag vet ej vem, men scenen berörde.

***

Längre ned i Hyllie allé ligger en stor, gul, vacker byggnad, den urspungliga Bellevuegården. Den är omgiven av en större dunge. I den växer scillor, på latin Scilla siberica (jag har läst på. Jag har aldrig sett så många på samma gång. Synen var fascinerande.

***

Eftermiddagen bjöd på ett (alltför) stort utbud av idrott i tv med många kollisioner. Det gick inte att se allt, i alla fall inte fullt ut.

Såg en del av VM-hockeyn mellan Sverige och Japan. Vid ett föredrag i Idrottsmuseets Vänner menade Leif Boork, förbundskaptenen, att damhockeyn utvecklats. Jag tycker han har rätt. Jag medger att jag sällan ser damer spela ishockey, men detta var bra idrott.

Och man får fakiskt tackla i damhockey. Spelarna är tacklingsbara om de åker i samma riktning. Jag förstår inte de kritiker som menar att sporten missar sitt innersta väsen, då vissa sorters tacklingar inte är tillåtna för damer. De är ofta samma personer som energiskt pläderar för att damer skall få idrotta på sina egna villkor.

Låt dom då göra det i ishockey!

Samtidigt som man kan fundera över herrhockeyns utveckling med sina många allvarliga skador på grund av vårdslösa tacklingar.

***

Hade tänkt se Önnered--HK Malmö på Tv4 play. Men orkade inte länge. Nu hade man hittat en kommentator/referent som faktiskt var den sämste hittills. Jag trodde inte det var möjligt.

Hur klarar för övrigt Önnered sin ekonomi med två elitlag och en bred, bra ungdomssektion?

Med 107 åskådare på en Elitseriematch för herrar.

På onsdag avgörs det om Malmösäsongen i skall förlängas, Redbergslid mot HK Malmö. Jag ser hellre slutspelsmatcher i Baltiskan än i Lund och Ystad.

***

Gårdagsmatchen mellan FC Rosengård och Wolfsburg var många gånger bättre än den förra upphaussade i Tyskland. Det här var bra med det över två matcher klart bästa laget som segrare.

Helt ärligt hade jag trott att Rosengård med sina många utländska landslagsstjärnor och sina svenska landslagsditon spelmässigt skulle vara lika bra som tyskorna. 4--4 är jämnt men de stora svagheterna fanns i Rosengård. Med målvaktsspelet som det stora undantaget.

Optimismen bland Rosengårdsanhängarna i och kring laget (även i massmedia) beroddet till stor del på att man grovt övervärderade prestationen i mötet i Wolfsburg.

***

IFK Kristianstad har ett fantastiskt publikstöd i handboll. Men tyvärr också fanatiskt.

Jag mår inte bra, när en spelare som Sävehofs Mattias Thynell (jag såg lite av även den matchen) blir utbuad varje gång han har bollen. “Bara” för att han blivit rejält knockad av en hemmaspelare med rött kort som följd. Thynells “fel” var att han reste sig och kunde fullfölja.

Det finns faktiskt domslut mot Kristianstad som är korrekta. Sen får ledare, spelare och publik säga och uttrycka vad de vill.

Som jag sagt tidigare: Alingsås försvarar SM-guldet.

 

 

Av Magnus Månsson - 26 mars 2015 21:15

Såg i en av mina morgontidningar att det behövs upp mot 50 miljoner kronor för att hålla Malmö stadion i liv tills 2023.

Ja, om den inte rivs dessförinnan. Till denna summa skall adderas en minst lika stor summa man redan lagt ner på den vackra arenan, sedan beslutet om Swedbank Stadion togs. Det är ett vackert monument, Stadion, men ack så kostsamt.

***

Enligt planerna från Stadsfastigheterna skall man nästa år lägga nya friidrottsbanor för cirka fem miljoner. Det lär behövas.

Då har Malmö tre friidrottsanläggningar, Stadion, Heleneholm och också Hästhagen med helt nya allvädersbanor. Min fråga är för vem? Hästhagens framtid är väl också oviss?

Stadion och Heleneholm är, om man så säger, inte speciellt frekventerade varken vid träning eller allra minst tävling. Ett tävling i snitt per år på senare tid är ingen bra reklam för Malmös friidrottsföreningar.

Nu gäller det för MAI och Heleneholms IF att leva upp till kommunens förtroende. Inte minst för att få gehör för sina önskemål, när de bestämmande så småningom kommer till skott med hur man tänker förvandla Stadionområdet.

Jag hoppas få uppleva ett nytt Stadion.

(Den tredje Malmöklubben i friidrott, IK Pallas, är “vilande”, lever kvar som en av arrangörerna av Pallasspelen inomhus.)

***

Och så har vi alla problemen med Aq-va-kul och alla dess turer.

***

I dagarna har ett nytt Malmöproblem aktualiserats, bristen på en publikarena som komplement till Baltiska hallen.

HK Malmö har bland annat på grund av VM i hockey för damer – Baltiskan och träningshallen används till presscentra – fått spela sina sex sista matcher i Elitserien och lag som tränar i hallarna har tvingats till anläggningar utan tillstånd att använda det nödvändiga (?) klistret.

Samtidigt har innebandytjejerna i Malmö FBC måst spela sina viktiga kvalmatcher till högsta ligan på reservbanan i Kirseberg.

Och var skall Malbas herrar spela sina Ligamatcher nästa säsong? Om det skulle gå någorlunda hyggligt lär det bli trångt i Heleneholmshallen. Och den hallen ger definitivt ingen bra pr för elitidrottsstaden Malmö.

***

Dyra renoveringar av Stadion, Hästhagen och Aq-va-kul, alla arenor som skall rivas, verkar i min värld oöverlagda med tanke på alla brister som finns i Malmö. Och då tänker jag allra minst på idrottens behov.

 

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards