Omgång 11 i Fotbollsallsvenskan är spelad.

Halvtid närmar sig. Vissa tendenser syns. Sex av de topp-åtta-tippade lagen finns ”där de skall”. IFK Göteborg kommer att då dit. På många fronter krisande AIK får det svårt. Som jag skrivit tidigare: Sirius kommer att hålla.

Men allt beror förstås på vindstyrkan i det öppna transferfönstret.

***

Jag har alltid varit kritisk till klubbar som sparkar sin tränare. Speciellt om denne varit verksam i klubben i några år. Som nu Rikard Norling. AIK om någon borde känna till honom.

Och inte lär han vara ensam om att bestämma klubbens nya inriktning om spelidé och satsningen på en ny ung talangeneration. Jag vet inget om beslutshierarkin i AIK. Men nog finns det personer högre upp som borde stå till svars.

Det har i alla fall varit intressant att bli bekant med de unga AIK-talangerna. Det har ju också funnits tendenser till något bra. Den taktiska utmanövreringen av Hammarby först och främst. Och med fullt manskap mot MFF hade en trepoängare varit fullt möjlig.

Norlings tro på de unga var nog för stor. Det är en sanning i lagsporter på hög nivå att unga spelare behöver en trygg miljö för att utvecklas. Det blev för mycket orutin.

AIK har under denna intensiva period också haft lite oflyt med skador på några rutinerade, duktiga spelare. Dessa hade kunnat ge stadga i Norlings/AIK:s intressanta nytänkande.

Det hade varit lockande att se hur långt en modifierad spelidé med inslag av rutin kunnat föra.

Storklubbarna har inte ens råd med mellansäsonger.

Det blev Rikard Norlings fall.

***

Elva omgångar med Dplay har varit helt ok, med plus.

Tekniskt har sändningarna fungerat till nästan 100 procent. Kommentatorerna och experterna har varit upp och ner. Har hört en del alldeles för lite för att ge ett betyg och väntar med att avge något tills jag har mer på fötterna.

I min – nördiga – värld är Alexander Axén stjärnan.

***

Expert är en tung yrkestitel. Den förpliktigar. Och kräver kunskap. Och inte minst uppmärksamhet om de taktiska förändringarna.

I matchen Sirius—Malmö FF 2—5 förklarade Dplays par att vändningen från 2—2 berodde på att Sirius inte orkade stå emot MFF:s större tyngd.

Efter Kiese Thelins 2—3, på kontring, gick Sirius på offensiven för att nå kvittering, gav upp delar av det defensiva tänkandet, blev inte tillbakatryckta utan straffades med ytterligare två kontringsmål. Varav Jo-Inge Bergets till och med var en touch.

Detta tycker jag att de två Dplay-utsända skall uppmärksamma och inte hemfalla till schabloner.

***

Sydsvenskan refererar MFF:s matcher på nätet, händelse för händelse, även sketna inkast. Jag garanterar jag har inte följt. Någon gång har jag i efterhand gått in och ögnat någon halvminut.

Det är obegripligt att en krönikör går in och ”flamsar” med några följare, som via tv-sändningen ser matchen, i stället för att följa vad som sker på plan. Det blir ju bara fel. Och pinsamt.

Som att dagens högsta inlägg blir lågt, hårt och bestämt i kröniketexten.

Dplays korta sammandrag är perfekt för att få sina egna intryck vidimerade.

Är nätföljarna – hur många de nu är – viktigare än läsarna av papperstidningarna?