Rubriken är förstås provocerande.

Och det är meningen. Men det ligger en hel del sanning i påståendet. Jag skall inte gå in på enskilda händelser, det finns en del att ifrågasätta.

Det som den här intensiva perioden irriterat mig mest är domarnas ovilja att bestraffa målvakternas igångsättande av spelet efter att de har fångat bollen. Dessa har, enligt regelboken, sex sekunder på sig. Tio sekunder kan man väl acceptera ligga inom felmarginalen, men 15 upp till och med halvminuten är på inget sätt försvarbart. Årets säsong har visat på åtskilliga så långa maskningar. Ingen har jag sett beivrats.

En del målvakter är, i ledning, mer utstuderade än andra. Namnen får anstå.

Jag har diskuterat problematiken med en person, högt involverad i svensk och skånsk domarorganisation. Hen svarar ärligt att domarna tycker att bestraffningen är för tuff. Det skall nämligen utdömas en indirekt frispark och det vet ju alla vilken målchans detta är.

Domarresonemanget är förbluffande. Man vet att man gör fel men åtgärdar det inte.

Vid en inspark, eller frispark, tar spelaren, oftast målvakten, också lång tid på sig för att sätta ingång spelet. Då är domarna snabbt, efter bara ett tiotal sekunder, framme och visar sin makt. Det gula varningskortet kommer upp.

En i grunden samma förseelse bestraffas olika. Straffpåföljden få i min värld inte inverka på domsluten.

Domarkåren, generellt, fegar ut.

Och det vore ju lätt att komma ifrån problemet: Meddela klubbarna att från och med nästa omgång kommer regelboken i detta fall att följas.

Det måste vara mer än jag som blir förbannad när en målvakt plockar ner en harmlös boll, lägger sig ner, kramar bollen i tio sekunder och sen tar lika lång tid för att sätta igång spelet.

Fega domare, världen över, tillåter detta.