I helgen avgjordes SM i friidrott i Atleticum i Malmö, 300 meter från min bostad.

Tyvärr hindrade covid-19 ett besök. Så min information har jag fått genom att studera resultatlistorna. Pandemin gjorde att de i många grenar var extremt tunt. Det fanns i vissa fall tuffa kvalgränser, så det är inte rättvist att granska tävlingen ur ett breddperspektiv.

Elitfriidrotten i landet är koncentrerad till storstadsregionerna. Stockholm och Göteborg tog hem vardera 19 medaljer, Malmö 10, övriga Sverige 30.

Endast en Skåneklubb ytterligare fanns i medaljligan, IFK Helsingborg med två silver. En tredje förening, IFK Lund, var representerad.

I min värld är det tunt, endast tre skånska klubbar hade SM-kvalificerade aktiva. Eliten här nere finns i Malmö AI. Men jag menar att tio medaljer, sex guld, ett silver och tre brons, är en utdelning som borde vara större. Endast en av dessa togs nämligen av en aktiv som från början fostrats i en Malmöklubb, Daniela Busk, silvermedaljör på 200 meter. Övriga har kommit till storklubben från andra håll. Inget ont i det: Så ser elitidrotten ut. På gott och ont.

Samtidigt måste det finnas oupptäckta talanger i den här stan med sina 330 000 innevånare. Tidigare har Malmös egenproduktion till den svenska friidrottseliten varit betydligt större.

Malmö inneboende kapacitet är inte utnyttjad.

***

I ärlighetens namn skall tilläggas att stavvinnaren Melker Svärd Jacobsson från Örgryte började sin karriär i MAI och att kultrean Viktor Gardenkrans, Upsala IF, som ungdom tävlade för Heleneholms IF och MAI.

***

För en idrotts – oavsett vilken – utveckling är en regional bred föreningsverksamhet betydelsefull. De fyra EM-deltagarna med skånsk anknytning är ett av många bevis.

Fanny Roos, kula, moderklubb: Ljungby FIK

Joakim Andersson, 800 m, moderklubb: IFK Trelleborg

Max Hreija. 60 m häck, moderklubb: Linköpings GIF

Thobias Montler, längd, moderklubb: IF Kronan

Wictor Peterssom. kula. moderklubn: Hässleholms AIS