Med jämna och ojämna mellanrum ventileras inom fotbollen: Vår/höst, höst/vår.

I dessa virustider har frågan åter blivit aktuell på grund av den uppskjutna säsongsstarten. Argumenten för och emot är många och mer eller mindre bra underbyggda. Som nu tv-profilen Daniel Nannskog:

”Vid höst/vår kommer de svenska lag som är kvar i Europaspelet efter nyår ha en bättre chans i slutspelet eftersom man i mitt inne i säsongen.”

Och så tar han Malmö FF:s tillkortakommande mot Wolfsburg i februari som exempel.

Visst, Nannskog har rätt: MFF hade varit mitt i spelåret.

Men MFF hade lika lite då som nu kunnat spela svenska tävlingsmatcher mellan månadsskiftena oktober/november och mars/april. Situationen hade blivit exakt densamma. Svensk seriesäsong kan inte börja tidigare och inte sluta senare.

Skall de svenska lagen tävlingsmässigt få bättre förhållanden i Europa måste UEFA slopa matcher i december och februari. Och vem tror att det europeiska förbundet hittar en sådan lösning?

Problemet ligger inte i en ändrad svensk säsongindelning.

Det borde en expert som Daniel Nannskog tänkt på. Han har inte tänkt varvet runt.