Såg naturligtvis den intressanta allsvenska matchen Malmö FF—IFK Norrköping, 1—1.

Lyssnade på experter och spelare, funderade själv och bildade mig en egen uppfattning. Har nu på morgon och förmiddag läst, utvalda, tidningar, siter och bloggar.

Det som förvånar mig mest är det i stort allmänna omdömet att det var en bra match, en de bästa i årets serie. Det tycker inte jag. Tempot var vissa stunder under all kritik. Speciellt Norrköpings speluppbyggnad var ibland så långsamt och omständligt att man satt och längtade efter handbollens regel om att ”vända spelet” vid passivitet.

Taktiskt befogat, måhända. Men tempot drog ner underhållningsvärdet. Spänningen och matchens betydelse, trots att det bara var omgång 7, var behållningen.

***

Anders Christiansen, MFF:s lagkapten, beklagade sig över att MFF inte kunde göra 2—0 och därmed ”döda” tillställningen. Men man gick verkligen inte in för att göra ett andra mål. Som alltid vid ledningar började målvakten Johan Dahlin dra ur på tiden vid in- och utsparkar och det var ingen tillfällighet att Jonas Knudsen varnades för sin ovilja att inom rimlig tid göra sina inkast. Det fanns fler exempel från MFF:s sida att fördröja spelet.

Och varför satte laget inte rejäl press på Norrköping vid deras långsamma bolltrillande på egna planhalvan? Förvisso ineffektivt, men utan eget bollinnehav är det omöjligt att göra mål.

Malmö FF skänkte bort initiativet. Och två poäng?

Och det kunde ju ha straffat sig rejält.

***

Gladde mig åt domaren Bojan Pandzic varnande gästernas Eric Smith för att denne i en duell mot Isaac Kiese Thelin ”kröp under” MFF-aren utan att gå på bollen. Farligt spel! Just Thelin slapp undan vid en liknande förseelse när Djurgårdens Jacob Une Larsson skadade allvarligt vid besöket i Malmö för en tid sedan.

***

Hur okunniga få experter och kommentatorer, som Jens Fjellström och Tommy Åström, vara om offsideregeln? ”Offside upphör inte på en spelare även om bollen touchats av en motståndare på vägen fram.”

Elementärt, Watson!

***

I går gjorde MFF:s lovande innerback Anel Ahmedhodzic sin hittills bästa match. Men kollektivt måste det oroa att han tvingas till så pass många spektakulära glidtacklingar.